2023-10-29 "GOOD MUSIC, FROM HEDENBRATT TO SINATRA", del 1. Recension

Mats Hallberg: "Smoke Rings Sisters triumferar med sina bländande kännetecken: Trestämmiga exceptionella röstresurser, makalös energi och dito musikalitet, hängivenhet som extatiskt tar dem över alla krön…"
"Måste betonas att ackompanjerade kvartett, Dixieland Band, var på spelhumör, visste exakt hur de skulle manövrera bland tonerna, lät tajt och gjorde varje melodi rättvisa". Läs mer nedan

Som ett led i återstart efter pandemin och medlemsrekrytering med högklassiga konserter till budgetpris hade vi glädjen att njuta av SMOKE RINGS SISTERS med orkester The Dixie Dan Band.

Under rubriken:  "GOOD MUSIC, FROM HEDENBRATT TO SINATRA, - with a touch of Music Hall”, fick vi en medryckande musikfest som länge lever kvar i våra sinnen.

Mats Hallbergs recension: 

Medryckande sångfest med Smoke Rings Sisters & Dixieland Band   -  Råda rum 29/10 2023

En regnruskig söndag när vi ställt om dygnet till vintertid hör mamma av sig och bjuder på konsert. Befinner mig således på spatiösa och komfortabla Råda rum tillsammans med kanske cirka 300 åhörare, vilka kommit för att höra ett minst sagt energigivande program döpt till ”Från Hedenbratt till Sinatra”. Det hade komponerats med ackuratess av Sara Ljunggren, som i egenskap av rökringssyster flankeras av sina kollegor Stina Klintborn och Theresa Skjolden. Flärdfulla vokaltrion bildad 2011 uppvisar en enorm säkerhet på scen, är ofattbarhet samtrimmade. Verkar lära sig nya låtar och ny koreografi på nolltid. Snacka om att vara energiskt skönsjungande scenpersonligheter med smart organiserad repertoar. Inte bara de ljuvliga och starka stämmorna sitter som en smäck, utan också koreografin, teatrala inslagen, publikkontakten jämte upplysande och komiskt sammanbindande mellansnack. I fjol kunde ju pensionärsföreningen njuta av deras delikata Povel-program tillsammans med Gentlemen & gangsters. 

 SRS backas storstilat upp av Dixieland Band. Kvartetten som består av Henrik Johnsson på trombon, trumslagaren Anders Josefsson, kontrabasisten och basrösten Martin Olsson och elpiano trakteras Dan Lindén. Kan skjuta in att två sist nämnda musiker var jag redan bekant med, sett dem spela i skilda sammanhang och har förmodligen recenserat något de varit involverade i på Göteborgsoperan och på jazzklubb.

   
   

"SRS som genomförde ett antal byten av klänningar gick som traditionen påbjuder ner på golvet, sökte närkontakt med glatt sjungande publik." 

Två generösa avdelningar innehöll en del allsång av en handfull populära låtar som publiken fått texterna till. Redan hög stämning ökas därmed ytterligare. SRS som genomförde ett antal byten av klänningar gick som traditionen påbjuder ner på golvet, sökte närkontakt med glatt sjungande publik. I dessa dystra och oroliga tider var denna tillställning efterlängtad. Efter paus byttes svenska visor ut mot ett internationellt svep. Varje syster hade också en egen stund i rampljuset, vilket de genomförde med bravur. Ljudet var kraftfullt och bra balanserat. För att orientera publiken exponerades i fonden foton på de artister låtarna förknippas med.

"Varje syster hade också en egen stund i rampljuset, vilket de genomförde med bravur. "

Måste betonas att ackompanjerade kvartett var på spelhumör, visste exakt hur de skulle manövrera bland tonerna, lät tajt och gjorde varje melodi rättvisa. Samtliga bidrog galant med intron och solon. Kanske orättvist att framhålla någon särskilt när alla lirar förstklassigt. Dock, batterist Anders Josefsson var för mig en ny förmåga, framstod som väldigt duktig och driven rytmläggare. Ska poängteras att man behärskade betydligt fler stilar än dixie i detta omsorgsfullt varierade program. Enda gången SRS inte riktigt bottnade uppstod på sluttampen när Frank Sinatra tolkades. 

Ett axplock av höjdpunkter förmedlade i all hast strax efter konserten: Supersnabba öppningen med ordlös sång, Att angöra en brygga, dramatisk alluderande på Zarah, ett par snitsiga trombonsolon, Dan Lindén visar vad som krävs för genuin booge woogie á la Jerry Lee, suggestivt sensuella versionen av Fever feat. Martin Olssons basgång, vokala porträtten på Brita Borg, mysiga Ta av dej skorna, hyllningen till Ella Fitzgeralds improvisationskonst i Mack the Knife. Systrarna förenade med basen Martin Olsson i virtuost humoristisk dänga signerad Povel. De triumferar med sina bländande kännetecken: Trestämmiga exceptionella röstresurser, makalös energi och dito musikalitet, hängivenhet som extatiskt tar dem över alla krön, en både komisk och dramatisk ådra, totalsynkade koreografin, lusten att låta och agera som primadonnor och inte minst intensiva publikkontakten.

Listan kan göras lång, svårt att begränsa sig.  Förmodar att publiken var lika imponerad som undertecknad. En glädjekick i Mölnlycke för alla åldrar, något vi sannerligen behöver dessa dagar!

 Mats Hallberg

Leif Allvin tackade artisterna för konserten medblommor och sjöng med i avslutningsnumret.

Vi tackar Leif för hans stora engagemang för att ordna dessa strålande konserter.

Konserten väckte också berättgat intresse i LOKALPRESSEN

Se även kompletterande bilder under 2023-10-29 "GOOD MUSIC, FROM HEDENBRATT TO SINATRA",  del 2. Bilder

Inbjudan till konserten.

Inlägg (2023-10-31) och bilder: Bengt G Bengtsson (0739-47 27 70, bengt.g.bengtsson@gmail.com )

Är du nyfiken på våra övriga "Huvudnyheter" (bildspelet) och "Senaste Nytt"? Klicka här!