En kortväxt konstnär med ett kort liv som gick sin egen väg

Gerd Riccius föredragshållare, tidigare krönikör på GP, författare och gymnasielärare gav oss den 16 maj en engagerad föreläsning och starka bilder ur Henri Toulouse-Lautrecs liv.

Hon gav oss ett gripande livsöde som mitt i allt elände innehöll stora framgångar. Hon gav oss förnimmelse av en stor man i en lite kropp. En förnimmelse av livet och förunderligheten.

Henri föddes och växte upp på sina högadliga föräldrars slott ”Château de Saint-Germain-en-Laye” väster om Paris.

Föräldrarna var kusiner. Inaveln inom adeln ledde tragiskt nog till att han föddes med en skelettsjukdom som medförde kortväxthet. Två benbrott i tidig barndom läkte aldrig och medförde att han tvingades gå med käpp.

Att han inte mätte många centimeter över marken skadade dock inte hans blick, den nådde längre än de flestas, och den var dessutom skarpare.

Med sitt handikapp puttrade han i sitt eget spad och visade tidigt talang för konstnärsyrket. Redan som elvaåring skapade han erkänt skickliga målningar.

Alkoholens dimmor

I en skoningslös omvärld som la stenar i vägen form av nedgörande redogörande adjektiv fick han stå ut med hån och glåpord på grund av sin längd, folk mönstrade honom uppifrån och ner och ropade efter honom på gatorna. Glåpord, som trots allt inte förbrukade allt syre i luften för honom.

Det var i alkoholens dimmor han hittade sig själv och sin sanna identitet, inte minst i drinken Earthquake; lika delar konjak och absint, kanske fick det honom att landa där tankarna kunde finna ro. En som också bidrog till viss sinnesro var hans stöttande mor som han hade en mycket fin relation med under sitt korta intensiva liv.

Genialitet

Hela sitt vuxna liv bodde Toulouse-Lautrec i Paris. Hans konst inspirerades av det vardagliga livet på stadens barer, restauranger och nöjesklubbar.

Den andra delen av Henris liv är på många sätt den naturliga följden av hans genialitet, hans fysiska handikapp och den skoningslösa omvärlden. Han upphöjde affischmåleriet till grafisk konst. Han fann inspiration japanska träsnitt. Han var en mästare i att fånga rörelse och med starkt engagemang återge Paris hektiska nattliv.

De prostituerades liv, som var djupt föraktade av samhället var en aldrig sinnade källa till hans motiv. Han fanns på första parkett och fick därmed en genuin förståelse för deras liv. Med en stark inlevelseförmåga återgav han livet på bordellerna i Paris inte minst i målningen: ”In Salon of Rue des Moulins, som Gerd visade oss.

Gerd visade oss även några av hans mest kända målningar; affischerna för Moulin Rouge: ”At the Moulin Rouge, the Dance”, ”Moulin Rouge: La Goulue och ” Aristide Bruant, dans son cabaret".
Vi fick också stifta bekantskap med målningarna ”At the Circus Fernando, the Rider” och förstås de mest berömda bilderna; reklambilderna/affischerna för kabaréartisten och dansösen Jane Avril och sångaren Aristide Bruant.

Ett tragiskt levnadsöde

Henri Toulouse-Lautrec, som till sist blev en mycket uppskattad och respekterad både inom och utom landet och som idag räknas som en av Frankrikes största konstnärer var en kontrasternas man. Han var full av konstnärskap i en kropp som bar på fysiska och till sist även psykiska problem.

Hans liv är ett tragiskt levnadsöde, men ett på alla sätt typiskt liv för Paris i slutet av 1800-talet - kort och intensivt, berättade Gerd.

37 år gammal, dör han i följderna av alkoholism, förföljelsemani, delirium tremens och syfilis.

Henris liv visar oss att verkligheten är en mångfacetterad historia. Smältvattnet från hans liv rann bort med ett sörplande ljud i en blandning av absint och konjak. Som en cigarett, lämnad pyrande i ett askfat för att sakta brinna ut.

Kanske var det svårast i hans liv freden med sig själv och sin pappa Alphonse, som trots allt dök upp vid hans dödsbädd 9 september 1901, avslutade Gerd.

Alf Lernestam