Till månadsmötet i januari, på museets föreläsningssal, kom ett sextiotal medlemmar för att med nyfikenhet och kanske viss bävan höra bergsingenjör Leif Löfbergs föredrag om aktuell malmletning i Falutrakten.

Leif började med att gå tillbaka till gruvans begynnelse och den avgörande betydelse den haft för vårt land : " Ett självständigt Sverige – tacka gruvan för det ! ".Leif beskrev världens ökande behov av metaller, bl a att Kina fn står för 50 % av konsumtionsökningen. Varje svensk förbrukar 1700 ton mineralråvaror under sin livstid. Mineraler finns där de finns i jorden och några nya tillkommer inte. Återvinning är maximalt utnyttjad enlig Leif och det är svårt att hitta substitut till metaller. Ska världens ökande konsumtion kunna tillgodoses, då krävs ökad prospektering. Leif visade med bilder och sifferexempel på hur halten av brutna metaller sjunkit i takt med att priserna generellt sett ökat.

Fram till 1982 hade svenska staten monopol på gruvfyndigheter och malmutvinning. Men prospektering kräver stora investeringar och riskvilligt kapital. Efter beslut att öppna för andra aktörer har prospekteringen ökat kraftigt i Sverige. Den svenska berggrunden anses ha utmärkt malmpotential och fyndigheter i världsklass.

Hur går det då för Falun?

Både stora och mindre företag har varit aktiva under de senaste 5-6 åren. De har gjort stora investeringar men inte hittat någon fyndighet som är enkelt eller lönsamt att bryta, för närvarande (varje borrad meter kostar c:a 1000:-kr ). Åtta har aktuella inmutningstillstånd inom Falunområdet.

Se karta : http://www.bergsstaten.se/

Leifs slutsats är att Falun inom överskådlig tid inte riskerar att drabbas av liknande öde som Kiruna. Så Falun får stå kvar!

Föreningens representant Kjell Andersson tackade Leif med blommor för ett mycket intressant föredrag.

Text och foto: Ann-Sofi Holmberg