2019
 

Ljus och värme i vintermörkret

Ett 40-tal strömstarar bänkade sig på själva Nobeldagen för att njuta av en välsmakande jultallrik och välljudande luciasånger i Stadsteaterns foajebar. Det var Balettakademins 16 andraårselever som gladde oss med en föreställning där första akten utgjordes av ett stämningsfullt luciatåg omfattande såväl traditionella som modernare sånger av vilka många var nya bekantskaper för åhörarna.

I andra akten framförde de duktiga eleverna en välljudande fartfylld kavalkad av välkända musikallåtar hämtade från bl.a. Chess, Les Miserables, Oliver och Kristina från Duvemåla. Vi önskar dessa ungdomar all framgång och ser förstås fram emot att så småningom få återknyta bekantskapen med dem på någon av stadens eller andra städers scener.

Berit Westberg

Julavslutning

Torsdag 5 december samlades runt 100 medlemmar till årets sista träff, en traditionsenlig glöggdoftande julavslutning i Stensjökyrkans Församlingshem.

Sammankomsten började med att föreningens kassör Gunnel Jansson, med inlevelse deklamerade Viktor Rydbergs "Tomten". Då vår tilltänkte trubadur Kjell Clase nyligen ramlat i vinterhalkan och blivit tvungen att lämna walkover, var vi glada att Mikael Andersson på så kort varsel kunde komma, för att med sång och musik underhålla medlemmarna. Mikael Andersson framförde ett antal sånger som är väl förankrade i vår svenska visskatt.

Under musikframträdandet var det dags att hugga in på den goda julgröten och en rejäl välsmakande skinksmörgås tillsammans med kaffe och pepparkaka. Allt serverades i väl tilltagna portioner så ingen behövde gå hungrig hem. Ordförande Kaj-Åke Larsson tackade Mikael Andersson med en rejäl blombukett, han fick dessutom en varm applåd av åhörarna. Föreningens viktiga och värdefulla cirkelledare och kaffeansvariga, avtackades därefter med varsin välförtjänt julgrupp, ingen förening klarar sig utan dessa stöttepelare. Sedan blev det dags för dragning i lotterierna där en mängd fina vinster delades ut.

Slutligen var det dags att åter tona ner belysningen i salen då vår värderade medlem Kent Kalin mycket inlevelsefullt med hög stämma framförde O Helga Natt, a capella, en värdig avslutning på en finstämd dag.

Jan Juréen

SPF Strömstararna i Villa Korndal den 21 november

Intresset var så stort att den guidade turen måste dubbleras när Strömstararna fick möjlighet att se Villa Korndal från insidan, detta "slott" som många av oss dagligen beundrat från utsidan.

Villan byggdes 1870, som privatbostad åt David Otto Francke på Korndals pappersbruk. Den köptes senare av familjen Wallenberg och blev i slutet av 1800-talet disponentbostad för Papyrus ledare. Huset omfattar 1700 m2 fördelat på 23 rum. Den vackra parken är c:a 40 000 m2 och har 150 träd. Fastigheten har om- och tillbyggts och renoverats flera gånger. År 2005 köptes den av det amerikanska företaget Forever Living Products för 24 miljoner. Sedan dess har 50 miljoner lagts ner på renovering på ett mycket förtjänstfullt sätt. En av våra guider, Tony Jalker, berättade hur han sökt sig fram till lämpliga material, färger och tapeter, bl.a. i samarbete med tapetmakarna i Kvarnbyn. På några ställen har man använt sig av Stucco Lustro, en putsblandning som innehåller stenmjöl och som när den torkar liknar marmor.

Idag har ett 60-tal personer sin arbetsplats i villan. Här bedrivs administrativ verksamhet och support för försäljningsorganisationen. Villan rymmer också en imponerande representationsdel, som man anstränger sig att möblera tidsenligt. Många av de ursprungliga möblerna har försvunnit under årens lopp tillsammans med sina användare, som inte kunnat skiljas från dem.

Intresset för denna pampiga byggnad är utan överdrift mycket stort. Trots att vi fick möjlighet att dubblera besöksantalet har vi fortfarande en lång väntelista. Vi är därför mycket tacksamma att Forever är villiga att i februari ge ändå flera Strömstarar möjlighet att få se "Slottet" från insidan.

Berit Westberg

Göteborgs Rådhus imponerar

2019-11-12 besökte 30 Strömstarar det historiskt intressanta rådhuset som ritats av Nicodemus Tessin d.ä., invigt 1672 och Gunnar Asplund, invigt 1936. Sedan det tidigare rådhuset brann ner 1669 planerades för ett permanent rådhus i sten och det har utgjort stommen för ett flertal om- och tillbyggnader genom åren fram till dagens ändamålsenliga residens för de politiska partierna och många giftaslystna par. Den funktionalistiska tillbyggnaden är i fem plan med den stora ljusa Rådhushallen i tre våningar på plan två. Vår guide Anna Jolfors berättade att cirka 40 par per vecka blir vigda i denna ståtliga byggnad som även invändigt designades och möblerades av Gunnar Asplund som ritade armaturer, möbler och mattor som anpassades till ändamålet som ursprungligen var rättsskipning. Rådhushallens tre våningar sammanbinds med en djärvt designad ståtlig trappa och göteborgarna förfasades inledningsvis av det nya formspråket. Idag är tillbyggnaden en stolthet för staden och 1982 blev den byggnadsminne. Den äldre delen blev byggnadsminne 1968 och rådhuset speglar tre olika epokers arkitektur. År 1976 togs bibeln bort från domarskranket men salen är autentisk. Två originalmattor finns kvar i huset: Signaturmattan och Paragrafmattan. 2010 flyttade tingsrätten till Rättscentrum vid Ullevi och huset stod tomt under den ombyggnad och varsamma restaurering som genomfördes fram till 2014 då Kommunstyrelsen flyttade in med 85 personer och nu har stadens politiker valt denna inspirerande miljö som sin arbetsplats.

Kaj-Åke Larsson

Fågelinfo för Strömstarar

Den 7 november 2019 var församlingslokalen i Stensjökyrkan fylld till bristningsgränsen med Strömstarar som lyssnade på Mats Bjersing från Göteborgs Ornitologiska Förening. Mats ersatte Jan Stenberg, som fått förhinder.

Sveriges Ornitologiska Förening Birdlife bildades redan 1945. Syftet var då att främst rädda både småfåglar och rovfåglar från otillbörlig jakt. Detta fortsätter man givetvis med, men man inventerar också fågelbestånden genom fågelräkning och anordnar populära studiecirklar för att öka allmänhetens kunskap om våra fåglar. Man driver med hjälp av Animal Hope en räddningsstation för skadade fåglar på gården Hög på Hisingen. På Nidingens fågelstation ringmärker man fåglar. Det händer att man träffar på "gamla bekanta", som har ringmärkning från något tidigare år, vilket betyder att de varit på långresa under mellantiden.

Till vackra bilder fick vi mycket information om var i vårt närområde vi kan träffa på olika fåglar. Torslandaviken är vår förnämsta lokal. Där finns 275 arter. På hösten har vi god chans att se rovfåglar vid Hjälms våtmark. Andra exempel som nämndes var vadare i Välen och kungsfiskare i Säveån. Som de flesta av strömstararna i publiken är medvetna om, kan man se sina flygande namnar i Mölndalsån vid Grevedämmet. I det öppna vattnet vid Ståloppet just när sjöarna fryser till finns ofta sångsvan. Hårssjön på gränsen mellan Mölndal och Härryda är rik på arter. Där kan man se både tranor och gråhäger och där häckar stjärtmesen.. Där finns också rördrom med sitt kusliga läte. Om man beger sig till trakten av Kikåstippen kan man höra ett annat kusiigt läte. Där håller nattskärran sin konsert.

Flera fåglar kan ryttla, dvs de står liksom stilla i luften och "fladdrar" med vingarna. Kanske har ni sett någon kolibri göra på så på TV. Till ryttlande fåglar hos oss hör fiskgjusen och tornfalken. Den senare kan ses vid Söderleden.

De flesta fåglar slutar att sjunga vid midsommartid med två undantag. Kungsfågeln och rödhaken gläder oss med sin sång året om.

Om man vill lära sig mer om fåglar finns en utmärkt app att ladda ner i mobilen. Den heter Göteborgs Skådarguide och kan köpas för en engångskostnad av 40 kr. Där får man både se och höra fåglarna.

Efter föredraget fick Mats ett stort tack med en varm applåd och en välförtjänt blombukett innan kaffet med traditionsenlig Gustaf Adolfs-bakelse serverades. Ordföranden informerade sedan om resterande höstprogram och förrättade prisutdelning i lotterierna där glada vinnare valde mellan färgglada höstblommor, goda bröd och andra trevliga vinster.

Berit Westberg

Kata Gård och Cesarstugan

36 historieintresserade Strömstarar besökte den 24 oktober Falbygden som av många anses vara ursprunget till det svenska riket och Dag Stålsjö var tidigt ute med sina teorier om kristna vikingar i Varnhem men blev ifrågasatt för det efter några TV-program. Vi gjorde ett uppskattat fikastopp på anrika Café Nordpolen i Vara och därefter besökte vi Varnhems Klosterkyrka där både svenska stormän och kungar ligger begravda. Strax bredvid har utgrävningar visat sensationella fynd av en ännu äldre kyrka som tillhört en stormansgård från Vikingatiden. Vår guide Gudrun Ramviken tog oss sakkunnigt in i den miljö som livet på en storgård med tillhörande kyrka och begravningsplats erbjöd gårdsägarfamiljen, tjänarna och trälarna. Fynden från tidigt 900-tal visar på kristna seder och bruk. Bara de döpta släpptes in i kyrkan men eftersom dopfunten stod innanför väggen förberedde prästen barnet genom att blåsa på det och stoppa salt i barnets mun innan det togs in i kyrkan för dopet. Barnadödligheten var så hög att endast vart fjärde spädbarn uppnådde vuxen ålder och barnen till de rika begravdes i gravar under takdroppet från kyrktaket för att skyddas från onda makter. Medellivslängden låg runt 35 – 40 år och ungefär 5 % blev äldre än 60 år. Kyrkan är försedd med altare och dopfunt och männens ingång på södersidan är mer utsmyckad än kvinnornas ingång från norr. Utgrävningarna visar oss nya kunskaper om kristendomens betydelse för livet och döden men framförallt i umgänget i kyrkan och sättet att begrava de döda i vigd jord med huvudet i väster och fötterna i öster. Precis norr om kyrkans grund påträffades en murad kalkstenskista med ett välbevarat kvinnoskelett från gårdens härskare för 1000 år sedan. På den stora eleganta runristade gravhällen kan vi läsa:" Kättil gjorde denna sten efter Kata min hustru, Torgils syster". Den utgrävda kyrkan är väderskyddad med tak och utställningen presenteras på ett mycket allsidigt sätt på skärmar för besökarna. Området beräknas innehålla cirka 3000 gravar varav 300 har undersökts. Efter denna historiska återblick åkte vi till Cesarstugan för lunch i mycket trevlig miljö. Därefter promenerade vi bort till utställningen "Bondens år" med naturtrogna konstnärligt skapade personer och årstidsbundna rutiner som sakkunnigt beskrevs av delägaren Christian Schmeikal . På hemresan gjorde vi ett stopp hos Falbygdens Ost för att provsmaka och inhandla några av de otaliga ostsorter som erbjuds där.

Kaj-Åke Larsson

Wienercafé hos Strömstararna.

Torsdagen 9 maj var det åter dags för Victoria Stjerna tillsammans med pappa Jan att åter avsluta vårterminens medlemsträffar med vårt traditionella wienercafé. Victoria var just hemkommen från New York, där hon bland annat spelat på Guggenheimmuseet. Det kom närmare 120 medlemmar till Stensjökyrkan för att njuta till musik av denna trogna duo.

Det var nu det trettonde året i rad som detta musikaliska par underhöll oss Strömstarar med vacker musik i klassisk Wiener stil.

