Strax efter lunch anlände en större grupp seniorer till flygplatsens inrikeshall för upprop och visade sin legitimation. Vi utrustades med namnbricka, mottagare med öronsnäcka och gula besöksvästar. Efter en kort introduktion av våra guider Maria och Kicki om flygplatsens historia (invigd 3 oktober 1977) vandrade 46 stycken vintergäckare iförda sina gula västar som en vajande gul vintergäcksrabatt mot incheckningsdiskarna.

6,4 miljoner resenärer med 70000 starter och landningar passerade terminalen senaste året och fler väntas det bli. Dock har Landvetter långt kvar till världens mest trafikerade flygplats, Atlanta i USA med cirka 101 miljoner resenärer, om jag minns rätt. Här fick vi höra om rutiner som tillämpas vid incheckningar, hur väskor märks för att säkert kunna avläsas och även hur vi ibland placeras på planet beroende på ålder, längd och rörlighet med mera.

En trappa ned i huvudbyggnaden, som har måtten 80*300 meter, ligger bagagehanteringen där mängder av väskor skall hamna på rätt vagn och till rätt flygplan. Vi undrade varför det ibland tar så lång tid att få sin väska och det fick vi ett bra svar på. "Turn around" var det som gällde. Flygplan skall vara i luften i första hand och med minsta möjliga tid på marken. Ibland anländer många plan samtidigt och efter att ha lastat av dem och kört in väskorna i bagagehanteringen så går personalen först över till att lasta på avgående plan för att snabbt få upp dem i luften innan de ankomna väskorna kan lastas på banden upp till ankomsthallen. Jag är säker på att vi fick en större förståelse för att det ibland dröjer innan vi får vårt bagage Vi såg också hur väskor med hjälp av vakumsug lyftes från bagagevagnarna och droppades av på rullbanden. En inte helt mild behandling i alla lägen, men säkert räddar det många ryggar.

Tät trafik, ja, vilken är den mest trafikerade dagen på året? Vi var många som gissade på dagen före julafton. Så är det inte utan lördagen i vecka 6 är trafiktätas, med massor av charterflyg till Alperna, till Kanarieöarna och även till längre bort liggande varma trakter och dessutom alla ordinarie avgångar.

Nu var det dags för busstur över plattan, med besök i stora hangaren som kan rymma en jumbojet. 46 vintergäckare tog sannerligen inte stor plats i den. Det var som Magnus och Brasses myror mot en elefant! Bussturen tog oss också förbi brandstationen, strategiskt placerad lika långt från respektive banände och alltid bemannad. Förbi hantering av farligt avfall, garage, diverse förråd och även en liten Garden Center. Turen avslutades i VIP-rummet, inte att förväxla med loungerna. I VIP-rummet tas speciella gäster emot och här kan även en stunds stillhet erbjudas för dem som varit med om någon svår händelse. Här sker ibland vigslar och vi erbjöds att gifta oss men ingen nappade hur det nu kunde komma sig.

Det blev en gedigen rundtur på nästa två och en halv timme med många frågor och med många svar från våra två duktiga guider. Det var spännande att se vad som händer bakom kulisserna och det är nog något som vi kommer att tänka på nästa gång vi flyger.

Text och bild Gunnar Jernström