Ove Sjöstrand:

Lennart Nyborg en Vintergäckare med djur i kamerasökaren

                                                   (Bild: Ove Sjöstrand)

Många av oss Vintergäckare minns säkert med glädje dom föredrag Lennart har hållit för oss då han visade sina fantastiska djurbilder och pratade engagerat om dom.

Trots Lennarts ryggproblem håller han igång sina fotoäventyr och utflykter med oss amatörer. Ta bara som exempel hans senaste resa där han var tvungen att gå upp klockan fyra på morgonen för att kliva in i gömslet senast klockan halv sex för att inte störa djuren. Där fick han sedan stanna kvar till halv sex på kvällen, också för att inte störa djuren när han går ut. Detta gjorde han två dagar i rad.

Jag känner att det kan vara på sin plats att presentera denna fantastiska man.

                                              (Bild : Ove Sjöstrand)

Lennart startade med fotografering i 10-årsåldern och fick intresset för naturen i 17-årsåldern.

Han har ägnat hela sitt arbetsliv åt IT-branschen, redan 1966 började han, det var väl ganska långt innan vi andra ens visste att det fanns en sådan bransch. Han startade som systemprogrammerare och driftschef. Senare blev han ansvarig på Volvo IT inom affärsutveckling och infrastruktur för operativsystem och datalagring.
När han 2013 miste sin fru flyttade han till Mölnlycke, på lagom avstånd från sin son som han säger. Sonen hade köpt en tomt i Hindås.
Lennart är en populär och annorlunda föredragshållare runt om i Sverige. Populär för att hans bilder är fantastiska hans berättelser fängslande, annorlunda för att han inte tar något betalt för egen räkning, dom som anlitar honom får sätta in 700:- till ett välgörande ändamål.

Ett sådant här reportage skulle inte kännas komplett utan att få med några bilder och berättelser av Lennart själv.

Här följer Lennarts urval med kommentarer:

Björnhona

Det var i juni 2015, och mitt första besök i ett björngömsle för att fotografera vilda björnar. Det var endast jag och min guide den här dagen. Sedan dess har det blivit många fler på olika platser och nya möten med björnar. Men det första mötet är alltid speciellt. Kvällen hade varit lugn, med besök av rävar, hackspett och nötskrikor. När mörkret sakta föll över Hälsingeskogarna blev det några timmars sömn på en brits i gömslet. Jag vaknade strax efter klockan tre på natten, då stod den här björnhonan i den bortre delen av myren. Hjärtat slog säkert många extra slag när jag fick syn på den. Hon närmade sig försiktigt gömslet och ställde sig kanske tio meter framför den glugg där jag satt med min kamera. Min guide brydde hon sig inte om, då hon säkert kände igen hans närvaro sedan tidigare. Hon kunde inte se mig men andades in min lukt i fem kanske tio minuter, innan hon bestämde sig för att godkänna min närvaro och lockade fram tre stycken årsungar. Björnar har extremt bra luktsinne och kan bedöma andra individers status och avsikt genom lukten. Jag funderar än idag vad som gjorde att hon accepterade min närvaro tillsammans med ungarna.

Kungsörn

I säkert tio år har jag sett och fotograferat havsörn, men aldrig lyckats föreviga kungsörnen. Jag har sett den på avstånd men den har aldrig kommit inom fotografiavstånd. I februari besökte jag Vittskövle i Skåne, där jag har varit tidigare och många rovfåglar har besökt platsen men inte kungsörnen. Den här dagen i februari var likadan, många olika rovfåglar men inga örnar och framförallt ingen kungsörn. När klockan närmade sig fyra på eftermiddagen tröttnade jag och började packa ihop, jag fick inte lämna gömslet innan mörkret föll, men jag var less. När jag skulle ta ut kameran från gluggen i väggen tittade jag ut genom det lilla fönstret ovanför och där, där satt en kungsörn alldeles intill gömslet. Den hade just slagit en fasantupp som den drog iväg några meter innan den inmundigade den. Många bilder blev det den här dagen i ett perfekt ljus.

Blåhake

I Sverige häckar blåhaken i norra delarna av vårt land och då är det den brunstjärniga varianten. Den har en brun fläck mitt i den blåa haklappen. Så finns det även en vitstjärning variant som är en raritet i Sverige om den nu har häckat här tidigare. Men sedan åtminstone två år häckar den några mil öster om Kungsbacka, i Hjälm. Som namnet indikerar har den en vit fläck mitt i den blåa haklappen. Jag har haft förmånen att se och fotografera den vid några tillfällen dels 2018, men också i år. När jag fotograferade den 2020 satt jag i fyra timmar för att få de bilder jag ville ha. Den uppsökte mig vid två korta tillfällen, men tillräckligt länge för att jag skulle få bilder på den. På bilden sitter den bland vegetationen med en insekt i näbben, men oftast sitter den högt på buskar och strån och spanar.

Man kan följa Lennarts fotoäventyr på hans blogg, fotonyborg eller på hans Facebooksida, lennart.nyborg. Fördelen med Facebook är att man får bilderna i en storlek som verkligen visar visar vilken kvalitet som Lennarts foton har.

Se bara på detta exempel, med den förtjusande berättelsen om vad som gör en fågelfotograf.

Lennart har nu en studiecirkel om fåglar och andra djur och hur man fotograferar dom, jag är själv en av deltagarna. Vi har varvat teoretiska genomgångar med praktiska utflykter, både med och utan kameror. Vi har fotograferat och studerat mycket fåglar som ugglor, rovfåglar och vadare och även andra djur som kronhjortar, dovhjortar och närbilder på vildsvin.

(Bild: Lennart Knutsson)

Förutom att vara en bra fotograf kan Lennart också förmedla kunskap.

Här ett exempel på vad en av hans elver, Lennart Knutsson fångat.

	Kungsfiskare i Säveåns dalgång
	Skata i Lennarts Knutssons egen trädgård

Jag ser fram emot nästa tillfälle när Lennart kan hålla ett nytt föredrag för oss i Vintergäcken.

Han har också lovat att vi ska få publicera intressanta bilder och berättelser på vår hemsida med jämna mellanrum. Länkar till Lennarts blogg och Fb-sida kommer att finnas under fliken "Länkar".

Ove Sjöstrand

Inlägg: Bengt G Bengtsson (0739-47 27 70, bengt.g.bengtsson@gmail.com )