Det var alltså 2006 som vi för första gången fick lyssna på den då blott trettonåriga Victoria tillsammans med sin pappa Jan. Vi var inför dagens träff inte helt säkra på att få lyssna till Jan Stjernas pianospel, då han genomgår en rehabilitering efter en svår fallolycka runt nyåret. Till vår glädje intog dock denne stronge pianist pianopallen liksom vid tidigare år.

Föreställningen inleddes med You raise me up, varefter vi bjöds på Fascination av Marchetti och ett potpurri av klassiska Wienermelodier såsom Drunt in der Lubau och Wien Wien nur Du allein. Därefter följde ett antal melodier ur Glada Änkan. Ett smakprov på filmmusik bjöds vi också på bland annat temat ur Gudfadern och tangon ur En Kvinnas Doft.

Då Victoria just avslutat sin Masterclassutbildning i Stockholm ville hon gärna låta oss få lyssna på något ur hennes klassiska repertoar, så hon lät oss lyssna till Loure och Gavott av J.S. Bach.

Föreställningen avslutades som sig bör med ett ekvilibristiskt virtuosnummer nämligen Lärkan vilket belönades med jubel och stående ovationer. Efter att Victoria och Jan Stjerna avtackats med en blomma, var det dags för 100 av besökarna att gå in i församlingssalen där det vankades en landgång, vin, kaffe och kaka, under det att ordföranden Kaj-Åke Larsson informerade om de närmast förestående aktiviteterna, nämligen en båtresa runt Hisingen och grillavslutning med poängpromenad vid Rådasjön. Vi hoppas att försommaren återvänder inför dessa aktiviteter. Efter utdelning av mångahanda lotterivinster kunde nöjda Strömstarar vandra hemåt denna kulna majeftermiddag

Jan Juréen

Ulf Wagner kåserar om mat och dryck.

Torsdagen 4 april kunde ordföranden Kaj-Åke Larsson till sin glädje hälsa runt 100 medlemmar, som valt att gå inomhus i det vackra vårvädret, välkomna till dagens medlemsträff i Stensjökyrkans församlingslokal.

Dagens föredragshållare var ingen mindre än stjärnkocken och krögaren Ulf Wagner, som på ett underhållande sätt berättade om sitt liv och sitt intresse för mat och dryck.

Ulfs pappa Anton hade redan 1949 värvats till Sverige från Österrike av Gunnar Engellau, och när Ulf kom till världen 1955, hade fadern fått jobb på Nyby Bruk i Torshälla dit han flyttat tillsammans med sin hustru Johanna.

Matintresset kom från modern, "allt är mammas fel", berättade Ulf, för i hemmet stod spisen på dygnet runt och alltid omgavs man med en värld av dofter och smaker. Nära tillgång till vilt, kött, fisk och grönt gjorde att all mat tillagades på färska råvaror. Vinintresset kom däremot ifrån fadern som hade över 400 flaskor vin i källaren och drack ett glas vin till middagen varje dag, ett glas inte mer och inte mindre. Utan ett glas vin är måltiden förstörd brukade fadern säga. Ulf har bland annat valts till Sveriges bästa sommelier.

Meningen var att Ulf skulle bli civilingenjör liksom fadern, och sändes till Stockholm för att plugga juridik, med sikte på att bli patentingenjör. Men matintresset och extrajobb på ett antal krogar ledde vidare ut till Grythyttan, Paris och Göteborg, där Ulf anställdes som kökschef på Park Avenue redan vid 28 års ålder, inte dåligt i ett kök med 60 anställda. Idag undervisar Ulf i kunskap om mat och vin på Göteborgs Universitet, vid sidan av att driva sina företag.

Vi fick höra hur restauranger köptes och såldes och hur Ulf blev den första i Göteborg att få en Guide Michelinstjärna på restaurang Basement. Resan gick vidare via Fiskekrogen till Sjömagasinet, en lyckad resa inte minst genom samarbetet med Gustav Trägårdh. Åhörarna fick även höra en del anekdoter från TV inspelningarna med Ragnar Dahlberg och Go´kväll, det blev inte mindre än 60 program, samt förstås Stjärnorna på Slottet. Vi fick även lite undervisning om de fem grundsmakerna sött, salt, surt, beskt och umami, dit matvetenskaparna även funderar på att lägg till fett.

Ulf avtackades med en varm applåd och en blomsterkvast, som snabbt förpassades vidare till Jonas Marting som är VD på Sjömagasinet.

Efter föredraget vidtog sedvanlig stund med kaffe och fralla och information om kommande aktiviteter, inte minst om kryssningen Hisingen Runt.

Jan Juréen

SPF Strömstararna lyssnade på gamla godingar

På SPF Strömstararnas medlemsmöte den 7 mars hade ett 110-tal strömstarar glädjen att underhållas av en gammal bekant känd från radio och TV, Janne Lucas Persson.

Janne började sin musikerbana redan på 1960-talet i popbandet Lucas där han var pianist och sångare. Därifrån fick han också sitt artistnamn. Han utbildade sig vid Musikhögskolan i Göteborg.

En av de första melodierna vi fick lyssna på denna eftermiddag var den välkända Swinging Safari som i alla år varit signaturmelodi för Vi i Femman, där Janne var huspianist i flera år från 1975. Av de många svängiga låtar som sedan följde kan nämnas Blueberry Hill, The Great Pretender och Cadillac. Att publiken uppskattade musiken var inte att ta miste på. De många vithåriga huvudena nickade följsamt i takt och händerna klappade lika taktfast mot låren. I Chattanooga Choo Choo fick åhörarna med stor förtjusning själva deltaga genom att agera tågvisslor.

Janne har också ägnat sig mycket åt gospelmusik. Han har varit ledare för Onsala gospelkör i många år. Under konserten fick vi bl.a. höra Amazing Grace, Ballade pour Adeline och en underbar ballad Song to Susanne som släpptes 2011.

Men inget framträdande av Janne Lucas utan den låt som Jan Johansson i sin introduktion kallade hans monsterhit Växeln Hallå, Hallå, skriven av Lasse Holm och Gert Lengstrand. Med den kom Janne på andra plats i den svenska Melodifestivalen 1980.

Efter detta musikaliska divertissemang tackade vice ordföranden i Strömstararna Jan Johansson Janne Lucas med en varm applåd och en vacker blomsterkvast.

Sedan följde som seden är på våra medlemsmöten kaffe och macka samt information om kommande aktiviteter (Många platser kvar till utflykten till Lerinmuséet, risk för inställd resa) och lottdragning.

Berit Westberg

En resa i österled med Selma Lagerlöf.

Torsdagen 7 februari var det dags för SPF Strömstararnas årsmöte i Stensjökyrkans församlingssal. Ordföranden Kaj-Åke Larsson kunde till sin glädje hälsa 84 medlemmar välkomna till dagens medlemsträff.

Dagen inleddes med föreningens årsmöte vilket raskt klarades av under god ledning av mötesordföranden Kenneth Wallin. Medlemmarna fick veta att föreningens ekonomi är god, och att föreningen nu, glädjande nog, har vuxit till 355 medlemmar.

Efter årsmötet inföll dagens programpunkt, vilken bestod av ett föredrag av föreningens nya medlem, Gunnel Becker. Det visade sig vara en initierad kännare av Selma Lagerlöf vi hade. Gunnel Becker har tidigare under 15 års tid varit sekreterare i Selma Lagerlöf-sällskapet.

Det finns mycket att berätta om Selma Lagerlöf, inte minst hennes många och långa resor. Gunnel Becker hade för dagen valt att berätta om Selmas resa till Finland, en resa som genomfördes 1912. Vi fick veta att Selma var en stor beundrare av J. L. Runeberg och Z. Topelius, och när hon blev inbjuden att tala på Runebergsdagen den 5 februari 1912, reste hon med två väninnor till Finland, som vid den tiden fortfarande var ett ryskt storfurstendöme. Åhörarna fick veta att Selmas färd alltifrån en stormig fartygsresa till Åbo, vidare till Helsingfors, Borgå, Viborg, Leningrad och Moskva, var en ren triumffärd för vår Nobelpristagare. Vid alla stationer blev resesällskapet uppvaktat av sjungande skolbarn, och kvällarna präglades av storslagna festligheter. Gunnel Becker avslutade med att berätta att Selma genom hela livet förblev en sann Finlandsvän. Efter att föredragshållaren med en varm applåd och en blomma avslutat sitt anförande, vidtog sedvanligt kaffe och en Semla!

Jan Juréen

The Stream Stars Jazz Band

Torsdagen 10 januari kunde ordförande Kaj-Åke Larsson till sin glädje hälsa 100 medlemmar och gäster välkomna till vårterminens första medlemsträff i Stensjökyrkans församlingssal. För dagens underhållning stod traditionsenligt "The Stream Stars Jazz Band" som blivit något av Strömstararnas husband, då det var för sjätte året i rad som de gästade oss. Bandet består av 6 stycken musicerande seniorer mellan 75 och 86 år, nämligen Christer Åkeskog på piano, Peter Browall på köksstol och sång, Ralph Henriksson på trumpet och sång, Jüri Perem på klarinett och saxofon, Dag (Daggen) Söderberg på gitarr och banjo samt Thomas Johansson på bas. Peter Browalls instrument var något utöver det vanliga då trumsetet bestod av en köksstol med tvättbräda, cymbal, cykelringklocka, dessutom var trumpinnarna ersatta av ett antal diskborstar, förmodligen med olika styvhet på stråna. Stolen som från början varit en helt vanlig "akustisk" köksstol, har på senare år försetts med elektrisk högtalarförstärkning, varför den numera går under namnet "Elektriska Stolen".

Bandet öppnade med "Elsa min egen älskling" (Bill Bailey) och därefter bjöds publiken på fortsatt gladjazz, blues och swing. Bandet framförde under en dryg timma ett antal välkända örhängen ur sin repertoar, många med roliga texter, inte minst "skattesmitaren" som väckte stor glädje hos publiken. Man märkte att bandmedlemmarna trots åldersrikedom hade barnasinnet kvar och hade roligt när de framförde sina låtar.

En förtjust åhörarskara överöste bandet med applåder och glada tillrop, och bandmedlemmarna begåvades med var sin ros, medan åhörarna begåvades med ett extranummer.

Efter denna musikaliska fullträff vidtog kaffestund och lotterier med många fina vinster, samt information om vårens aktiviteter och cirklar. Strömstararna har återigen ett välfyllt och intressant vårprogram att se fram emot.

Jan Juréen

---------------------------------------------------------------------------------------------

2018
Strömstarar i Halland

Torsdagen 15 november startade chauffören Bosse från Leja Touring sin buss från Fässbergs Församlingshem för färden ner mot Halland. Det första målet för dagen var ett besök i Tvååker hos konstnären Lena Petersson, känd inte minst från Falkenbergsrevyn. Lena Petersson börja måla sina vackra julmotiv, i akvarellteknik, 1996, och har fortsatt med detta till dags dato, men sedan en tid målar hon även sommarmotiv som då ofta innehåller katter. Under tiden vi bjöds på kaffe och en frukostfralla underhåll Lena oss med ett sångnummer ur en av revyerna. Lena berättade att ensemblen inom kort ska börja att repetera in den kommande revyn som har premiär i början av januari, men man har redan sålt 15 000 biljetter i förväg. Efter att ha inhandlat trevliga presentartiklar från butiken gick färden vidare söderut mot nästa mål, nämligen Mjellby Konstmuseum utanför Halmstad. Avsikten var att beskåda Halmstadgruppens konst, vilken finns samlad på museet. Vi fick dock inte se några surrealistiska verk från 20- och trettiotalet eftersom den avdelningen var tillfälligt stängd för installation av ny belysning. Vi fick istället se en utställning om Guerilla Girls, en feministisk aktivitetsgrupp som protesterar mot konstmuseers val av konstnärer och konst. Ett i och för sig lovvärt syfte kan man tycka, men inte riktigt vad vi hade räknat med. Snopet!

