Evert Larsson med silvermedaljerna från Paralympiaden 1980. Foto Vivan Olin.

Den 22 mars samlades 40 glada pensionärer på Toftagården. Vice ordförande Sören Thomsson hälsade alla hjärtligt välkomna och vi började mötet med att som vanligt äta en god lunch. Lotterier såldes och en klurig frågesport delades ut. Hur mycket erfarenhet vi än har var det ingen som hade alla rätt.

Stina och Evert Larsson från Hogrän tog sen över och berättade "Så blev våra liv", en mycket intressant historia som började på en bondgård i Grötlingbo där flera generationer bodde och levde tillsammans. Stina fanns i granngården innan dom blev ett par.
Evert och hans bror var från början mycket idrottsintresserade och började spela bordtennis hemma på salsbordet men det uppskattades inte av mamma då en fin lampkrona hängde ovanför. De fick bygga ett eget bord och blev förpassade till lagårdsloftet.
Åren gick och 1970 inköptes en ny potatisupptagare som skulle förändra Everts liv. Oturen var framme, han fastnade med vänstra armen och den förlorade han helt.
Någon dag efter olyckan, när han låg på lasarettet, födde frugan Stina deras dotter. Då fick Evert en tår i ögat för nu visste han att Stina skulle få det jobbigt med allt arbete hemma.
Idrotten förde Evert till Paralympiska sommarspelen i Anthem i Holland 1980. Där tog han två silver i bordtennis, både i lag och singel. Vilken bedrift!
Slutligen läste Stina upp en artikel om OS medaljörens hemkomst till Grötlingbo, vilken uppslutning. Den var han värd.
Vilka förmågor vi har i vår förening! Tack Evert o Stina för att ni delade med er av ert liv! Och tack till kommittén som ordnade med ett dignande lotteribord.
Vivan