Vandring i Vedåsa Reservat

Morgonen den 10 april var kall. Termometern visade bara en grad Celsius. Många i promenadgänget saknades, varför? Bussresan till Ullared hade decimerat vår skara denna dag. Trots detsamma kunde vi räkna oss samman till 13 seniorer.
Som brukligt valde vi Karl-Oskars stig. Karl-Oskar var namnet på ägaren på sätesgården Liden. När Naturreservatet avstyckades ville Karl-Oskar gärna få sitt namn förevigat på just denna gångstig. Vem som föranlett namnet Pers Genvägar veta vi däremot icke.
Oj så många sippor vi vandrade förbi, både vita och blå. Visserligen var de av blygsel halvt förslutna, eller väntade de månde på att solen skulle stråla klarare?
Vi nådde så småningom rastplatsen nere vid Möckelns badplats. Kaffetermosar och smörgåspaket togs fram och avsmakades till stor belåtenhet. Karl-Erik redogjorde från föreläsningsföreningens programpunkt några veckor tidigare. Det handlade om flygaresset Östen Nilssons bravader. Östen Nilsson kom ju från dessa trakter och otaliga är de berättelser som cirkulerat kring honom. Sig-Britt, som nästan bott granne med honom i Södra Ljunga genmälde att han sedermera var en omtyckt ungdomsledare och sångare i kyrkan. Detta ledde till att han på äldre dar studerade och blev präst i Svenska Kyrkan.
Vägen tillbaka till utgångsstället bar såväl över sten som stock. Särskilt en ekstock visade upp sina hyresgäster i form av stora vackra tickor. Fnöskticka är nog den korrekta beteckningen.
Som vanligt diskuterades gångsträckan och vi fann den vara cirka 5 km.
Nästa gång är skärtorsdagen och då träffas vi som vanligt vid bibblan klckan nio, eller vid Bräkentorps grillplats en kvart senare.
Välkomna då!
/ Ove