Därefter blev det dags att åka till dagens sista besöksmål vilket var Ulvereds Hjorthägn inne i skogarna öster om Halmstad. Här blev vi väl emottagna av värdparet Elisabet & Birger Ekdahl som serverade oss en lunch innehållande såväl hjortkött som vildsvinskött. Under tiden då lunchen serverades, fick även djuren mat alldeles utanför matsalen, så vi fick på nära håll se ett antal av de 150 dovhjortar och kronhjortar som befinner sig i hägnet. Vid kaffet berättade Birger Ekdahl om allt som finns att veta beträffande de olika arternas särdrag och vi besökare fick möjlighet att få svar på våra frågor.

När mörkret började sänka sig över den vackra naturen äntrade vi åter bussen som förde oss tillbaka till Mölndal, dit vi anlände vid 18-tiden.

Jan Juréen

Prat om mat.

Torsdagen 8 november kunde ordf. Kaj-Åke Larsson till sin glädje hälsa ett nittiotal besökande, som flytt höstmörkret, välkomna till medlemsträff i Stensjökyrkans Församlingshem. Det var dietisten Emelie Segergren från den förebyggande enheten på Träffpunkten, som höll en engagerande föreläsning om mat och rörelse, samt förhållandet mellan hälsa och livskvalitet. På ett pedagogiskt sätt redogjorde Emelie om hur näringsämnena har inverkan på kroppens funktioner. Det visar sig att den gamla kostcirkeln, som det talades om på 70-talet, fortfarande är lika aktuell, bara man äter något mindre eftersom befolkningen numera är betydligt mer stillasittande. Vilken är då den bästa maten? Vi fick veta att den bästa maten står i relation till den enskildes behov. Således är det är viktigt för oss äldre att vi får i oss delar av alla nödvändiga byggstenar som vitaminer, proteiner, mineraler, vätska, kolhydrater och fett. Man kan idag läsa om att runt 40 000 personer på äldreboenden lider av undernäring, samtidigt som man vet att vård och följdsjukdomar pga. undernäring kostar samhället dubbelt så mycket som följdsjukdomar pga. övervikt. För att inte tära på muskelmassan bör det aldrig vara mer än 11 timmar mellan intagen av mat. Vi fick därför tipset att ta en liten kvällsmacka eller ett ostkex innan vi går till sängs på kvällen, för att hålla muskelmassan vid liv.

Emelie Segergren avtackades med en varm applåd och en blomsterkvast, därefter njöt vi av en god kopp kaffe och en Gustav Adolfbakelse, kanske inte den nyttigaste födan, men även njutningssinnet måste få sitt, alltmedan Kaj-Åke Larsson informerade om höstens fortsatta aktiviteter och vinnarna på lotterierna kunde hämta sina vinster.

Jan Juréen

Strömstarar besökte Essity.

Många mölndalsbor har varit nyfikna på hur det karakteristiska SCA-huset ser ut inuti sedan det blev klart för inflyttning 2016. Torsdagen den 25 oktober gavs tillfälle för en stor grupp medlemmar av SPF Strömstararna att stilla sin nyfikenhet. Gruppen lotsades runt i byggnaden an Henrik Wadsten, som är ansvarig för konferensavdelningen och externa besök. Namnet Essity har sin grund i en blandning av essential och necessity, och togs i bruk under 2017 då SCA bröt ut hygienrörelsen ut ur skogsrörelsen, och börsnoterade bolaget.

Essity tillverkar bl.a. mjukpapper, mensskydd, barnblöjor och inkontinensskydd.

Själva huset som i folkmun skämtsamt kallats bl.a. för "toarullen", visade sig vara en modern, ljus och trevlig arbetsplats för runt 1100 personer som fördelats på inte mindre än 25 000 m2 på 7 våningsplan. Huset ritades av RStudio i samarbete med SCA och byggdes 2014–2016 av NCC, varefter Stena Fastigheter övertog ägandet av byggnaden. Det var viktigt för beställaren SCA, att byggnaden placerades centralt så att man inte nödvändigtvis behövde utnyttja bil för att ta sig till jobbet. Närmare en knutpunkt kan man knappast komma, där det finns möjlighet att transportera sig med tåg, bil, spårvagn, buss eller varför inte med cykel eftersom det finns ett låsbart cykelgarage i byggnaden.

Vi som besökare fick dock inte ströva fritt runt i byggnaden, utan externa besökare är hänvisade till plan 3, som innehållet huvudentrén. Detta plan innehåller regionens största konferensanläggning. Huset innehåller nämligen inte mindre än 85 konferensrum varav det största är ett auditorium som rymmer inte mindre än 300 personer. Konferensrummen är utrustade med all tänkbar modern utrustning från ITM, ett annat framgångsrikt Mölndalsföretag. Det finns dessutom 3 stycken "showrooms" där de olika produktgrupperna har möjlighet att visa upp sina produkter. Huset är som sig bör miljöcertifierat enligt BREEM, vad gäller avfall, vatten och energi. Stora fönsterytor och ljusschakt gjorde att atmosfären kändes mycket ljus och trevlig, ett medvetet koncept enligt idén att nöjda medarbetare betyder färre sjukdagar. Rundvandringen avslutades i den ljusa fina matsalen, med plats för 500 sittande, där nöjda besökare bjöds på kaffe med dopp.

Jan Juréen

Höstresa till Skaraborg

En flock strömstarar drog den 18 oktober norrut. Under en mellanlandning i Vara, där Andrée nödlandat under sin testflygning 124 år tidigare, besökte vi det legendariska Café Nordpolen, innan vi drog vidare mot norr till Simsjön på Billingen. Huvudmålet för utflykten var Ryttmästarbostället, ett historiskt muséum, vars syfte är att bevara byggnader, möbler, vapen mm från indelningsverkets tid. Där möttes vi av muséets grundare och tillika dagens guide, kavallerimajoren Bernhard Englund i tidsenlig karolinermundering, denna dag inte ridande på en häst utan framglidande på en segway.

Karl XI hade 1682 skapat Indelningsverket, vilket innebar att bönderna skulle förse en indelt soldat med bostad i form av soldattorp och ½ tunnland mark att bruka. Tyvärr fick vi inte möjlighet att gå in i knekttorpet eftersom där pågick restaurering. Det ursprungliga, betydligt större och ståtligare Ryttmästarbostället förstördes i en storbrand år 2001. Dagens byggnad är en rekonstruktion efter Erik Dahlbergs ritningar från 1687, samme Dahlberg som gjort ritningarna till Skansen Kronan och Skansen Lejonet i Göteborg. I denna byggnad, som återinvigdes av vår nuvarande kung år 1995, lotsades vi runt bland gamla vackra möbler och en imponerande samling vapen från bl.a. Karl XI och Karl XIIs tid. Guidningen var både faktaspäckad, humoristisk och blandad med många överraskningsmoment då nya vägar öppnades till ytterligare rum och sevärdheter. Major Englund är en mycket god berättare, men borde ha uteslutit de nedsättande kommentarerna om dagens ungdom och invandrarna. De gav en viss besk eftersmak åt detta annars mycket uppskattade besök.

Under besöket fick vi en mycket välsmakande lunchbuffé och många passade på att lyfta en bägare av Ryttmästarbrännvinet därtill. Som sig bör fick man inte provsmaka förrän snapsen traditionsenligt föregåtts av en nubbevisa.

Hur mycket möda har inte lagts för att finna och få ihop alla dessa byggnader och föremål, inte minst ekonomiskt. Man får bara hoppas att någon har kraft och ekonomiska resurser att ta över, så att inte hela denna samling sprids för vinden, när major Englund nu hotar att pensionera sig.

På hemvägen gjorde vi ett stopp i Skaraborgs ostmetropol för eftermiddagsfika och provsmakning av diverse Falbygdsost. Det ledde förstås till att det nu äts ovanligt mycket ost i Mölndal.

Berit Westberg

Strömstararna fick besök av polisen

På månadsmötet den 4 oktober fick SPF Strömstararna många tips om vad vi gamlingar kan göra för att skydda oss mot stölder, inbrott och bedrägerier. Linda Bergwall från Polisen informerade ett 120-tal Strömstarar om brott som anmäls och brottsförebyggande åtgärder och gav oss många bra tips och råd. Först visades filmen Väskan där typiska brottssituationer var illustrerade.

Hur kan man skydda sig från fickstölder? Ha inga värdesaker i väskans ytterfack, bakficka, cykelkorg eller rullator, speciellt viktigt i trängsel. Håll väskan framför kroppen. Ha bostadsnycklar, mobil och plånbok i innerfickan. För att skydda dig själv om någon försöker rycka från dig din väska – SLÄPP DEN!! Din hälsa är viktigare!

För att undvika stöld i bostaden skall man alltid låsa ytterdörren och låta bli att lägga värdesaker i hallen. Med ett titthål i dörren kan man undvika att släppa in okända människor. Begär legitimation och kontrollera. Säg nej!! Anmälda stölder i bostad när man är hemma har gått ner från 21 st år 2016 till 2 hittills i år. Se upp när någon påstår att det gäller insamling till välgörenhet eller ber om vatten!

Hur skyddar man sig mot inbrott? Stäng och lås! Låt inte häcken eller staketet vara för högt. Tjuvar gillar insynsskyddade platser. Ha bra lås på alla dörrar och fönster och kanske också larm. Lämna inte lösa stegar utomhus. Fotografera smycken och andra värdeföremål och märk med MärkDNA. Gå med i Grannsamverkan. År 2015 (1 jan - 2 okt) hade 34 inbrott i bostad anmälts (varav 2 i lägenhet). Motsvarande siffra för 2018 är 9 st (varav 4 i lägenhet).

När det gäller bedrägerier medgav Linda att polisen har svårt att hänga med i de uppfinningsrika bedragarnas lömska lurendrejeritakt. Det vi som privatpersoner kan göra är att skydda våra koder och hålla noga koll på våra konton, att spärra kort direkt vid behov och se upp med telefonförsäljare. Säg nej, nej, nej och begär skriftlig information. Detsamma gäller nätfiske med erbjudanden och länkar till fejkade banksidor.

Många blir uppskrämda på nätet och är rädda för att gå ut på kvällen. Mölndals Centrum är visserligen det område som är mest utsatt för brott, men inte så illa som många tror. Där finns gott om kameror och vakter. Kom ihåg att den bästa brottsförebyggande åtgärden är de tips polisen får från allmänheten!. För att kräva mera resurser måste polisen ha en rättvisande bild av antalet begångna brott. Underlåt därför inte att anmäla. För att kontakta polisen skall man ringa 112 vid pågående brott, för att anmäla ett begånget brott ring 11414 eller gå till polisstationen. Man kan också gå in på Polisens Hemsida och anmäla. Åhörarna tackade Linda Bergwall för hennes utmärkta information med en lång hjärtlig applåd. Kaj-Åke Larsson överlämnade en vacker blomma som tack.

En musikalisk programpunkt stod också på dagens medlemsträff. Det var vår kör Treklangen under ledning av Mari-Anne Mȕnz . De ackompanjerades även av Juri Perem på flöjt och Per Andersson på gitarr. Vi fick höra en skön samling blandade visor varav flera med höstkaraktär, bl.a. T. Janssons och E. Tauros Höstvisa. Trots en sval oktober kommer vi alla att minnas den ljuva klangen i Treklangen även i november.

Berit Westberg

Strömstarar på Volvobesök.

Onsdagen 26 september samlades ett trettiotal teknikintresserade Strömstarar på Volvo Visitors Centre för att göra en tur med det omtalade Blå Tåget. Vår trevliga guide Nicole ledde turen genom fabrikerna, medan hennes kollega Tomas lugnt kryssade fram tåget mellan bemannade och obemannade truckar i de olika fabriksdelarna.

Volvo Torslandaverken började byggas 1959, då man sedan en tid vuxit ur den gamla fabriken vid Lundby. Anläggningen invigdes 24 april 1964 av kung Gustaf VI Adolf, som f.ö. fick den första bilen som rullade ut ur fabriken, en Volvo Amazon.

