Information

• Gunnar Häggström hälsade 70 deltagare välkomna till dagens lokal, Hulebäcksgymnasiets matsal.
• Nästa möte blir säsongavslutning med buffélunch i Bolåsa värdshus. Lunchen börjar serveras från 13.00-13,30 med efterföljande underhållning av Karl Kardos. Buss från Mölnlycketerminalen anländer till Bolåsa strax efter 13.00. Till lunchen erfordras anmälan, priset är 275 kronor och betalas på plats.
• Höstprogram skickas ut i slutet av augusti. För deltagande i utflykter mm kommer en "första anmälningstid" att tillämpas för att inte missgynna de som kanske får posten någon dag eller två senare än andra.
• Leif Allvin har 25 anmälda till "Tre trädgårdar" men om någon anmäler sig snabbt kan man få följa med. Hör av er snabbt till Leif!

Underhållning

Så till föredraget av Jan-Olof Nilsson med rubriken

"Lucky strike", människor och möten i krigets skugga.

Jan-Olof Nilsson har under många år fördjupat sig som författare och dokumentärfilmare i vad som hände de mer än 300 utländska flygplan och deras besättningar som nödlandade på svensk mark under andra världskriget. En tid, som svenskar då förknippade med mörkläggning, ransonering, kuponger, kaffesurrogat (mer än 145 olika fabrikat), gengas, svartabörshandel, men också med vänskap, solidaritet, möten och kärlek och inte minst Ulla Billquists sång "Min soldat", ibland spelad på en raspig grammofon. Den bitvis krånglande ljudanläggningen i föredraget kom nästan att kännas autentisk.

Vi fick följa en amerikansk besättning på ett bombflygplan modell B24 stationerad i East Anglia (öster om Cambridge) där 4000 amerikanska flygare var stationerade från 1943 till krigsslutet. Tio unga pojkar i ett trångt plan, många endast 17-18 år gamla, ofta från fattiga förhållanden, och där kanske endast piloten kunde vara ett par år äldre än de tjugo. Jag såg gymnasieeleverna på Hulebäck för mig, att skicka ut dem, unga pojkar, på uppdrag som många inte skulle återvända från, en hissnande tanke! Men så var det och för en del kom allvaret ikapp dem först med första uppdragets skräckupplevelse.

Stående från vänster: Robert Blum (bombfällare), William Haslauer (navigatör), Joe Sirotnàc (andrepilot), Roger Hicks (pilot)
Knästående från vänster: John Berdar (radiooperatör och top turret gunner), Milton Bennet (waist gunner), Bob Birmingham (nose gunner och togglier) Bob Schauseil (tail gunner), Bob Betz (ball turret gunner), Eddie Quarford (färdmekaniker)
Vid tidpunkten för den aktuella raiden var Robert Blum ersatt med radaroperatören Robert Brittain.
Foto via Jan-Olof Nilsson

Den 17 januari 1945 startade 640 plan med mål att slå ut raffinaderierna vid Hamburg. Vårt plan med piloten Roger Hicks träffades svårt just efter att bomberna släppts och kunde med möda, utslagen motor och läckande bränsletankar ta sig norrut över Danmark och i närheten av Falkenberg slocknade alla motorer. Planet gled mot marken, de flesta av besättningen lyckades ta sig ut och landa med fallskärm, ett par av den 10 man stora besättningen följde med planet mot marken och mot alla odds överlevde de kraschen oskadade.

Piloten saknades när de samlades ihop och osäker på var han var sökte han skydd i ett utedass. Han förstod att han var i Sverige när han i en tidning på dasset kunde förstå namnet Gunder Hägg. Gunder hade 1943 sänts iväg som idrottsambassadör till USA och vunnit de åtta tävlingar han ställde upp i och han kom att bli väl känd hos en idrottsintresserad generation i USA, så även hos denne pilot. Besättningen kunde återförenas och togs väl omhand, till att börja med i Falkenberg.

Många amerikanska flygare, ungefär 1300 stycken, kom att bli kvar på olika platser i Sverige fram till krigsslutet. Några hade fått bränslebrist och kunnat landa i ordnade former, några måste nödlanda, en del plan skulle gå att reparera men många blev nog skrotade.

Besättningarna fick lön under sin vistelse i Sverige, en pilot kunde få en månadslön på 2500 kronor i dåtidens penningvärde, undra på att många blev betraktade som miljonärer. De var som filmstjärnor för flickorna. Åtskilliga band knöts, det blev några giftermål också och vi fick ett par fina berättelser om möten mellan flygare och svenska flickor. En svensk flicka som skulle gifta sig med en amerikansk flygare hade inte hade kuponger nog till att köpa tyg till en bröllopsklänning men kunde sy den av finaste silke från någon besättningsmedlems fallskärm.

Jan- Olof Nilsson har träffat flera av de amerikanska flygarna som landade i Sverige, både här och i USA. Några av dem har varit och besökt den plats där de nödlandat och träffat svenskar som på ett eller annat sätt kom att påverka deras vistelse här. Flera fina episoder fick vi berättade.

Musiken som blev synonym med kriget hörde vi ju också, Glenn Miller förstås och Vera Lynn med "White Cliffs of Dover".

Men 40000 amerikanska flygare kom aldrig hem igen och krigets fruktansvärda ödeläggelse stod också klar för några av de amerikanska piloterna som fått i uppdrag att flyga hem reparerade plan, En pilot, som bombat raffen utanför Hamburg ville se resultatet, det fanns inga raffinaderier kvar att se, men inte heller något Hamburg.

Nå, men Lucky Strike då? Ja det var ju den kanske vanligaste amerikanska cigaretten vid den tiden. Lucky Strike är ju också en lyckoträff eller fullträff. Men mer än så fick vi höra. Några barn föddes ju också med amerikanska fäder, bland annat en liten flicka där fadern var apacheindian och som troddes ha omkommit i en flygtransport, det var i alla fall vad den lilla flickan fick höra. När hon var i tioårsåldern hittades ett cigarettpaket som innehöll en adress i hans kvarlämnade saker, hon skrev dit på vinst och förlust och fick svaret, ja jag är din pappa. Det var en riktig Lucky Strike!

Inledningsvis berörde Jan-Olof Nilsson vad svenskarna själva upplevde under krigsåren, vilket inspirerade Birgitta Loftäng att omnämna en bok där hon varit medförfattare. "Vardagsliv under andra världskriget" heter den och är utgiven av Institutet för språk och folkminnen och gavs ut för ungefär 5 år sedan, den finns på biblioteket. Jag har läst den och den är en mycket intressant tidsskildring.

Gunnar Jernström

Bilder från Jan-Olof Nilssons hemsida "Historieresan"