På herrgården i Garpenberg har den praktiska delen av utbildning till Jägmästare hållits från 1915 till 1976. Tord Halvarson, som ledde tisdagens långvandring, gick här ett år på 60-talet. I gruppen fanns ytterligare en elev och en lärare. Det passade bra vid Tords avslutning med en snapsvisa från den tiden, som båda kunde stämma in i. Tord sjöng den dessutom både framlänges och baklänges!

Vädret började riktigt grisigt denna dag. Det regnade rejält på vägen från Falun. Men vi blev i alla fall 22 personer och en hund.

Det regnade när vi startade, som synes på bilden från starten vid Herrgården:

Vi hade dock tur att regnet slutade i stort sett när vi började vandra. Det regnar högst 5% av tiden enligt en hemmagjord uppskattning, som jag gjort, så man ska ha lite otur om man drabbas.

Vi gick förbi Herrgården,som byggdes 1801. Den byggdes som en Kungsgård, men har haft en skiftande historia. Idag finns det många outnyttjade lokaler, men den var abonnerad denna dag och det stod ett 10-tal bilar på parkeringen.

Med ett 20-tal grabbar (sällsynt med kvinnliga jägmästare på den tiden) blev det ju gärna en del hyss. Ett av de häftigare var när kungen och drottningen skulle inviga Silvia-hallen. Då hyrde studenterna en limousin och kom en timme för tidigt, utklädda och sminkade till kung och drottning!

Vandringen började med ca 4 km skogsbilväg och fina stigar och bara 50 m stigning till fikat. Det fanns mängder med trattkantareller, som några plockade.

Den andra bilden är klubbsvamp, som också fanns på flera ställen.

Dagens hund hette Jackson och han var intresserad av det forsande vattnet:

Naturreservatet Hässlan var dagens fikaplats. Ett gammalt, mycket vackert, obebott lantställe, som sköts om med betande djur. Det finns vissa likheter med Källslätten. Jackson råkade ut för det elektriska stängslet, som fortfarande var strömförande.

Det var logdans i ladan i bakgrunden på Tords tid.

Runt Hässlen finns ett stort bestånd av hassel, något som är ovanligt för den här breddgraden. Det kanske är orsaken till att det också finns nötkråka här. En av deltagarna fick se den och Tord hade sett den vid rekognoseringen.

På hemvägen var det mest nerför:

Vi gick längs Garpenbergsån, med flera dammar, där det funnits många olika hyttor. Garhyttan finns kvar, liksom ett kraftverk, som var i drift.

Hela vandringen blev runt 8,5 km och varade ca 3½ timme.
Vill ni följa med på kartan var vi går, så rekommenderar jag appen Naturkartan. Stigarna, som vi gick, finns med på den.

Mats Hiertner