Turen började i karosserifabriken där bilens plåtdelar sätts ihop. Denna anläggning är till största delen automatiserad, där c:a 1400 robotar plockar och svetsar ihop delarna. Komponenterna byggs idag till stor del av borstål, som möjliggör en viktminskning med 25% trots ökad hållfasthet och styrka. Turen gick vidare till slutmonteringen där alla 12000 komponenter som ingår i en bil sätts samman. Det var mycket fascinerande att få se hur en blandning av bilmodeller i allahanda färger kom i en till synes salig blandning på bandet, men hur robotarna fick fram exakt rätt komponent till varje fordon, som sedan sattes på plats av en van montör. I Torslandafabriken tillverkas modellerna XC90, XC60, S90, S60, V60 och V90. Alla bilar som kommer fram på bandet är redan beställda och tillverkas efter köparens specifika önskemål och krav. Vid den s.k. Marriage Point kom drivlinan, d.v.s. bottenplatta med motor, att monteras ihop med rätt chassi, som kom ner ifrån taket, naturligtvis gjordes jobbet av en robot. Trots den stora mängden robotar arbetar c:a 6600 montörer i 3-skift, för att få fram 60 bilar per timma eller 1200 bilar om dagen. Fabriksledningen jobbar kontinuerligt med att utveckla arbetsmiljön t.ex. med ljus och bullerdämpning, liksom att tillgodose att ergonomin för montörerna är bästa möjliga. Även säkerhetsmiljön inuti Volvobilarna är högt prioriterat inom företaget, t.ex. sidokrocksskydd och trepunkts säkerhetsbälte. Volvo Amazon och PV544 var de första bilarna i världen som 1959 standardutrustades med bilbälten. Volvo släppte snart patentet fritt och nu finns det förhoppningsvis inga bilar utan denna livförsäkring.

Vetgiriga Strömstarar tackar för en trevlig och lärorik tur.

Jan Juréen

Vida växter i våra trädgårdar.

Torsdagen 6 september kunde ordf. Kaj-Åke Larsson till sin glädje, hälsa ett nittiotal besökande välkomna till höstterminens första möte i Stensjökyrkans Församlingshem, dit Strömstararna har återförts under pågående renovering av Fässbergskyrkan. Lokalen är något mindre men fortfarande lika gemytlig.

Smålänningen Börje Wernersson är en amatörbiolog som roat sig med att inventera vildväxande arter under 25 år. Vi fick veta att han på sitt landställe ute på Årnäshalvön, nära Varberg byggt upp olika biotoper för att få så många olika arter av vilda växter som möjligt att trivas. För närvarande finns cirka 400 arter i trädgården, inte minst mossväxter som lever av regn och kärrväxter som lever av lerjord och grundvatten. Dessa växter har av förståeliga skäl haft en mycket svår sommar i år. Ungefär hälften av växterna är frösådda i miniväxthus, men bara cirka 5% av alla frön ger plantor. Vi fick lära oss att vi ska så i såjord och plantera i planteringsjord, det är faktiskt skillnad på jord och jord. Vi ska inte heller vara rädda för myror i trädgården, för de hjälper till att sprida fröerna. Under hela föredraget vi se en mängd bilder på vackra växer, inte minst invasiva sådana som på sikt orsakar problem för inhemska växter.

Föredragshållaren avtackades med en varm applåd och en blomsterkvast, som dock mest bestod av odlade blommor. Därefter njöt vi av en god kopp kaffe och en fralla, medan Kaj-Åke Larsson informerade om höstens fortsatta aktiviteter och vinnarna på lotterierna kunde hämta sina vinster.

Jan Juréen

Våravslutning

Torsdagen 24 maj var det dags för Strömstararnas våravslutning. Denna firades på traditionellt sätt utanför Roddklubbens fina lokal vid Rådasjön. Ett 80-tal medlemmar hade hörsammat kallelsen och började dagen med en poängpromenad i det soliga och varma vädret.

Det var föreningens tidigare ordförande, Anita Settergren som hade klurat ut ett antal frågor, som alla rörde sig om årtal, som vi i vår ålder borde komma ihåg, men få lyckades klara mer än hälften av frågorna.

Därefter vidtog korvgrillning, och styrelsemedlemmarna visade upp sina förmågor i köket med att servera hembakat dopp till kaffet, samtidigt som ett tiotal vinster delades ut i gratislotteriet. De medlemmarna som lyckats bäst på poängpromenaden kunde också hämta ut sina vinster.

Ordförande Kaj-Åke Larsson tackade alla för att de kommit, samt önskade alla en skön och behaglig sommar.

Efter två timmars trevlig samvaro i solgasset, kunde nöjda strömstarar vandra hemåt i det synnerligen vackra försommarvädret, för att förhoppningsvis träffas igen i början av september, då det är tänkt att vi ska börja med att få lyssna på ett föredrag om "vilda växter i trädgården". Exakt var och när vi ska träffas vet vi inte riktigt än, eftersom Fässbergskyrkans Församlingslokal inte är tillgänglig medan renoveringen av kyrkan pågår. När höstens fullspäckade program landar i brevlådorna räknar vi med att kunna ge klara besked.

Jan Juréen

Strömstarar på båtresa.

Torsdagen 17 maj siktades ett drygt 60-tal strömstarar på Göta Kanal mellan Töreboda och Sjötorp. Redan halv åtta på morgonen startade chauffören Bosse den stora dubbeldäckarbussen vid Fässbergs Församlingshem för färden upp mot Töreboda.

Uppe i Töreboda väntade m/s Bellevue med kapten Sonny Modig och fartygets besättning på att få servera resenärerna en kopp förmiddagskaffe och en ostmacka, innan turen på Baltzar von Platens storverk tog sin början.

Redan år 1525 föreslog biskop Hans Brask, alltså han med papperslappen, att en kanal borde byggas genom Sverige för att undvika den dyra och retliga Öresundstullen som drevs in av danskarna. Sedan dröjde det dock ända till 1808 tills kung Gustav IV Adolf beslutade att genomföra bygget. Uppdraget att leda arbetet gick då till greven och amiralen Gustaf von Platen som tillsamman med den brittiske kanalbyggaren Thomas Telford genomförde planeringen och påbörjade de första spadtagen i maj 1810, innan kanalen togs i bruk 1832.

58 000 indelta soldater från 16 olika regementen arbetade med grävning som skedde med plåtskodda träspadar för hand. Även ett mindre antal ryska desertörer deltog i arbetet. Tillsammans utförde arbetsstyrkan 7 miljoner dagsverken vid kanalen. Ett dagsverke varade i 12 timmar, inga grävmaskiner här inte. Totalt utgör kanalen 190,5 km från Mem i Östergötland till Sjötorp vid Vänern, varav 87,3 km är grävd och sprängd kanal. Strömstararna ombord på m/s Bellevue åkte dock endast 18,5 km av dessa, och passerade 16 slussar på vägen med en höjdskillnad på c: a 40 meter under den 5 timmar långa resan. Men under den tiden han vi med både kaffe och en välsmakande lunch ombord. Tillfälle gavs också att besöka det lilla hembygdsmuseet i Lyrestad, där fordonstrafiken på E20 fick vänta medan fartyget passerade. Det hela blev en mycket rogivande färd i sakta mak på kanalen i det vackra försommarvädret. I Sjötorp bjöd det på tillfälle att köpa Vänerfisk och att äta glass innan vi äntrade bussen som förde oss tillbaka till Mölndal, dit vi anlände vid 19-tiden.

Jan Juréen

Traditionell musikalisk soaré hos Strömstararna.

En tradition som verkligen håller i sig! Fredagen den 4 maj besöktes Strömstararna nämligen för tolfte året i rad av pianisten Jan Stjerna och hans dotter Victoria, som återigen hänförde publiken med sin musik. Det var alltså år 2006 som vi för första gången fick lyssna på den då blott trettonåriga Victoria ackompanjerad av sin Pappa Jan på piano.

Victoria och Jan Stjerna har en bred repertoar, men det som Strömstararna helst önska lyssna på är vacker musik i Wienerklassisk och ungersk stil – och det fick vi!

Paret Stjerna inledde med Fascination av Marchetti och därefter bjöds vi på operettmusik ur Czardasfurstinnan, Helt utan kvinnor det nog inte går, och Glada Änkan, Då går jag till Maxim och Viljasången. Vi fick inte lyssna på alla ungerska danser av Brahms eftersom de är 21 stycken men vi fick höra dans nr 5 och 6. Självfallet fick vi höra Czardas av Monti och några filmmelodier som Gudfadern och tangon ur Doften av en Kvinna. Jan Stjerna gav oss även ett prov på sin förmåga att spela jazz av högsta klass.

I publiken fanns också László Szirányi, den lärare som Victoria vid tretton års ålder började studera fiolspel för. Victoria spelar numera på en violin som tillverkats av Michele Deconet i Venedig redan år 1750. László Szirányi och Victoria berättade hur viktigt det är att ett så gammalt instrument hela tiden används flitigt, utan vibrationerna i trävirket fördärvas såväl limningen som själva trävirket.

Som extranummer bjöds vi på Lärkan ett riktigt ekvilibristiskt nummer som verkligen kräver sin kvinna att framföra. Detta nummer resulterade i stående ovationer från publiken. Vi i Strömstararna är glada över att kunna få bjuda musikunderhållning av högsta klass år efter år.

Efter denna musikaliska fullträff kunde den stora publiken, 125 personer, låta sig bjudas på en landgång och ett glas vin samt kaffe o kaka, varefter ordförande Kaj-Åke Larsson kunde informera om den närmast förestående aktiviteten, nämligen våravslutningen med grillning och poängpromenad vid Rådasjön. Vi hoppas på bättre väder för denna aktivitet i år.

Vi hoppas på att få träffa Victoria och Jan Stjerna även nästa år, även om vi i ögonblicket inte riktigt vet var, eftersom Fässbergs Församlingshem blir upptaget under den tiden som renovering av Fässbergs kyrka pågår.

Jan Juréen

Birgit Nilssons älskade Bjäre

Onsdagen den 25 april åkte 42 Strömstarar söderut mot ett vårfagert Skåne. Vi gjorde ett uppskattat fikastopp på Kvibille Gästis där vi även blev informerade om bygdens historiska betydelse. Vi fortsatte färden genom Båstad och via dramatiska och idylliska småvägar kom vi fram till bondgården Svenstad som är Birgit Nilssons barndomshem och det har varit i släktens ägo sedan 1700-talet. Birgit ombesörjde att gården bevarades som ett museum där besökarna nu får ta del av en mycket komplex livshistoria om en ambitiös skolflicka med 6-årig skolgång och förväntad framtid i jordbruket, till en fullfjädrad primadonna som erövrade de stora operascenerna och tog publiken med storm. Våra guider visade oss boningshuset som i stora delar är intakt från Birgits barndomstid, men nu är kompletterat med några av alla de utmärkelser Birgit erhållit under sin karriär. Birgit hade höga skolbetyg och hennes lärare rådde föräldrarna Nils och Justina att låta Birgit studera vidare men de planerna stoppades. Birgit älskade att sjunga redan innan hon börjat i skolan och blev van vid att stå i centrum vid högtidliga tillfällen men arbetet på gården gick före och när hon slutat skolan avskedade Nils gårdens piga och Birgit övertog hennes arbetsuppgifter. Birgit drömde om ett annat liv och vid 14 års ålder fick hon ta pianolektioner och sångarglädjen fick hon utlopp för i V. Karups kyrkokör. Hon deltog också i en amatörteatergrupp i grannbyn Hov och Birgit skojade ibland om att hon tidigt var Hov-sångerska. När Birgit fick kontakt med sånglärare Ragnar Blennow i Åstorp såg han direkt hennes utstrålning på scen och röstresurserna så han lovade att anmäla henne till inträdesproven vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm hösten 1941. Då var Birgit 23 år. Pappa Nils vägrade bidra med pengar så mor Justina bidrog med ärvda pengar som hon förfogade över och Birgit lämnade sina föräldrar med sorg i hjärtat för den konflikt hon skapat. 47 studenter hade antagits till det avgörande provet och bara 2 skulle bli antagna så Birgit satsade allt inför juryn för att slippa realisera sin reservplan att bli hembiträde. Några jurymedlemmar rördes till tårar och frågade i vilka länder hon utbildad sig. Nu följde några ekonomiskt tuffa år med hårda studier och ständiga förmaningar hemifrån om att undvika två farliga F. Förkylning och Förälskelse, men Birgit drabbades av båda. Ett nytt liv började och framgångarna kom snabbt, och i delar av museet fick vi ta del av inspelningar från de makalösa succéer som präglade Birgits yrkesliv och bara den delen innehåller material för 4,5 timmar. Birgit var under flera decennier den ledande dramatiska sopranen i världen och en mycket varm och uppskattad yrkeskollega, och hon var hembygden trogen. Ett 57-årigt äktenskap förblev barnlöst och Birgit har generöst fördelat sin förmögenhet i ett flertal stiftelser till förmån kultur och konst. Birgit föddes 17 maj 1918 och dog 25 december 2005.

