Vi startar kl. 06.30 på morgonen.  Resenärer plockas upp på flera ställen i Falun. Bra service där.  Efter varje hållplats och påfyllning av resenärer hörs glada god morgon och hej, så kul att ni också är med. En grupp kliver på i Borlänge. Även där blir det hej och igenkännande hälsningar.

Roger sitter vid ratten och Kent håller räkningen. Allt är lugnt och tryggt

Ett informationsblad (Välkommen ombord) om resan och dess olika programpunkter får vi på bussen. För att vi skall vara lite förberedda på vad som komma skall.

Där står det om: Rackstadmuseet, ett Quiz, Lite om operan Cenerentola/Askungen och Sahlströmsgården. 

Efter bara någon dryg timme blir det bensträckning, kaffe, smörgås och småsnack. 

Första kulturella stoppat blir på Rackstadmuseet i Arvika (Taserud). En konstnärskoloni från förra sekelskiftet med storheter som Gustaf Fjästad, rimfrostens mästare. I gruppen fanns inte bara målare utan också skulptörer, möbelsnickare, textilkonstnärer, keramiker, musiker, konstsmeder mm. Ett ställe att återvända till. Här får vi också en god soppa med tillbehör.

När vi lämnar Arvika tar quizets sin början. Tio frågor om Norge. 

Väl framme i Oslo får vi en stund på hotellrummet för lite uppfräschning samt tid att pudra näsan. En stadig middag väntar oss så inte magen kurrar under operaföreställningen.

Kan man ha roligt på jobbet eller kan man ha roligt på jobbet.

En fantastisk föreställning. Operan Cenerentola/Askungen var ju huvudmålet för vår resa. Rossini skrev över 100 operor och de flesta låter ganska lika. Askungen skrev han på tre veckor. (För Wagner tog det 16 år att skriva Nibelungens ring). Rossini var otroligt populär i första halvan av 1800-talet. Det är den ena arian efter den andra. Detta är en opera buffa (en rolig opera). Här frossar man i belcantosång. Det var också då som operakonsten växte sig stor och stark och varje liten stad med självaktning måste ha en operabyggnad.

Operaföreställningen var så rolig och sångarna hade så roligt och musikerna hade så roligt och maestro hade också roligt. Dirigenten hamnade plötsligt på scenen. Där trivdes han så gott att en av Askungens systrar var tvungen att skicka iväg honom till pulten med orden. Va via maestro.  Och därifrån tog han sig också ton vid ett tillfälle. Jag tyckte det lät som ”Miocore eller Mio amoré” 

Jag skriver inte någon recension utan vill bara försöka förmedla våra upplevelsekänslor.

Sångarna överträffade varandra i skönsång, styrka och uthållighet. Blev nog en liten tävlan där. För att inte tala om ljussättningarna och scenväxlingarna.

Och slutet när prinsen fått sin fina snälla och vackra flicka och flickan fått både kronan och tronen förvandlas hon till en hämnande och härsklysten kvinna. Vilket i sin tur renderar till att hon genom ett trollslag återfår sin städrock och den gamla golvmoppen vilken kommer farande med en duns från taket och dammet yr. Back to BASIC så att säga.

Dag två fick vi sova ut. Hotellet serverade en frukost som var minst sagt överdådig. Och vi åt oss mätta. Klockan 10.00 stod Roger utanför och vi tog bussen i besittning för en guidad rundtur. Vissa av oss stormade till Munch muséet på direkten medan vi andra satt kvar och åkte runt i staden. Vid Vigelandsparken blev det gående guidning. Vi hade en härlig kvinna som ursprungligen kom från Iran och hon berättademed humor och distans samt kunnighet om både norrmän,Oslo och Vigelandsparken. Bakom parkens alla fina skulpturer ligger mycken visdom och djupa tankar om åldrande och livets mening och hon förmedlade dem alla. 

Så småningom samlas alla och vi påbörjar färden mot Sverige…och Kent han räknar…

Kontrast i värmlandsskogarna på väg hem till Falun

Efter genomgång av quizets rätta svar kan vi konstatera att gruppens kunskap om vårt broderland är god. Nu presenteras vinnaren. Vem av fem som skall få tröstpriset utkristalliseras grnom en utslagsfråga.

Ett stopp på Sahlströmsgården för en rejäl god lunch innan vi fortsätter vår färd. Efter inräkning och antalet befunnits rätt önskar färdledaren oss en stunds sömn

Men icke. Vem kan vara tyst efter alla dessa härliga upplevelser.

Text: Ingegerd Permalm, foto: Kent Karlsson.