Med föredragshållarens kraftfulla röst behövdes ingen MIC, och all teknik fungerade perfekt efter intensiva insatser av SPF:s tecknikergäng. Så det var bara att köra igång. Vi 27 förväntansfulla besökare inmundigade krans och pepparkakshjärtan med kaffe medan vi lyssnade på Kenneth M Linton som är ambassadör för Göteborgs Symfoniker. Några inledande småskämt lättade upp stämningen och sen bar det iväg ut i en historisk resa med tillkomsten av Sveriges första konserthus som möjliggjordes av att det fanns många förmögna män med överskott på pengar. 1905 stod det färdigt, en ståtlig byggnad. Kvinnor som var duktiga musiker hade svårt att göra sig gällande i en mansdominerad värld så för att inte visa fram en kvinnlig harponist så satte de henne bakom ett svart skynke med en manlig harponist framför som "mimade". Så hände det, fredagen den trettonde februari 1928 brann konserthuset ner. En del intriger bakom räddandet av noterna förekom bland de inblandade. Den kände arkitekten Nils Einar Eriksson som ritat många av Göteborgs kända byggnader ritade det nya konserthuset som beundras av Poseidon på Götaplatsen. En fantastisk byggnad med väggar av specialträ och nästan inga plana ytor med en fantastisk akustik. Att vara musiker är inget latmansgöra och "verktygen" de använder är inget man köper på second hand precis. Skillnaden på en violin och en viola var för mig ett okänt begrepp. Dirigenterna mer eller mindre kända har olika sätt att dirigera. En som ibland dirigerar med ögonbrynen och en kvinna som sjunger när hon dirigerar. En liten skylt som visades där det stod, "Störst" "Först" " Bäst" och några uttryck till var kanske ett av de starkaste minnet av föredraget för den belyste tävlingsandan inom musiken. Den avslutande frågestunden gav svar på mycket bakom kulisserna såsom yrkessjukdomar, anställningskrav, mm. Hörselskador kan jag tänka mig om jag sitter framför en trombon som tar "i".

Curt Persson.