Kaj-Åke Larsson 

Strömstarar på Konstmuseet

Torsdagen 22 mars passade ett 20-tal Strömstarar på att besöka Göteborgs Konstmuseum för att i första hand se utställningen "Rembrandts Batavernas trohetsed". Vår utmärka guide Jonna tog oss snabbt upp till den sal där vi hade ett unikt tillfälle att beskåda ett av Rembrandts mest uppmärksammade verk. Vi fick veta att målningen från början mätte hela 5,5 x 5,5 meter, men efter att ha blivit refuserad av beställarna beskars den av Rembrandt själv så den numera mäter 2 x 3 meter, och således fortfarande är imponerande stor. Tavlan beställdes till uppförandet av Amsterdams nya rådhus, det som idag är det kungliga slottet, vilket stod färdigt 1665. Varför målningen refuserades har aldrig blivit klarlagt, men tavlan såldes till en privat köpare, varefter den efter ytterligare ett antal köp så småningom hamnade hos Konstakademin i Stockholm där, Gustaf III fick se den och under en tid lånade den till kungliga slottet.

Det som imponerar mest på besökarna är Rembrandts sätt att bryta med den för tiden rådande stilen hos 1600-talets konstnärer, och måla med mindre uppställda poser och hans märkliga förmåga att sprida ljuset i sina konstverk.

Guiden Jonna informerade oss om Bataverna och deras roll i historien samt om Rembrandts konst i jämförelse med sina samtida konstnärskollegor. Snart kommer Batavernas trohetsed till Claudius Civilis, att återlämnas till Nationalmuseum i Stockholm, men man har tid på sig till 29 april att se de inlånade verken.

Efter den intressanta visningen kunde var och en ströva runt i museet och titta på dess övriga imponerande samlingar. Det gäller att passa på, eftersom museiledningen flaggat för en ombyggnad som gör att museet kommer att hållas stängt under ett antal år.

Jan Juréen

Tallinn tilltalar många

Måndagen den 12/3 åkte 22 Strömstarar på en bussresa till Tallinn. Vi delade bussen med några andra glada pensionärer från PRO Lindome. När vi kom till Stockholm visade det sig att resebyrån ReseMakar'n samordnat 12 bussar från Västsverige med över 600 pensionärer till denna upplevelse. Ombord på båten Victoria 1 väntade en välkomstdrink plus musikunderhållning och praktisk information. Därefter hjälptes vi åt att avnjuta en överdådig middagsbuffé med alla önskvärda tillbehör och stämningen och gemenskapen var på topp hela kvällen som avslutades med dans och underhållning av en grupp proffsiga akrobater från Mongoliet. Efter frukost dag 2 vidtog en guidad rundtur i Tallinn som har en brokig historia sedan tidiga 1200-talet då utvecklingen tog fart som en ledande hansestad under namnet Reval. Reval var en svensk besittning 1561-1721 och kom därefter under ryskt herravälde men utvecklades kraftigt under 1800-talet. Under 1916 bombades hamnen och de militära anläggningarna av tyska flygare och ryssarna utrymde staden 1917 då den besattes av tyska trupper. 1918 grundades den fria republiken Estland och Tallinn blev huvudstadens officiella namn och ett relativt lugn infann sig fram till 1940 då Estland blev en socialistisk sovjetrepublik och delar av befolkningen deporterades till Sibirien. 1941 återtog den tyska armén Tallinn och 1944 dog 600 Tallinnbor när Röda armén bombade staden som övertogs av Sovjetunionen. Efterkrigstiden innebar kraftig tillväxt med höghusförorter och 1980 arrangerades de Olympiska seglingarna i Tallinn. Det kommunistiska systemet passade inte det stolta och arbetsamma estniska folket och protesterna resulterade i den sjungande revolutionen 1988 då 300 000 ester samlades i en mänsklig kedja i Tallinn. 1991 blev Estland åter självständigt och är nu medlem i EU och Nato. 2011 var Tallinn Europas kulturhuvudstad och numera arrangeras årligen en sångfestival med 30 000 sångare i en park med 100 ekar som är Estlands nationalträd. Man blir aldrig trött på att promenera i de gamla stadsdelarna med spår av Tallinns dramatiska historia. Återigen ombord på Victoria 1 återgick vi till det glada umgänget med de andra pensionärerna och avnjöt den förnämliga underhållningen som erbjöds. Hemresan dag 3 avlöpte i samma gemytliga stämningsläge och under bussfärden blev vi roade av några roliga historier och vitsar som avrundning på en kulturupplevelse.

Kaj-Åke Larsson

Buss-Johansson

Fredagen 2 mars samlades 100 medlemmar från SPF Strömstararna i Fässbergskyrkans Församlingshem för att lyssna på ett föredrag av Lars Gahrn om den kände Mölndalsprofilen "Buss-Johan" eller "Buss-Johansson". När Lars Gahrn blev tillfrågad om att hålla ett föredrag om Buss-Johan, så frågade han vilken av dem? Det visade sig nämligen att det funnits två!
Men Lars Gahrn var inte sämre än att han berättade om bägge två.

Den förste var Johan Svensson, en fattig bonddräng från Halland kom till Mölndal i mitten av 1800-talet för att försörja sig som kusk. Han började att bedriva hästomnibusstrafik mellan Gamla Torget i Mölndal och Drottningtorget i Göteborg. Svensson var en duktig affärsman som skapade sig en förmögenhet som till stor del spenderades på restaurangbesök i Göteborg. Han blev så småningom nämndeman och häradsdomare. Från 1860 till 1907 bedrev han sin trafik, vilken upphörde når spårvagnarna började trafikera linjen Mölndal-Drottningtorget.

Den person som äldre mölndalsbor närmast förknippar med Buss-Johan var Hilmer Johansson. Hilmer föddes i fattighuset i Fullösa socken 1887. Hilmer kom till Göteborg för att försörja sig son droskkusk. Han kom dock snart underfund med att hästarna skulle konkurreras ut av automobilen. 1924 bildades Mölndals Bilomnibus AB där snart Hilmer Johansson inom kort blev direktör. När Toltorpsgatan färdigställts 1923 genom nödhjälpsarbete började man bedriva trafik från Fässbergs Kyrka till Grönsakstorget i Göteborg.

Även Hilmer Johansson var en duktig affärsman, som dock inte spenderade några pengar på restaurang, utan startade en lokalavdelning av MHF. Han var dessutom en framstående medlem av Mölndals Baptistförsamling Betania. Lars Gahrn berättade en mängd anekdoter om bägge personerna vilket gav upphov till en mängd skratt. Åhörarna kunde konstatera att när det gäller Mölndalshistoria så är Lars Gahrn som en levande uppslagsbok.

Efter ett mycket trevligt föredrag så kunde Strömstararna avnjuta en god semla till kaffet, varefter sedvanlig information och lotteridragning kunde ske.

Jan Juréen

SPF Strömstararna 20 år

Fredagen 2 februari var det dags för SPF Strömstararnas årsmöte i Fässbergs församlingshem. Ordföranden Kaj-Åke Larsson kunde till sin glädje hälsa 120 medlemmar och gäster välkomna till dagens medlemsträff, således en fullsatt lokal.

Dagen inleddes med föreningens årsmöte vilket raskt klarades av under god ledning av mötesordföranden Kenneth Wallin. Medlemmarna fick veta att föreningens ekonomi är god, och att föreningen nu, glädjande nog, har vuxit till nästan 350 medlemmar. Avgående styrelsemedlemmar avtackades och den nya styrelsen önskades lycka till.

Efter årsmötet inföll dagens höjdpunkt, vilken bestod i firandet av att Strömstararna funnits till i 20 år. Medlemmarna och de inbjudna gästerna, inte minst kvarvarande medlemmar ur den första styrelsen, bjöds på en lyxlandgång och vitt vin eller cider.

När sedan kaffet och en chokladbiskvi serverades övertogs scenen av David Carbe Kvartett. Under ledning av David Carbe på piano fick vi även lyssna på Johan Walter på gitarr, Jacob Linde på trummor och Simon Johansson på bas.

Vi fick lyssna på ett mycket varierat program med allt ifrån rock och boogiewoogie till Ted Gärdestadlåtar och en finstämd Candle in the wind, av Elton John, f.ö. världens mest sålda singel. När sedan David Carbe och Johan Walter spelade piano fyrhändigt, blev jublet från publiken öronbedövande, och orkestern hyllades av stående ovationer. Fantastiskt roligt att få lyssna till ett gäng så unga och begåvade musikanter, som med sådan lätthet kan framföra musik av Chopin och Tjajkovskij såväl som Chuck Berry. Programmet avslutades med en bejublad version av The Nutcracker Suite i sann Charlie Norman anda.

Dagens lotterier innehöll ett rikligt och varierat prisbord med en stjärnvinst i form av en inramad akvarellmålning av Johnny GR Ahlborg, originalet till det motiv som är förebild till våra gratulationskort, med en strömstare i Grevedämmets forsar.

Vår omvalde ordförande Kaj-Åke Larsson tackade slutligen orkestern och alla andra som deltagit till att göra dagen festlig. Han tackade även gästerna för att de kommit och tackade medlemmarna ur den ursprungliga styrelsen för att föreningen finns till.

---------------------------------------------------------------------------------------------

 2017
The Stream Stars Jazz Band 

Fredagen 13 januari var ingen otursdag för SPF Strömstararna, nej tvärt om kunde vi konstatera att det var en riktigt trevlig eftermiddag i Fässbergskyrkans församlingssal. Ordförande Kaj-Åke Larsson kunde till sin glädje hälsa över 110 medlemmar välkomna. Speciellt välkomnades ett antal nya medlemmar.

Under hela 2016 har Strömstararna haft en ny dag, en ny tid och en ny lokal, vilket visat sig vara ett lyckokast, då vi tidigare varit alltför trångbodda beroende på det stadigt växande antalet medlemmar.

För dagens underhållning stod The Stream Stars Jazz Band som blivit något av Strömstararnas husband. Bandet består av 6 stycken musicerande seniorer, nämligen Christer Åkeskog på piano, Peter Browall på stol! och sång, Ralph Henriksson på trumpet och sång, Jüri Perem på klarinett och saxofon, Dag (Daggen) Söderberg på gitarr och banjo samt Rolf Åberg på bas. Peter Browalls instrument var något utöver det vanliga då trumsetet bestod av en köksstol med tvättbräda och trumpinnarna var ersatta av diskborstar.

Bandet öppnade med ”Elsa min egen älskling” (Bill Bailey) och därefter bjöds publiken på fortsatt gladjazz och swing. Bandet framförde under en dryg timma ett antal välkända örhängen ur sin repertoar.

En förtjust publik överöste bandet med applåder och glada tillrop.

