Vi var 25 SPF-are som gett oss ut i det gråa och regniga göteborgsvädret för att besöka Remfabriken i Göteborg.
Under det att vi intog kaffe med dopp berättade Ing-Marie Holmstrand om fabriken som startade vid sekelskiftet och var igång till 1977. På fabriken vävdes drivremmar till transmissionssystem. Remmarna var allt från smala och tunna till breda och tjocka.
För att kunna underhålla maskinerna som inköptes från England fanns det både en smedja och en mekanisk verkstad.
Vid vår rundvandring i de tre våningarna, fick vi se hur systemet med remmarna höll igång maskinerna. Vi fick även en inblick i hur det kunde gå till vid vävningen och höra hur det kunde låta. Ljudet från endast en maskin var mycket högt och bullrigt. Med tanke på att det var många maskiner på varje plan måste det ha varit en öronbedövande arbetsplats. Hörselskador!!??
Arbetsstyrkan var ca 40 personer och bestod mest av kvinnor.
Vi fick höra små anekdoter om disponenten i sin fina hatt som artigt hälsade på sina anställda varje morgon. Disponentens kontor var det enda utrymmet i fabriken som var
uppvärmt.
I dag finns här även andra maskiner t.ex. bandvävar och spetsmaskiner som tagits över från olika textila verksamheter.
Fabriken är numera ett fint levande arbetslivsmuseum som drivs av Föreningen Göteborgs Remfabrik. De underhåller maskinerna och väver olika produkter som
sedan säljs i butiken.
År 2012 utsågs Remfabriken till ”Årets industriminne”.
Ing-Marie berättade om den unge engelske chalmerist som såg värdet i fabriksverksamheten och lyckades sätta stopp för att påfarten till motorvägen skulle dras just här. Det är väl många som är tacksamma för detta.

Eva Malmfors

Klicka här för fler bilder!