Leksands kyrkogård

SPF i Leksand har börjat återta en del av sin verksamhet. Än så länge har vi endast samlats i mindre grupper för aktiviteter utomhus. Främst har det varit promenader i centrala Leksand och i Siljansnäs.

Tisdagen bjöd på sol och uppehållsväder när ett tjugofemtal SPF-are hade samlats på Leksands kyrkogård för att ta del av prästen John Sunds berättelser om kyrkogården. Han visade på olika utformning av gravar och beskrev ett antal enskilda personers gravsättning.

- Det urgamla begreppet självspilling, det vill säga någon som tagit sitt eget liv, innebar att man inte fick begravas inne på kyrkogården. Ett exempel är den ansedda person som begått självmord därför att han trodde, att han skulle få lov att sätta sig i konkurs. Församlingen fann dock på råd för att föra honom till vigd jord. Kistan lyftes helt enkelt över kyrkogårdsmuren. Senare visade det sig att faran om konkurs var överdriven.

Ända fram till början av 1900-talet ansågs det finare att bli begravd nära kyrkan medan fattigt folk begravdes i det så kallade Allmänna varvet. Det innebar gravläggning i den ordning man dött. Självfallet har många av dess gravar ingen gravsten eller mycket enkel markering som t ex Mor eller Far utan något namn.

Gravskicket har självfallet förändrats med samhällets förändring. Mest påtagligt är övergången från jordbegravning till kremering. Det innebär också övergång till annorlunda gravsättning med bl a minneslund, askgravar och urngravar.

Det nog Leksand är ensam om är att här finns Vår Herre begravd. Det vill säga Nils Gustafsson som under många år innehade den rollen i Himlaspelet.

Text & Bild: Bengt Borkeby