SPF Kaprifolen, Skaftö
Månadsmöte 10 oktober 2018
Så var det dags för höstens andra månadsmöte, och medlemmarna verkade som vanligt glada att återses. Det påpekas ofta i media hur viktigt det är för äldre att ha täta mänskliga kontakter – bästa tänkbara stimulans och motvikt till ensamhetens nedstämdhet. Prata och skvallra lite, lyssna på något och äta en liten måltid tillsammans, mer behövs inte för att livsandarna skall stiga! Och detta kan man få just i seniorföreningarna.
För omväxlings skull började mötet med föredrag i stället för information, och dagens talare var kapellmästare Rune Liedström, välkänd inom jazzmusiken. "Mitt liv som musiker" hade han kallat sitt kåseri, och det blev en färd genom en karriär och en kultur som få av oss har upplevt själva.
Rune började spela gitarr 1947, och förste lärare var fadern. Pojken var begåvad och fick spela lite på idrottsplatser, och så småningom blev han medlem i Stenströms kvintett i Jönköping. Black Bottom Stompers i Stockholm blev nästa anhalt, år 1953. Rune påpekade att det var ganska lätt att få jobb inom musikbranschen på 50-talet, "levande musik" var det folk ville ha.
Vi fick se en mängd bilder, i synnerhet på det som på 60-talet blev "Rune Liedströms kvintett". Man turnerade jämnt, och bland alla platser han då besökte nämndes även lilla Fiskebäckskil!
Rune Liedström har träffat de flesta populärmusiker i vårt land, och har spelat med många av dem. Men han har även stiftat bekantskap med utländska artister som till exempel Josephine Baker! Om henne hade han en hel del att berätta, och han sparade inte på superlativerna. Helt tonsäker, fantastisk att jobba med!
Folkparkerna var många på den tiden, och arrangörerna snålade inte med omsorgerna. Snaps och pilsner ställdes alltid fram för att pojkarna skulle komma i bra form!
Så småningom kom strippor och gogo-flickor in i orkestervärlden, och det hela såg genast mindre oskyldigt ut. Apropå "strippa" så blev Rune själv tvungen att göra det en gång under en studioinspelning. Det var varmt, och spänningen mellan elgitarren och hans nylonskjorta skapade statisk elektricitet, vilket i sin tur orsakade missljud i mikrofonen. Alltså av med skjortan och inspelning med bar överkropp!
1968 blev det tillåtet att spela på Långfredagen, något som kändes främmande för Rune som var uppväxt med strängare vanor.
I sju år spelade Rune på Långedrags krog i Göteborg. Vid sidan om musikantlivet har han även hunnit sälja bilar, skådespela i filmer, engagera sig för yngre musiker, basa för tidningen "Musikern" med mera.
Att denne vitale man skulle vara 87 år var svårt att tro! Hans minne var imponerande och det enda vi saknade var musikinslag. Tiden blev för knapp, och annat skulle hinnas med under mötet. Ordförande Berit Rydberg avtackade Rune med blommor, varefter supén vidtog.
En stående fråga på dagordningen numera är äldreboendet på Skaftö. På möten, i pressen och i vardagslivet stöts och blöts problemet, och Kaprifolens representant Berit Bjurulf rapporterade om den senaste utvecklingen.
Ordförande "puffade" för föreningens olika aktiviteter. Den 23 oktober kl. 10.00 startar en ny cirkel kring temat "Skaftö", med träffar varannan tisdag.
Lotteridragning avslutade eftermiddagen, varvid förre ordföranden Gunnar Josephson lyckades hämta hem högsta vinsten – en hink fylld med olika delikatesser! Värdgruppen tackades för sitt fina arbete, varefter vi alla skingrades över Skaftö.
Agneta Bager-Josephson