Västlänken har inte mycket att göra med Transsibiriska järnvägen men Bengt-Göran Persson från Floda som har åkt den håller till vardags på med att flytta träd för att arbetet med västlänken skall kunna gå framåt. Han och en kompis startade i Moskva en resa på 520 mil till Bajkalsjön och vi fick se en massa fantastiska bilder med natur och hur människor levde nu och levt under många tidsperioder och så var vi framme i Irkutsk. Två episoder sitter kvar. Den ena var på en marknad där de sålde begagnade nycklar i ett stånd, men allt går "att sälja med mördande reklam" samt en staty med tre figurer som symboliserade: Se inget, Hör inget och Säg inget. Kan vara bra att tänka på ibland. Man tror inte det är sant att man plockar isär en isbrytare och fraktar den på järnväg och sedan sätter ihop den igen i Bajkalsjön för att bryta is men det gjorde man trots allt i slutet på 1800 talet. För att inte tala om att bygga en järnväg på isen för att användas på vintern. Att sjön rymmer cirka 20 % av världens sötvatten är svårt att fatta. Under resans gång fick vi se blomstrande städer, men även områden med ödestäder med tomma och ofärdiga hus och en väldigt karg natur där det inte växte några träd så djuren fick bistå med bränsle till matlagning och värme men det luktade inte enligt Bengt-Göran. Så hamnade vi i Mongoliet med dess historia om härföraren Djingis Kahn och hans erövringar av stora landområden. Vi var strax över femtio personer som undfägnats med Barbros hembakade kakor och gemytlig samvaro med vänner och bekanta var nöjda trots en del teknikstrul innan vi kom igång. För att förstå och se vad Bengt-Göran och hans kompis upplevt under resan bör man bjuda in honom och lyssna på hans berättelser för det går inte att beskriva i text.

Curt Persson.