På månadsmötet denna gång fick vi besök av Roger Bodin, tidigare vd för Emigranternas hus som berättade om den stora emigrationen.

Mellan åren 1800 - 1930 utvandrade 1,3 miljoner svenskar, cirka 25% av befolkningen, de flesta till USA.

Den stora avreseorten var Göteborg och Packhuskajen.

Sverige var ett fattigt land med många barnrika familjer, skolgången var kort och kunskapen om världen var liten.

Eftersom den äldste sonen ärvde ”torpet” fick de övriga barnen nöja sig med att bli pigor och drängar. Det var ett slitigt liv. Drömmen om ett bättre liv tog fart. Kanske kunde man få något bättre i Amerika. Där hade man hört att det fanns billig mark att komma över.

Tjugo år ansågs vara en lämplig ålder för att ge sig av på det stora äventyret. Kostnaden för resan var hög, 100 - 115 kronor, en årsinkomst på den tiden.

Familjen sparade ihop för att en person skulle kunna resa över. Väl på plats var tanken att spara och hjälpa nästa i familjen att få ihop till sin resa.

När de förhoppningsfulla emigranterna kom till Göteborg samlades de ihop, gick på led hållandes i ett rep för att inte komma bort. De släpptes sedan av vid respektive hotell.

Innan det var dags att lämna hemlandet var de tvungna att besöka poliskontoret där flyttbetyg från kyrkan visades upp samt kollades så ingen efterlyst försökte lämna landet.

Så var det dags för resan. Farväl togs vid trappen vid Packhuskajen. Trappan kom att döpas till Gråtartrappan, tyvärr finns den inte kvar, inte heller någon information på platsen om den.

Via England gick resan sedan över till New York och Ellis Island. Säkert skönt att komma i land, resenärerna var ju inga vana sjöfarare. Dessutom innebar resan trängsel och inte de allra bästa hygienförhållanden.

Väl iland blev det nya kontroller, inga med sjukdomssymtomer eller handikapp släpptes iland.

Nu var de inte längre emigranter utan nu blev de immigranter.  

Även på den tiden sökte sig människor till platser där landsmän redan fanns. Många svenskar sökte sig till Chicago, där kom så småningom att finnas fler svenskar än i Göteborg. 

En stadsdel kom att heta Andersonville och finns där än idag.

Besöker du Andersonville och ska äta får du på vissa ställen en meny både på svenska och amerikanska. På en av gatorna står en staty i form av en dalahäst och vid en butik står på skylten utanför att här talar vi svenska.

Universitetet i Andersonville startades av svenskar. Svenskarna introducerade fotbollen och kyrkor startades.

Av de som emigrerade till Amerika kom 40% att betraktas som medelklassamerikaner, 20% fick det väldigt bra, 20% klarade sig dåligt och 20% återvände till Sverige.

Det var en välfylld timma vi fick med Roger Bodin som också berättade att man idag diskuterar att försöka återskapa Emigranternas hus. Ett hus som beskriver ”Möten och avsked” och även ska belysa annat som är viktigt för Göteborg.

Renée Lernestam
Sekreterare SPF-Skår