Efter denna musikaliska fullträff vidtog kaffestund och lotterier med många fina vinster, samt information om vårens aktiviteter och cirklar. Strömstararna har ett välfyllt vårprogram att se fram emot. 

Jan Juréen

Litterär slädfärd i Värmlandsskogarna
Fredagen 3 februari samlades 106 intresserade åhörare i Fässbergskyrkans församlingssal för att lyssna på Björn de Verdier och Åke Ziedén, två medlemmar ur Frödingkvartetten, som bjöd åhörarna på en litterär slädfärd i Värmlandsskogarna, om än på snöfattiga vägar.

Det var Björn de Verdier som på klingande värmländska deklamerade och sjöng visor ur den värmländska visskatten ackompanjerad av östgöten Åke Ziedén på gitarr.

Vi fick höra visor och skrönor av berömdheter såsom Gustaf Fröding, Gunde Johansson, Nils Ferlin, Sven-Ingvars och Gunnar Ehne med flera. Ja, Björn hävdade att hela Sveriges kulturelit har sina rötter i Värmland, och ett uns av sanning ligger det kanske i det påståendet.

I vilket fall så har det i Värmland funnits ett antal ”stöller” som gett upphov till många dråpliga historier.

Framträdandet föregicks av Strömstararnas årsmöte, där föreningens ordförande Kaj-Åke Larsson omvaldes tillsammans med flera styrelsemedlemmar. Årsmötet genomfördes med sedvanlig ackuratess under ledning av Thomas Ericsson, inte minst genom en god förberedelse av valberedningen.

Eftermiddagen avslutades som vanligt med gott kaffe och fralla, då medlemmarna fick möjlighet att teckna sig för kommande resor och studiebesök ur vårens späckade program. 

Jan Juréen

SPF Strömstararnas studiebesök 2017-02-09 vid SKFs fabrik i Gamlestaden.

Vad kan bomull och lera ha med månen och vindkraft att göra. Det fick 25 intresserade besökare från SPF Strömstararna veta vid ett studiebesök i SKFs fabrik i Gamlestaden.

Sven Wingqvist, lyckades lösa de ständigt återkommande driftstörningarna vid Gamlestadens Fabriker genom att utveckla nya självreglerande kullager som kunde eliminera de rörelser och skador som leran under textilfabriken orsakade.

Hans innovationer ledde så småningom till att Svenska Kullagerfabriken (SKF) grundades den 16 februari 1907.

1926 bildade dessutom Gamlestadens Fabriker och SKF ett dotterbolag, AB Volvo.

Med hjälp av två ytterligt duktiga medarbetare från SKF, Anders Classon och Lars Werner guidades vi genom företagets produktion via filmer och företagets utställningar i kontoret i Gamlestaden.

SKF är idag en av världens ledande leverantörer av produkter och tjänster inom området lager och tätningar, men verksamheten omfattar också tekniskt stöd, underhållsservice, utbildning och tillståndsövervakning.

Tillverkning sker på 115 platser i 24 länder. Återförsäljare finns på 17 000 platser i världen och bolaget har totalt ca 46 500 anställda runt om i världen.

År 2015 var företagets omsättning 75 997 000 000 SEK

Kullager eller rullager tillverkas idag med diameter från ca 4 mm till ca 13 600 mm.

I fabriken i Göteborg tillverkas endast rullager.

Kullager, rullager och andra SKF-produkter finns nästan överallt. I ett hem finns många lager särskilt i maskiner i kök och tvättstugor.

Ett litet 6 mm SKF-kullager sitter i den Hasselbladskamera som lämnades kvar på månen efter den första månlandningen.

SKF förser också vindkraftverk med en mängd olika produkter som lager, smörjsystem, tätningar och övervakningssystem,

Vi var en imponerad församling som tackade våra guider och lämnade företaget med förhoppningen att verksamheten alltid skulle finnas kvar i Göteborg. Vi hade också fått klart för oss kopplingen mellan bomull, göteborgsleran, månen och vindkraftverken.

Ingemar Gustafsson

 Glashandel i generationer 
Fredagen 3 mars kunde ordförande Kaj-Åke Larsson till sin glädje hälsa 116 medlemmar välkomna till dagens möte. Han kunde även hälsa dagens föredragshållare Inger Jarland-Olofsson välkommen då hon skulle berätta om sin farfars far Carl Johan Josephsson, och hur han för över 150 år sedan startade det för alla göteborgare så välkända Josephssons Glas & Porslin AB.

Åhörarna fick lyssna till en fascinerande levnadsskildring om CJ Josephsson som föddes 1824 i Hälleberga socken i Småland. Modern Maria var piga hos storbonden och riksdagsmannen Carl Josephsson. En av bondes söner fattade tycke för Maria vilket resulterade i att hon blev med barn, något som sågs med oblida ögon vid den tiden. Med tiden växte gossen upp och under tiden han var 5–12 år finns det antecknat i husförhörslängden att han visat gott läshuvud

och borde få gå i skola. Folkskolestadgan kom inte till förrän 1842, så Carl Johan fick undervisning av ambulerande skollärare. Carl Johan fick liksom andra barn börja arbeta tidigt bland annat med skogsarbete och kolkörning till glashyttorna i Småland.

I ett dokument från Kosta glasbruk1851, framgår att Carl Johan börjat arbeta som glasförare eller glasknalle som man även kallades. Han köpte glasvaror från Kosta och började att resa runt och försöka sälja dem i städer som Jönköping, Eksjö och på marknadsplatser. I mitten av 1850-talet hade han börjat transportera varorna till Kalmar och därifrån med fartyg runt kusten till Göteborg, något som inte var helt utan problem. Det har framkommit genom bevarad korrespondens att ofta förekom det kross bland varorna.

Marknaden i Göteborg tycktes vara god. Här hade han sin egen plats för häst och kärra på Kungstorget i flera år innan han fick tillstånd att öppna en butik vid Kungstorget 3.

Carl Johans söner Walfrid och Hugo kunde senare öppna den butik i det Kochska huset på Korsgatan 12 där den ännu ligger.

Föredragshållarens far Ragnar utökade sortimentet på 30-talet med att köpa in porslin.

Det var mycket intressant hur man lyckats klara av att hålla firman inom familjen genom goda år och kristider, inte minst två världskrig då glas och porslin inte stod högst på önskelistan bland allmänheten. Det är nu den 5:e generationen som driver företaget vidare.

1951 blev firman Kunglig Hovleverantör och 1966 kunde man fira 100-års jubileum, vilket innebar att den minnesgode läsaren kan komma ihåg att under förra året 2016 firade företaget sitt 150-års jubileum.

Kaj-Åke Larsson avtackade Inger Jarland-Olofsson och hennes dotter Lisa som skötte bildvisningen med var sin blomma. Därefter vidtog sedvanlig information om föreningens kommande aktiviteter, lotteridragning samt kaffe med välsmakande semla. 

Jan Juréen

Tove Jansson, Konsten att skapa och leva

Den 16 mars träffades 35 Strömstarar på Göteborgs Konstmuseum för att under ledning av guiden Eva Nygårds se utställningen om Tove Janssons verk. Den är producerad av Konstmuseet Ateneum i Helsingfors och har visats på Millesgården i Stockholm och ska sedan vidare till Köpenhamn och London.

Tove Jansson (1914-2001) vars föräldrar båda var konstnärer utbildade sig i Helsingfors, Stockholm och Paris. Hon verkade som konstnär, illustratör, författare, serieskapare och samhällskritiker. Hon är framförallt känd för Mumintrollen men har gjort mycket mer. Som konstnär målade hon porträtt, framför allt många självporträtt, interiörer, stilleben och landskap med havsmotiv. Hon beundrade Matisse och det kan man se i en del tavlor. Sin första utställning hade hon 1943.

Hon arbetade som tecknare för tidskriften Garm en samhällskritisk finlandssvensk tidning där hon protesterade mot Hitler och Finlands samarbete med Nazityskland i sina karikatyrer och omslagsbilder. Hon kritiserade även Stalin med samma skärpa.

Den första boken om Mumintrollen kom 1945 men genombrottet kom 1948 med Trollkarlens hatt som översattes till engelska och därmed fick internationell spridning. 1954 började hon teckna serieböckerna om mumintrollen. Brodern Lars Jansson tog sedan över serietecknandet.

Utöver sina egna böcker har hon illustrerat bl.a. " Alice i underlandet" och Tolkiens Bilbo -en hobbits äventyr.

Brodern Per Olov Jansson som var en duktig fotograf var representerad med några havsfotografier.

Efter 1 timmas underhållande och intressant guidning tackade vi Eva Nygårds med applåder och kunde sedan titta vidare på egen hand.

Gunnel Jansson

 Våren insjungen.

Fredag 7 april kunde ordf. Kaj-Åke Larsson ånyo till sin glädje, hälsa ett hundratal besökande välkomna till aprilmötet i Fässbergs Församlingshem.

Den 18 personer starka kören Treklangen under ledning av Mari-Anne Münz vid pianot, består av medlemmar från SPF Sagsjön, SPF Kvarnhjulet och SPF Strömstararna.

Kören gladde åhörarna med ett varierat utbud av vackra sånger med tonvikt på vårens ankomst, och Jüri Perem förstärkte den vackra sången och pianospelet med sin klarinett.

När kören framförde "När lyktorna tänds på andra sidan bron" kom vi Strömstarar boende i övre Mölndal att tänka på, att vi förhoppningsvis snart får se de nya gatljusen tändas nere i Mölndals framväxande innerstad.

Kören avtackades under varma applåder från åhörarna varefter Mari-Anne Münz och Jüri Perem förärades med varsin ros, vilket resulterade i att extranummer gavs.

När kören framförde "Vår bästa tid är nu" och vårsolen vackert strilade in i lokalen, så var det nog många i lokalen som kunde hålla med om detta.

Vid kaffet i den välfyllda samlingslokalen, informerade ordf. Kaj-Åke om vårens resor och aktiviteter. Medlemmarna uppmanades att sjunga i kör, vilket lär vara nyttigt för både kropp och själ.

Jan Juréen

 Vårpromenad i Botaniska Trädgården

Torsdagen 20 april trotsade ett 30-tal Strömstarar vädrets makter för att gå en guidad tur i Göteborgs Botaniska trädgård. Varken det gråmulna vädret eller den isande snålblåsten förstörde dock besöket eftersom vår kunniga guide, Ewamarie Herklint, lyste upp besöket då hon med entusiasm och värme berättade om Botaniska Trädgården och dess tillkomst.

Vi fick veta att anläggningen kom till genom ett arv efter köpmannen Charles Felix Lindberg som avled 1915. Han testamenterade sin förmögenhet till Göteborgs Stad för stadens förskönande. Trädgårdens förste prefekt Carl Skottsberg började genast med anläggandet av en botanisk trädgård på Stora Änggårdens marker, som staden köpt in redan under slutet av 1800-talet, och där dess tidigare ägare Arvid Gren tillsammans med sin trädgårdsmästare Anders Jonsson redan under 1860- och 1870-talen planterat tusentals träd av olika slag.

Naturparken, idag Vitsippsdalen, öppnades för allmänheten 1919 medan kulturområdena öppnades i samband med jubileumsutställningen 1923. Redan från öppnandet har parken varit kopplad till Göteborgs Universitet och dess undervisning i botanik.

Änggårdens naturreservat med park och byggnader är klassat som Riksintresse. Området omfattar 175 hektar varav själva parken består av 40 hektar.

Göteborgs Botaniska Trädgård är en fridlyst anläggning av världsklass med över 16 000 växtarter. Klippträdgården som är anlagd i ett gammalt stenbrott innehåller 6000 arter och har tilldelats två stjärnor i Guide Michelins besöksguide.

Det var intressant för oss att se hur olika växter av samma art klarade av att hantera den avbrutna vårvärmen.

Vår vandring gick vidare genom Bambulunden, Japandalen, Klippträdgården, Perennträdgården och upp till Arboretet där vår vandring tog slut och vår kunniga och underhållande guide avtackades med en varm applåd i den kalla vinden.

