SPF Kaprifolen Skaftö

Månadsmöte 13 november 2019

Dagens föredrag hade rubriken "Medicinalväxter på gott och ont", och detta ämne hade lockat drygt sjuttiotalet medlemmar till Kaprifolens novembermöte.

Föredragshållaren Lars Abrahamsson, tidigare chef på Analyslab, Uddevalla lasarett, kastade sig raskt in på sitt ämne som behandlade alla de örter som både hjälpt och stjälpt patienter genom tiderna. Men först lite medicinhistoria.
Redan år 460 f.Kr. presenterade Hippokrates sin humoralpatologi, dvs. att sjukdom uppstod genom obalans mellan de fyra kroppsvätskorna blod, svart galla, slem och gul galla.
Plinius skrev sin stora "Historia naturalis" 1469 e.Kr., en encyklopedi som upptar medicin bland många andra ämnen. Vår egen Carl von Linné bidrog till vetenskapen med sin "Materia medica" 1707. Förutom dessa auktoriteter har det alltid funnits kloka gummor, påpekade Abrahamsson!

En prost på Tjörn, Carl Ulrik Ekström (1781-1858), visade sig besitta stora medicinska kunskaper. Han hade i sin ungdom påbörjat läkarutbildning men avslutat den i förtid. Eftersom munkar och präster hade tillstånd att verka utan läkarlegitimation kunde han hjälpa sina församlingsbor vid behov. Hans efterlämnade receptsamlingar har sammanställts till boken "Prosten Ekströms ordinationer", och många anser att den står sig än i dag.

Sjukdomen rakit (engelska sjukan) förekom på Tjörn, och idag vet vi att den orsakas av D-vitaminbrist. Men i forna tider hade man de mest barocka förklaringar: modern hade sett lik under graviditeten eller tittat ner i en grav! Kanske hade hon suttit med benen i kors i kyrkan?

Opium anses idag vara det mest kända läkemedlet, men vad tog man till förr i tiden? "Häxsalva" var populärt under 1200-talet... Annars var det olika örter och deras rötter som prövades, och de spelar fortfarande en stor roll inom medicintillverkningen.
Opium, som utvinns av den intorkade mjölksaften från opiumvallmon, har sedan urminnes tider använts som drog och läkemedel. Den ansågs lindra smärta, motverka diarré, dämpa ångest och ge sömn. Grekerna helgade den åt Morfeus, sömnens gud. Drogen var så eftertraktad att den orsakade det så kallade Opiumkriget (1839-42) mellan engelsmän och kineser.

Av opium kunde man så småningom utvinna ytterligare ett ämne. En tysk apotekare, Friedrich Serturner, lyckades isolera opiumets aktiva substans, morfin, 1804. Tio år senare, efter många experiment, kunde man börja använda morfinet inom sjukvården. Man räknar med att 400000 soldater blev morfinberoende under amerikanska inbördeskriget...

En annan så kallad "opiat" är heroinet, som utvinns av morfinet. Heroin var ett vanligt läkemedel under1800-talet och ansågs bra mot hosta. Än i dag finns ämnet kvar, till exempel i hostmedicinen Cocillana-Etyfin.
Abrahamsson nämnde även "lättare" droger som kokain, vin mariani (en blandning av kokabladsextrakt och bordeauxvin) och Coca Cola (i sin första version).

Penicillinet upptäcktes av Alexander Fleming 1928 och gjorde sitt segertåg över världen i det ständiga kriget mot bakterier. Historien om hur Fleming av en slump hittade en mögelsvamp på en bakterieodling i sitt laboratorium är väl idag allmänt känd och skall inte upprepas här, men en sak är säker – vi har alla anledning att vara tacksamma för detta livräddande antibiotikum.
Fleming och hans medhjälpare Chain och Florey fick också ett välförtjänt Nobelpris 1945.

En annan som förlänats detta pris (1901) är den tyske läkaren Emil von Behring som upptäckte att organismen har en förmåga att bilda motgifter mot bakteriegifter. Hans forskning ledde till de idag så viktiga behandlingarna med vaccin mot difteri.
Malaria är ett gissel i stora delar av världen, och många försök har gjorts för att hitta botemedel. Kininsulfat, som utvinns av malört, gav goda resultat och forskarna belönades med Nobelpris 2015.

Abrahamssons föredrag var mycket fascinerande, men här finns tyvärr inte plats för uppräkning av alla de örter som visat sig verksamma mot olika sjukdomar. Att de flesta av dem är ytterst giftiga kände nog inte alla till, och i framtiden blir man kanske lite försiktigare vid blomplockning.
Men enbart namnen är fantasieggande – belladonna, alruna, vänderot, hjärtstilla, besksöta...

Ordförande Berit Rydberg tackade Lars med vackra blommor, och mötet fortsatte med information om kommande aktiviteter. Kaffe och smörgås kändes välkommet, och ljudnivån blev med ens hög. Än en gång kunde man konstatera hur välgörande det är att träffa vänner under trivsamma former. Kaprifolens verksamhet är ett gott exempel på detta.
Lotteriet fick avsluta eftermiddagen, och medlemmarna har nu julfesten i december att se fram emot!

Agneta Bager-Josephson