Foto Ekomuseum Bergslagen

Vår förenings programkommitté har ingen lätt uppgift när de ska välja föreläsare och ämne till våra månadsmöten. De väljer naturligtvis ett ämne som de själva tycker verkar intressant och en föreläsare som de tror kan göra ämnet rättvisa. Men om våra medlemmar tycker likadant och kommer dit för att lyssna och om föreläsaren verkligen är så bra som de trodde, det vet man ju inget om.

Då är det tur att det finns ett säkert kort – Örjan Hamrin.

Rubriken till månadsmötet den 15 oktober var Det gruvliga Falun med undertexten "Örjan Hamrin, tidigare Dalarnas Museum, berättar om hur Falumiljön har påverkats av 1000 års gruvbrytning". Som tur är kan ordet "miljö" innebära väldigt mycket olika saker. Om det var någon av åhörarna som hade kommit just för att höra om lakvattnet i Gruvbäcken som runnit ut i ån och avlagrats i Tisken och likande konsekvenser av gruvbrytningen skulle vederbörande kanske ha kunnat bli lite besviken.

Men min uppfattning är att 99% av besökarna tyckte att den berättelse som vi fick oss till livs var avsevärt mycket bättre än en redovisning av problemen i Tisken.

Örjan började med några bilder av Stora Stöten från 1700- och 1800-talet, bland annat en bild från 1824 av en man som på bilden anges som "En turist", vilket lär vara första gången som det ordet har använts i svenska språket. Efter ytterligare några bilder från gruvan, bland annat en från 1966 där det nuvarande gruvmuséet fanns i två versioner (det gamla stod för nära gruvkanten varför man byggde ett nytt på den nuvarande platsen) blev det mer "Falun" än "gruvan".

Ett flygfoto från 1930 över den centrala staden inledde en berättelse om stadens förvandling under 1900-talet. Centrala staden bestod då av 1000 träkåkar, vardera försedda med ett antal uthus, alltså totalt 4-5000 byggnader. De behövde rivas för att lämna plats för en mer modern bebyggelse, det var den rådande uppfattningen. Men river man hus som människor bor i måste dessa bosätta sig i något annat hus – och det var bostadsbrist i Falun. Därför byggdes de tre husen nedanför Kullen (som just i år har fått ett fint plank som avskärmning mot Korsnäsvägen) och lamellhus uppe på Knoppen – ett område som egentligen var avsett för finare villor. När man skulle starta rivningarna kom Andra världskriget emellan och det hela sköts upp till 60-talet. Och då hade man delvis andra uppfattningar, dvs rivningarna blev inte så genomgripande som man på 30-talet hade avsett.

Sedan följde en kavalkad av bilder där Örjan lät oss jämföra "då" med "nu", bland annat branden av det sk Depkenska huset (där muséet nu ligger) vilken gav eko ute i stora världen. BBC i London telegraferade ett uppdrag till fotografen Sven Nilsson att filma det som de hade uppfattat som en verklig storbrand. "A quarter of Falun" hade brunnit, men det var ett kvarter i Falun och inte en fjärdedel av Falun. Se där vad missar i översättningen kan ställa till med.

Stora Torget var naturligtvis med i redovisningen, bland annat en bild på Nordins bokhandel från vilken historien om jordgloben härstammade – "Har ni inte en liten kula med bara Dalarna på?".

Naturligtvis hade Örjan Hamrin inte varit Örjan Hamrin om han inte hade sagt vad han tyckte om saker och ting, bland annat sin uppfattning att träd inte ska skymma intressanta hus – "Ett torg ska vara ett torg och inte en park".

Det var nog tur att föredragets rubrik var lite missvisande. Annars hade det kanske kommit ännu fler åhörare och de hade inte fått plats. Nu lyckades alla hitta en stol att sätta sig på i kyrktorget.

Och kaffet var gott.

Bo Bävertoft