Klockan var 07.40 den 30:e maj. Vid Resecentrum stod bussen från Hansson buss med chauffören Tomas. Vi var 30 förväntansfulla SPF-are som steg ombord sedan vår blivande färdledare Meta prickat av oss, det måste ju bli rätt med resenärer och packning. Ja just det - packning! Tomas kom på att han glömt sin väska i bussgaraget och han hade redan bestämt vems tandborste han skulle kunna använda men ingen hade några kalsonger att låna ut så efter att ha hämtat upp 3 resenärer på Lustigknopp och ytterligare 3 vid Britsarvet fick vi alla följa med på en tur ut till bussgaraget och se hur han fick med sig en väska (vems?).

Vid 08.20 började så färden mot första målet som var Svabensverk. Under färden fick vi veta hur bergmästaren Anton Svab (1799) under en vilostund fick höra av bergfrun att just där han vilade skulle han anlägga en hytta. Hyttan anlades och drevs under stora besvär och umbäranden. Anton Svab dog 1809. 1814 köpte handelshuset Jakob de Ron &söner bruket på offentlig auktion och fick bruket att blomstra. Jakob inrättade en folkskola, 5 år innan Sverige beslutade inrätta folkskola. Byn fick också egen präst och det inrättades ett bibliotek. För brukets 50 egna hästar byggdes ett stall och detta ägs i dag av Svabensverks bygdeförening. Under 1950-talet hade byn c:a 70 invånare, 40-talet barn gick i skolan, det fanns affär, taxi och postkontor. Dagligen gick buss såväl mot Hälsingland som Dalarna. Ja, det var då det! 

Tomas berättade att det var just i Svabensverk som Hansson buss startade. 

Färden gick vidare mot en av de många Hälsingegårdar som finns, 7 av dem ingår i Världsarvet Hälsingegårdar där Ol-Anders ingår. Där kom också vår guide Anneli till gruppen. Efter att vi fått kaffe och smörgås berättade Anneli om gården samt om hälsingegårdarna generellt. 

Vår guide Anneli

Bönderna i Hälsingland hade det gott ställt och gott om skog. Efter en stor brand 1793 byggdes dessa gårdar upp igen men inte lika tätt intill varandra den här gången. Dessa gårdar byggdes för att ha som festlokaler vid bröllop och andra begivenheter. Salarna dekorerades med målningar utförda av målare från Dalarna och vi fick verkligen se mängder av sådana målningar.

Vad som var viktigt med dessa byggnader var att de skulle synas och ha iögonfallande brokvistar som gärna fick ha interiörer från kyrkor, t ex pelare som syntes. Ol-Anders är en släktgård från 1600-talet. Klockan 12.00 var vi klara för avfärd och under resan berättade Anneli om vad vi såg efter vägen. 

Vi fick höra om Vilhelmina Skog som föddes 1850 (om jag inte minns fel föddes hon på Gotland). Nu fick vi höra talas om en kvinna som visste vad hon ville, hon var inte 20 år ens när hon började bygga ett imperium. Hon grundade hotell Foresta på Lidingön, övertog och byggde ut Grand Hotell i Stockholm samt anlade ett antal järnvägshotell vartefter järnvägarna byggdes ut. Hon lyckades få anlägga telefon som byggdes ut mellan de olika hotellen och fick in detta i telefonnätet när sådant sedermera byggdes ut i Sverige. Vi fick också höra att det går att läsa om henne i boken ”De fenomenala fruntimren på Grand Hotell”. Glöm inte att detta är närmare 200 år sedan!! 

Nästa uppehåll blev Stenegård där vi fördes fram till en överdådig buffé så ingen behövde lämna restaurangen hungrig, snarare mer eller mindre svårt ansatta av paltkoma. 

Efter lunch (om vi orkade!) kunde vi besöka Lill-Babs museum samt trevliga små butiker som lockade oss med sevärda, användbara samt ätbara varor att handla och frakta med oss hem. Det är märkligt hur många butiker det finns överallt där det går att se/köpa saker man inte haft en aning om att men behöver!! 