Jan Juréen

Musikalisk soaré hos Strömstararna.

Kan man gå på soaré mitt på blanka eftermiddagen? Ja, det går faktiskt alldeles utmärkt om man är medlem i SPF Strömstararna. Fredagen den 5 maj besöktes Strömstararna för elfte året i rad av pianisten Jan Stjerna och hans dotter Victoria med sin nya violin. Ja ny och ny, då Victoria nyligen vann Jan Wallanderpriset som delades ut på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, fick hon förutom äran motta en violin som tillverkats av Michele Deconet i Venedig år 1750. Victoria får nu av Handelsbanken Classic Instruments nyttja denna raritet under 8 år.

Paret Stjerna inledde med Fascination av Marchetti och därefter bjöds vi på operettmusik ur Csardasfurstinnan och Glada Änkan, såväl som Ungersk Dans och Csardas av Monti. Därefter följde ett potpurri av Wienermelodier. Vi fick även lyssna på en tango ur filmen Doften av en kvinna. Under en dryg timma fick publiken lyssna till dessa underbara och odödliga melodier. Som extranummer bjöds vi på Lärkan ett riktigt ekvilibristiskt nummer som resulterade i stående ovationer från publiken. Vi i Strömstararna är glada över att kunna få bjuda musikunderhållning av högsta klass år efter år.

Efter denna musikaliska fullträff kunde rekordpubliken, 127 personer, låta sig bjudas på en landgång och ett glas vin samt kaffe, varefter ordförande Kaj-Åke Larsson kunde informera om de närmast förestående aktiviteterna, nämligen bussresan till Sandgrund i Karlstad med Lars Lerin utställningen, våravslutningen med grillning vid Rådasjön samt båtutflykten till Vinga. Efter lotteridragningar med mångahanda vinster kunde nöjda Strömstarar vandra ut i det vackra vårvädret.

Jan Juréen

Lars Lerins konstverk beundras av många, 18 maj

Vår planerade resa till Sandgrund i Karlstad blev snabbt övertecknad så vi gör nog ett besök igen nästa år. Guidningen i konsthallen är begränsad till 50 personer och vi lämnade Mölndal med höga förväntningar på dagen. Förmiddagsfikat avnjöt vi på mysiga Hamrane Bak och Kaffestuga där vi serverades Klengås. Brödet bakas i den vedeldade stenhällsugnen och serveras varmt med smör och riven ost till nybryggt kaffe. När vi anlände till Karlstad åt vi först lunch i restaurangen på Värmlands museum som ligger knappt 100 meter från Lars Lerins Sandgrund. Restaurangen Sandgrund byggdes 1960 som en av landets största och modernaste med stora panoramafönster mot Klarälven och förvandlades på 1970-talet till ett populärt danspalats med tillrest publik från stora delar av Sverige och Norge. Idag är Sandgrund ombyggt och Lars Lerins permanenta konsthall med väggarna fulla av alster ur hans rika produktion. Varje år i mars byts alla konstverken ut mot nya egna akvareller och oljemålningar. Vår guide Karin Sandin Berg berättade och visade på många egenheter och uttryck som präglar Lars Lerins rika produktion. En hel vägg bestod av akvareller föreställande boktitlar och arkivpärmar. Många akvareller föreställer på ett mycket naturtroget sätt bostadsmiljöer med djur och människor men Lars Lerin är nog mest känd för sin förmåga att återge djupet och mystiken i en björkskog i sommar- eller vinterskrud. Några akvareller tillkom under hans 12 år långa vistelse i Lofoten och präglar den tidvis tunga perioden i hans liv. Alla tavlorna vill berätta något viktigt om upplevda händelser och några är kompletterade med textrader inristade i den blöta akvarellfärgen. Genomgående är färgskalorna dämpade och harmoniska. De två timmarna i den stora konsthallen räckte dåligt för att hinna njuta av alla verken. Inga konstverk är till salu så vad lever han av förutom försäljningen av flera utgivna boktitlar? Just nu är han representerad på konstutställningar i Oslo och New York samtidigt som han medverkar i flera personliga TV-program av feelgood-karaktär. På hemvägen stannade vi på Rasta i Brålanda för en eftermiddagsfika och anlände senare till Mölndal nöjda med dagens upplevelser.
Kaj-Åke Larsson

På väg till Vinga och Brännö

Den 8 juni var vi 76 medlemmar som bordade M/S Nya Skärgården för en av våra traditionella dagsturer i vår vackra skärgård. Vädergudarna hade beslutsångest och inledde dagen med några regnstänk som sedermera övergick i strålande sol som brukligt är på våra skärgårdsturer. Färden ut från Göteborg gick lugnt och behagligt medan vi serverades en riklig frukost i den eleganta salongen. Utanför älvmynningen mötte vi en något upprörd sjö som långsamt förvandlade båten till en spännande gunga. När vi närmade oss Vinga fick kapten Olle besked att de höga vågorna förhindrade båten att lägga till och vi informerades om att vi skulle besöka Hönö Klåva som hade en mera skyddad hamn. Nu blev vi serverade en god lunch i båtens salong och därefter besökte vi Fiskemuseet med sina otaliga välbevarade namnbrädor från olika båtar och fiskets historia och utveckling rikligt dokumenterad i museets olika rum. I ett rum visas ubåten Ulvens förlisning och många föremål och bilder. När vi lämnade museet anlände den gamla Kågen Fågel som sommartid ligger förtöjd utanför museet. Det mäktiga dunket från tändkulemotorn tilldrog sig berättigad uppmärksamhet och de tre besättningsmännen som iordningställt den gamla båten från 1900 belönades med en spontan applåd. Nästa mål på vår resa visade sig bli Nya Älvsborgs fästning som erbjöd en lugn hamn och en spännande historia berättad av vår guide Henrik. Fästningen byggdes i mitten på 1600-talet för att skydda Göteborg från danska sjökrigsstyrkor och den är mycket välbyggd och blev aldrig intagen av fienden. Under senare delen av 1700-talet minskade fästningens militära betydelse och den användes under många år som fängelse. Om den var lika säker mot rymningar som erövringar förtäljer inte historien. De sista trupperna lämnade år 1869 och fästningen är idag ett populärt besöksmål med restaurang och café samt den unika Karolinerkyrkan där det sitter kvar en kanonkula i väggen från de hårda striderna mot danskarna. På vår färd in till Maritiman i strålande solsken blev vi serverade kaffe och kaka medan Dan spelade dragspel och sjöng några välbekanta sjömansvisor och vår egen Kent Kalin bidrog med en för ändamålet lämplig sång. Stämningen var på topp även om vi inte besökt de planerade målen så nu har vi kvar att resa till Vinga och Brännö nästa år.
Kaj-Åke Larsson

Kvinna på varvet.

Fredag 1 september kunde ordf. Kaj-Åke Larsson till sin glädje, hälsa ett åttiotal besökande välkomna till höstterminens första möte i Fässbergs Församlingshem.

Fyra personer från Varvshistoriska Föreningen i Göteborg hälsades också välkomna.

Varvshistoriska Föreningens ordförande Hans Nilsson inledde med att genom ett bildspel ge en bakgrund till varvens tillkomst i Göteborg, från 1841 då skotten Alexander Keiller startade sin första verkstad på Skeppsbron i Göteborg. Firmans namn var Keiller & Co och man ägnade sig åt gjuteri och smide för att tillverka allehanda maskiner, inte minst åt jordbruksnäringen. Dessutom byggdes brospann, fyrtorn, flygplan och inte minst stommen till stora Saluhallen och gasklockorna. Keiller kan med fog kallas den tunga industrins fader i Sverige.

1844 utvidgas verkstadsområdet för att möjliggöra byggandet av en slip för reparation av fartyg. Under 1860-talet blir utrymmena på Skeppsbron och Stora Badhusgatan för trånga, varför verksamheten flyttas tvärs över älven till Lundbyvass. Så småningom växer 4 stora moderna storvarv fram på Hisingssidan, Götaverken, Eriksberg, Lindholmen och sedermera Arendalsvarvet som invigdes 1963, med sin helt nya teknik, att färdigställa skrovsektioner i en hall, som sedan sköts ut i dockan.

Tiden efter andra världskriget räknas som guldåldern inom varvsindustrin. Under större delen av 1950-talet var lönsamheten hög och orderböckerna var välfyllda. På grund av svårigheter att få tag på varvsarbetare under 1960- och början av 1970-talen började personalavdelningarna på varven planera att på försök anställa kvinnliga varvsarbetare. De första kvinnorna anställdes på Eriksberg 1965 och på Götaverken 1967. Huvudsakligen utbildades kvinnorna i maskinbearbetning, svetsning och till kran-, travers- och truckförare.

Kranförarna Kerstin Rundström och Birgitta Andersson kunde berätta om hur det var att som kvinna komma till en så fullständigt av män dominerad arbetsplats. Till åhörarnas glädje vittnade de om hur väl mottagna de blev och hur respekterade de blev på sina arbetsplatser. De var också nöjda med hur de fick bra betalt, och samma lön för kvinnor som för män gällde.

Kerstin Rundström berättade att när hon som 24 åring kom till Eriksberg, kunde hon på en veckas nattjobb tjäna lika mycket som under en månad på Lillhagens Sjukhus där hon jobbat tidigare. Tyvärr fungerade inte tekniken för bildvisaren, så det bildspel som skulle visa just kvinnorna på varven fick vi inte se. Kerstin och Birgitta fick i stället svara på många frågor från intresserade åhörare.

Nu är varven, förutom Gotenius Varv, borta från Göteborg, vilket kan jämföras med 1975 då c: a 17 000 anställda då var beroende av varven. Varvsjobben hade kanske än större betydelse för sysselsättningen, än vad Volvo har idag. Föredragshållarna ansåg det därför vara märkvärdigt att det ännu inte finns något industrihistoriskt museum, vare sig i Göteborg eller någon annan stans i Sverige.

Föredragshållarna avtackades med en varm applåd och var sin blomma, varefter vi njöt av en god kopp kaffe och en fralla, medan Kaj-Åke Larsson informerade om höstens fortsatta aktiviteter och vinnarna på lotterierna kunde hämta sina vinster.

Jan Juréen

Lisebergs historia

Den 8 september besökte 25 Strömstarar Liseberg för att hänföras av hur Patrik Källström på ett imponerande minnesrikt och detaljrikt sätt presenterade alla betydelsefulla personer, attraktioner, artister, årtal och datum från nöjesparkens start till nutid. Vid tiden för planeringen av Göteborgsutställningen var de ansvariga i jubileumsstyrelsen överens om att Göteborgs nöjesliv var "öken" och detta skulle avhjälpas med några attraktioner för barn och vuxna i utkanten av utställningsområdet. Nöjesparken var även planerad som publikmagnet och anslöts direkt till jubileumsområdet vid Näckrosdammen med en linbana. Nöjesfältet förlades till det gamla landeriet Liseberg som senare får ge namn åt den nuvarande nöjesparken. Utställningen skulle öppna 1921 för att uppmärksamma stadens 300-årsjubileum men drabbades av ekonomiska problem och sköts fram till den 8 maj 1923 då kyrkklockorna ringde klockan sju på morgonen, och kanonsalut sköts från Kvarnberget så att ingen skulle missa vad som var på gång. Efter invigningen ökade trycket på att färdigställa de lokaler och attraktioner som inte hunnits med och det ledde till några missöden. En premiärrevy var så tråkig att den totalsågades av kritikerna men publiken satt ändå kvar på bänkarna under båda akterna därför att kläderna fastnat i färgen och måste klippas loss. Den 11 juli gästades nöjesfältet av fysikern Albert Einstein som trots sin lågmäldhet mottogs med livligt bifall efter sitt föredrag i den ståtliga Kongresshallen. På nöjesfältet fanns även Bergbanan, Lustiga Huset, Folkrestaurangen, Lillköping, Flygkarusellen, Värdshuset, Dansbanor, Bollkastning och Skjutbanor m.m. Den 15 oktober stängdes utställningen och hade då räknat in 4,1 miljoner besökare trots en regnig säsong. Redan på den tiden var nöjen dyra: entréavgift 2 kr., säsongskort 30 kr. för vuxna och 5 kr. för barn under 12 år. 1924 utlyses en namntävling och namnet Liseberg vann eftersom området kallats så sedan 1700-talet. Liseberg får en egen entré när Jubileumsutställningens entré flyttas från Götaplatsen. Bengtas Café flyttar in och blir en långkörare till och med 1986. Några spelnyheter är Bowling, Biljard, Kulspel, Klotkastning, Ringkastning, Bågskjutning och Bilspelet. 1925 övergår driften från Jubileumsutställningens nöjesutskott till det nybildade bolaget Liseberg AB med ett aktiekapital på 100 700 kr. Ledningen kämpar med att öka besökstalet och förnyar utbudet av nöjen. 1926 spelar Ernst Rolf revy i Cabarethallen och gammeldansbanan Polketten invigs. Så fortsätter den framgångsrika utvecklingen och utbyggnaden till en av Europas mest välbesökta nöjesparker med världsartister och moderna åkattraktioner. Efter 2 timmars stimulerande presentation och förnämlig service av värdinnorna Carina och Frida Berntsson tackade vi Patrik för alla minnesbilder som framkallades från våra egna besök på Liseberg.

