SPF SENIOERNA -Rönnen i Piteås rundtur i upptagningsområdet.

Föreningen hade i annons kallat medlemmar i Rönnen och Häggen på rundtur med buss till byar i upptagningsområdet. Efter två dagar var bussen fulltecknad med femtio personer. Ordförande Lisbeth Lindmark hälsade resenärerna välkomna till bussen:
-Jag har en väntelista på ungefär tjugofem personer, som också hade velat vara med,
- Ni är lyckligt lottade, som kom med. 

Bussen utgick från Nolia, grusplanen bakom PiteEnergi arena, medan en del passagerare väntade på busstationen. - Nu far vi!

Sonya Thelin Nilsson gjorde en presentation av Hortlax. Hon har tjänstgjort som lärare under stor del sin yrkesverksamma tid och hade en intressant berättelse om hur Hortlax under åren löst tillgången av skollokaler. Efter Hortlax kommer man till Blåsmark, som är en typisk by med jordbruk. Men här finns och har funnits till exempel mekanisk verkstad, sågverk och en stor kvarn, som har malt kornmjöl, som behövdes för tillverkning av fin-naggat tunnbröd och palt. På vägen till Svensbyn, passeras en naturskön oas, där ån rinner över platta stenhällar och utgör ett brusande skådespel av glitter och stänk. På hembygdsområdet Swensbylijda kunde man köpa kaffe/te och hembakt bröd. På anläggningen, som förtjänstfullt presenterades av en av värdarna, Else-Britt Edin. Det här stället, med en å, som rinner igenom var gynnsamt på 1500-talet för sågverk, kvarnar, ”spelk” för tillverkning av takspån, tegelbruk, smedja och sjötranspporter. I dag finns inte mycket som syns av sjöfarten, då landhöjningen satte stopp för den verksamheten. Vid bryggan nedanför båthusbacken, låg kyrkbåten som var det snabbaste sättet att ta sig till kyrkan i Gammelstan.
Bussresan fortsatte med en tur runt Bodsjön, en naturskön del av Svensbyn, innan man kom till Hamptjärn. Där ligger Eufåria, en gård där Josefin Lundberg bedriver fårskötsel. 
Beda Lundström hade förberett att guida resan genom Infjärdens byar. Ute på Arvidjaurvägen gick färden till Stockbäcken. Vi vägskälet till Kalamark, som ligger cirka 6 km väster ut gick färden österut nedför Kölen till Roknäs, där finns Byagård och Roka kvarn, som är ett museum över den teknik som gjorde att man kunde mala spannmål till mjöl. Kvarnen har också använts för konst- och hantverksutställningar. Efter passagen över Lillpite älv kommer man till Sjulnäs. I skolan, där högstadiet har stort upptagningsområde. Från byar runt Infjärden och Markbygden kommer högstadieelever till Sjulnäs. Bussen vänder nu fronten mot Lillpite och Yttersta, för att slutligen hamna i Åträsk. Där bygdeföreningen hade varma paltgrytor med både svarta och vita paltar, som serverades på tallrikar som bars ut till borden av personalen. Efter maten serverades kaffe/te med en god långpannekaka.  Efter måltiden visades ett bildspel som tillsammans med föreningens ordförande Roland Lundbergs och Ulf Öhlunds berättelse om Åträsk. För 8 500 år sedan var den här sjön en havsvik, den ligger nu på 125m över dagens havsyta. Genom arkeologiska lämningar har man hittat kokgropar där man tillredde mat. Genom utgrävningar har man hittat benrester av säl. Om man tänker på förra seklet, Efter 1964 pågick en utflyttning från byn. Men faktiskt i dag finns 66 fast boende och glädjande, i en av fem unga familjer, finns den yngsta Åträskaren, som bara är ett par månader gammal. Bygdegården är före detta skolan i byn. Den uppfördes 1938 sedan den skola bönderna uppförde 1904 befunnits för liten och inte uppfyllde kraven. Efter nedläggningen av skolan, bussades barnen till Lillpite. Slutligen ville Lisbeth tacka Åträsk bygdeföreningen för en god och närande samvaro. 

Bertil Berglund

Text och bilder: Bertil Berglund

IMG_8857 Else-Britt Edin 


IMG_8867 Josefin Lundberg.JPG

 
IMG_8878 Förväntansfulla matgäster.JPG