Så fick vi ta bussen en liten bit över älven för att besöka Järvsö kyrka som anses vara Sveriges största landsortskyrka vilket dock inte Borlängebor alltid håller med om utan anser att det är Stora Tuna kyrka som är värd det epitetet. Vare därmed hur som helst, kyrkan är ståtlig. Den var färdig 1830 och byggd för 2400 besökare. Kyrkan, stor och präktig, höll på att sjunka och restaurerades 1890. Marmoraltaret är stort, bara skivan väger ett ton så det är förståeligt att vissa risker kan föreligga.

Till invigningen av kyrkan hade Johan Olof Wallin skrivit en psalm som kallas Järvsöpsalmen, originalmanuskriptet finns bevarat i kyrkan. Psalmen har nummer 512 i vår psalmbok. 

Innan det blev kväll gjorde vi en tur upp till Lilla Bolleberget och tittade på utsikten, bussen tog oss ner igen så ingen behövde kasta sig utför den svarta pisten. Färden gick till Scandic Hotell för incheckning och middag. 

Efter en god natts sömn i sköna sängar serverades en mycket riklig frukost och därefter tog Tomas oss till Växbo Lin och under vägen berättade Anneli om linet och linodling samt beredning av linet. Vi fick veta skillnaden på spånadslin och oljelin, spånadslinet är det som ska bli lingarn och linne medan oljelinet odlas för linfrönas skull. Vi fick veta att linfrön inte bara kan bli olja utan även kastas efter de döda som går igen. Jag tror inte att det var någon i gruppen som hade provat just det. 

Vi fick gå runt i spinneriet och titta hur linet vävdes men det var ett förskräckligt oväsen så det var tur att maskinerna i stort sett skötte sig själva för nog verkade det finnas stora chanser/risker att ådraga sig hörselskador i den miljön. 

Efter visningen var det fritt fram att handla och det såg ut som om vi var duktiga att göra det. 

Ungefär hälften av gruppen tog sedan en promenad genom Trolldalen där det finns rester av linbodar och annat som hört till den tidigare linberedningen medan övriga åkte med bussen som förstås sedan plockade upp dem som promenerat. 

Så blev det en liten busstur igen med stopp vid Hälsinge Skaparstudio där det serverades kaffe och smörgås och bjöds på möjlighet att titta på en massa saker som det gick att handla av. Ännu en möjlighet att hitta saker man inte vetat om att man behövde/ville ha. 

Mera busstur, den här gången till Trönö kyrka. Denna kyrka brann 1998 men återuppbyggdes och invigdes 2001. Vi for sakta runt den och såg att den var byggd med en sorts atrium i mitten, detta atrium användes bl a till vissa föreställningar. 

Nathan Söderblomgården ligger alldeles i närheten av kyrkan, där föddes som framgår av namnet Nathan Söderblom. 

Vi fick se Trönö gamla kyrka, den är från 1100-talet och används huvudsakligen vid bröllop. Någon frågade om dop men det verkade inte troligt att kyrkan användes för det då det inte finns någon dopfunt. 

Nu var det dags för lekamlig spis igen så färden ställdes mot Skärså och restaurang Albertina där vi fick en mycket god lunch. Mitt emot restaurangen fanns en liten affär där jag såg en sak som jag föll direkt för men ändå inte köpte, lovar att återkomma till vad det var.

Ja nu var det egentligen bara hemfärd kvar, Anneli blev lovad skjuts nästan hem och i Söderhamn hade gatukontoret festat om med att enkelrikta de flesta gatorna. I Bollnäs ville inte gatukontoret vara sämre utan hade enkelriktat de flesta gatorna. Tomas betedde sig som kungen av alla avstängda/enkelriktade gator och snart var vi på väg mot Falun. Under den färden tror jag att sömnfen besökte flera av oss men hoppade över Tomas som pigg och vaken förde oss dit vi skulle. 

Nå, vad hade jag sett i butiken mitt emot restaurangen? Jo en prydnadstallrik med budskapet  

TÄNK ATT GÖRA INGENTING OCH SEDAN FIKA EFTERÅT 

Text Birgitta Lindskog Morell, foto Inger Hagdahl, Meta Nordlöf, Gunnel Karlsson och Bo Karlsson.