Kaj-Åke Larsson

En musikalisk resa genom Sverige

Fredagen den 6 oktober var det dags för SPF Seniorernas månatliga medlemsträff i Fässbergskyrkans församlingshem. För underhållningen stod denna gång Tobias Herbertsson, en 27-åring med rötter i Kungsbacka. Tobias guidade oss under en musikalisk resa genom Sverige. Till eget ackompanjemang tog han oss hela vägen från Vilhelmina i norr till Skåne i söder för att slutligen hamna i Göteborg. Tobias gjorde många stopp på vägen och illustrerade anhalterna med solosång omväxlande med allsång och anekdoter. Många av texterna och melodierna var välkända för åhörarna/"kören", men det fanns också exempel på mindre kända kompositörer och textförfattare. En förmåga som undertecknad gärna skulle vilja höra mer av är Billy Opel. Mellan sångerna gav Tobias prov på sin förmåga att härma olika dialekter. Hans egen favorit var östgötska. Hans skånska fick godkänt av närvarande skåningar, men Sten-Åke Cederhöks göteborgska kan behöva filas på. Att den närvarande "kören" innehöll många genuina göteborgare och mölndalsbor kunde man inte ta miste på när de med stor inlevelse klämde i med "Knȏ dej in fast dȏrra ä trång".

Efter avtackning av och blomster till underhållaren gavs Föreningsinformation där vi bl.a. uppmanades att propagera för behovet av en egen Träffpunkt i Östra Mölndal. Vi påmindes också att vår förening bildades i september 1997 och registrerades i februari 1998. Strömstararna fyller alltså 20 år nästa år. Det skall vi fira i samband med årsmötet. Mer information om detta kommer.

Berit Westberg

Gränsbygd

Fredag 3 november trotsade ett åttiotal besökande höstmörkret och samlades till månatlig träff i Fässbergs Församlingshem. För dagens underhållning stod Lindomeprofilen Lars Åshammar som på ett mycket humoristiskt sätt berättade om hur det var att leva i den gränsbygd som Mölndal med socknarna Kållered och Lindome bestått av. I århundraden har det som i dag är Mölndal växlat mellan att tillhöra Norge, Danmark och Sverige. Det var ett hårt liv för gränsbefolkningen som ständigt utsattes för plundringar av knektar och fogdar med medföljande nedbränningar av byggnader och åkerbruk.

Vi fick veta att Lindome till namnet inte alls har att göra med lind, utan kommer av Lyngmä vilket är gammeldanska för Ljunghem, och att namnet Kållered härstammar Kolarid, vilket i sin tur har med kolning att göra.

När Birger Jarl samlade en här vid Gullbergs Hed 1253 och besegrade danskarna, lyckades han få tillgång till Göta Älvs utlopp och kunde så småningom låta bygga Älvsborgs Fästning. Landet närmast söderut om älven, dvs Askims härad blev då svenskt och så även Mölndals Kvarnby som tillhörde Fässbergs socken, bestående av endast 4 hemman.

Gränsen mot Danmark kom då att gå vid Flabäck således mellan Mölndal och Kållered, där en del gränsstenar och andra minnesmärken fortfarande finns att beskåda.

Lindome kom inte att tillhöra Sverige förrän efter freden vid Brömsebro 1645, först på 30 år, och senare genom freden i Roskilde 1658 då för gott då Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän tillföll Sverige. Detta innebär att Lindome ligger i landskapet Halland, men tillhör Västra Götalands län.

Lars Åshammar avslutade sin historiebeskrivning med att berätta några dråpliga historier om Hilmer, ett byoriginal från Lindome. Hilmer var möbelsnickare, en ytterst duktig man, som dock påverkad av starka drycker både kunde roa och oroa sin omgivning.

När Lars Åshammar avtackats med en blomsterbukett överlämnade ordf. Kaj-Åke Larsson ordet till Lotta Malm och Anna Lindskog från Vård- och Omsorg i Mölndals Stad, som informerade om anhöriglots, friskvårdsaktiviteter, förebyggande verksamhet, träffpunkter i Mölndal och mycket annat. En information som åhörarna själva, eller kanske har någon bekant/anhörig som kan ha god nytta av att känna till. För den vetgirige fanns det gott om broschyrer att ta del av.

Efter denna information redogjorde Kaj-Åke Larsson för höstens fortsatta aktiviteter, varefter kaffe och en rejäl Gustaf Adolfs bakelse intogs.

Jan Juréen

Uppskattat besök på Emigranternas Hus

Under ett besök på Emigranternas Hus den 9 november hade drygt 20 Strömstarar förmånen lyssna till Roger Bodins eminenta guidning.

År 1895 utvandrade 1.3 miljoner svenskar till det stora landet i väster. Göteborg var avreseort för flertalet. Även om vi genom Mobergs Utvandrarserie förletts att tro att smålänningarna dominerade, var det i själva verket procentuellt sett flest dalslänningar som lämnade vårt land. Orsakerna till flytten var bl.a. svält, tröstlöst arbete med att bryta ny åkermark och framtidsutsikterna att hela livet tjäna som piga resp. dräng för minimal lön. På Irland lämnade ofattbara 50% av befolkningen landet.

Man köpte ett utvandringskontrakt, en pre-paid ticket för 100 kr, vilket i dåtidens penningvärde motsvarade en årslön. Detta tog utvandraren från Göteborg till Englands östkust, därifrån med tåg över till västkusten där man klev ombord på en båt i storleksordningen 10x100m, som tog 700-900 personer från exempelvis Southhampton över till Ellis Island i inloppet till New York. Där sållades agnarna från vetet. De som hade smittosamma sjukdomar eller var lemlästade (t.ex. saknade en hand) skickades tillbaka på skepparnas bekostnad. Detta ledde till en sträng gallring redan innan båtarna lämnade Europa.

I området i närheten av kajen var göteborgarna inte sena att utnyttja möjligheterna att locka utvandrarna att köpa nya kläder mm för att göra ett gott intryck vid ankomsten till det nya landet.

Båtarna var spartanskt inredda. Passagerarna låg i trevåningssängar, flera i varje säng längst ner i båten utan fönster. Det är lätt att tänka sig hur det var, när det stormade på Atlanten och många blev sjösjuka. Då blev översängsplatserna hett eftertraktade. Ett fartyg som tillhörde White Star Line sades vara osänkbart – Titanic. Hur det gick med det är ju allmänt känt, men att Dagmar från Kungälv klarade sig och så småningom återvände till Sverige är det kanske inte så många som vet. Hennes berättelse finns med i filmen Titanic.

År 1915 startade Broström Svenska Amerika Linjen, vilket betydde att man kunde åka direkt från Göteborg till New York, men redan 1930 tog utvandringen slut.

Hur gick det då för invandrarna i det nya landet? Fyrtio procent blev medelklass-amerikaner, tjugo procent vardera fick det a) riktigt bra, b) återvände till hemlandet c) fick det dåligt. Många åtnjöt både respekt och tolerans i det nya landet, men en del kallades Stupid Swedes (dumma kålhuvuden).

Vad är det då som får folk att lämna hemland, hem, familj och vänner? Orsakerna kan indelas i två faktorgrupper: Push – fattigdom, krig, religion och Pull – utkomstmöjligheter, jobb, fred, frihet. Båda faktorgrupperna finns med, men Push-faktorerna väger tyngre. Ett aktuellt exempel är Syrien varifrån många människor kommit just till vårt land för att slippa inbördeskriget.

Det var ett minnesvärt studiebesök som var mycket uppskattat av deltagande Strömstarar. Många av oss hade besökt muséet tidigare, men var mycket glada att det inte hade hindrat oss från att återkomma. Att vi sedan avslutade dagens aktiviteter med en god lunch hos grannen Casino Cosmopol bidrog också till att göra dagen angenäm.

Berit Westberg

Julavslutning

Fredag 1 december samlades 114 medlemmar till årets sista träff, en traditionsenlig glöggdoftande julavslutning i Fässbergs Församlingshem.

Sammankomsten började med att genom en tyst minut hedra en uppskattad medlem och styrelseledamot som nyligen lämnat vår krets. Efter denna allvarsamma inledning var det dags för Anita Settergren att kåsera över julbelysning i adventstider och att kärnfullt deklamera Viktor Rydbergs Tomten. Sedan tog trubaduren Kjell Clase över scenen, för att med sång och musik underhålla medlemmarna. Efter inledningen med Knalle Juls Vals, fick vi höra ett pärlband av traditionella julsånger, bland annat den finstämda Julen är här, skriven av Billy Butt minsann, otippat så här i Meetoo-tider.

Under musikframträdandet var det dags att hugga in på den goda julgröten och en rejäl välsmakande skinksmörgås tillsammans med kaffe och pepparkaka. Allt serverades i väl tilltagna portioner så ingen behövde gå hungrig hem. Ordförande Kaj-Åke Larsson tackade Kjell Clase med en välförtjänt blombukett, han fick dessutom en varm applåd av åhörarna. Föreningens viktiga och värdefulla cirkelledare och kaffeansvariga, avtackades därefter med varsin julgrupp, innan det blev dragning i lotterierna där en mängd vinster delades ut.

Slutligen var det dags att tona ner belysningen i salen då vår medlem Kent Kalin mycket inlevelsefullt med hög stämma framförde O Helga Natt, a capella, en värdig avslutning på en finstämd dag.

Jan Juréen

----------------------------------------------------------------------------------------------

2016

Julgröt, glögg och pepparkakor

Den 2 december 2016 träffades drygt 100 Strömstarar i Fässbergskyrkans församlingshem för årets sista medlemsmöte. När vi serverats glögg och pepparkakor och satt oss vid vackert dukade bord fick vi höra Anita Settergren läsa Tomten av Viktor Rydberg. Vår ordförande Kaj-Åke Larsson hälsade oss varmt välkomna och bjöd oss att - ett bord i taget- förse oss med risgrynsgröt och skinksmörgås. Under tiden underhöll trubaduren Kjell Clase med sång och musik. Han spelade julsånger och andra välkända melodier och flikade in en och annan rolig anekdot. Kaj-Åke Larsson delade sedan ut vackra blommor till våra "kaffedamer" som varje möte ser till att duka och koka kaffe mm. och till våra cirkelledare. Han sammanfattade året som gått och konstaterade att vi ökat i medlemsantal. Han uppmanade dem som då och då promenerar i och runt Gunneboparken att också ta en tur vid parkeringen eftersom det har varit en del bilinbrott där och på så sätt störa. Vårens program är strax klart och kommer att skickas ut före jul. Till slut tackade han för i år och önskade God Jul och Gott Nytt År.

Gunnel Jansson