Att ha hästen selad och spänd för vagnen innan fem på morgonen för att få en bra plats på Kungstorget bredvid Bazar Allians och Saluhallen för att bland alla andra försäljare saluföra sina glasprodukter känns ganska främmande för oss i dag, men det var verklighet för Carl Johan Josephsson i mitten av 1800 talet. I rakt nedstigande led efter Carl Johan fick vi cirka 40 st. lyssna på en inspirerande tillbakablick om glasknallens liv genom tiderna. Maken skötte bildmaskinen och Inger Jarland Olofsson berättade med inlevelse om sin bakgrund. Vem var då Carl Johan Josefsson? Han var en "oäkting" eftersom hans mor hade "gjorts" med barn av sonen till den bonde som hon tjänade piga hos. Att hon inte fick arbeta kvar eftersom hon var i "omständigheter", och att sonen inte erkände faderskapet var naturligt och känns främmande för oss, men detta var i början på adertonhundratalet och då var det så. Uppväxten under fattiga och svåra förhållanden gjorde nog att han blev som han blev. Det hela började när Carl Johan redan i åtta tioårs åldern började köra träkol till glasbruket och efterhand började han köpa glasvaror från bruket och dra runt i bygden med sin kärra och sälja glas till hemmen bland annat "kaffekulan" och "supeglaset" som en del av oss kände igen. Hans affärsområde växte och häst och vagn fick ersätta kärran och den närmaste bygden räckte inte till för avsättningen. I sinom tid så kom han till Göteborg på sina resor och försäljningen ökade så varorna fick transporteras dit på olika sätt bland annat från Kalmar med båt runt södra Sverige. Eftersom kommunikationerna med glasbruken var med brev så skev han många brev. Vid ett tillfälle hade innehållet i lådorna med glasprodukter farit illa så de "lät". Han författade ett brev där han framhöll den dåliga inpackningen och "krävde" ersättning i form av ny varor och rabatt. Han avslutade brevet som vanligt med " ödmjukligen". Han blev senare bofast Göteborg, gifte sig när han var 47 år med Britta Maria och de fick fyra barn tillsammans. Under sin tid i Göteborg öppnade han butiker på olika ställen i staden och sortimentet utökades med kristallkronor och andra produkter som behövdes i hemmet. En fråga som förblev olöst var varför han använde ett annat namn när han var "Knalle". Mitt kaffe var kallt och Barbro Olssons hembakat låg kvar på fatet när Inger avslutade sin fängslande berättelse.

Curt Persson.