Vad hette den gamle slöjdläraren på Öckerö frågade grannen vid bordet
bredvid. Det vet jag för han var på vårat föreningsmöte i går och han heter
Bert Owe Lundqvist. Jag berättade att han imponerade väldigt på mig när han tog av ena skon och manövrerade bildmaskin med foten och spela dragspel och sjöng samtidigt. Jag som knappt kan knyta slipsen samtidigt som jag tittar mig i spegeln. Med sina språkliga kullerbyttor och många kloka ord om sin gärning som lärare och dragspelare fängslade han oss cirka sjuttio medlemmar som "knött" in oss i Johanneskyrkan i Lindome. Han återkom gång på gång till att lyssna och verkligen lyssna och inte bara till orden utan till budskapet. Jag tror att ett av Berts honnörsbegrepp är "UPPMUNTRAN" för han återkom flera gånger till sin egen uppväxt och sin yrkesverksamhet om hur viktigt det är att lyssna på andras idéer och uppmuntra i stället för att tillrättavisa för det kan bli något stort. Taube låtar, Fransk musik och många historier i Berts liv gjorde att tiden rann bara i väg och så var det tid med det avslutande lotteriet. För mig var detta möte dubbelt positivt för innan vi högg in på kökets fantasifulla smörgåsar så orienterade Bengt oss om läget och Gunnar gav en blänkare om avgående styrelseledamöter och lotterna var slutsålda innan sista medlemmen anlänt. Att sitta trångt och att få byta värdefulla tankar med andra medlemmar var en upplevelse.

Curt Persson