Onsdagen den 9 oktober blev en riktigt fin höstdag. KgK hade denna eftermiddag bestämt att vi skulle träffas på Soldathemmet för att få en guidad tur på Garnisonsmuséet, som ingick i samma byggnad.

Initiativtagaren till besöket, Caj Nilsson, välkomnade ett 20-tal KgK:are till Soldathemmet och berättade lite om stället. Caj har själv arbetat som officer på I 16 och hade därför en hel del att berätta.

Pampiga regementet, som det tog ett antal år att bygga.

Halmstad valdes som regementstad tack vare att staden var residensstad i Halland och låg strategiskt till. Inför valet hade också Varberg starka röster, då man menade att man redan hade en fästning där. Men det blev som sagt Halmstad och det var många byggarbetare som var sysselsatta med bygget. Man såg också till att det blev ett modernt bygge med rinnande vatten och värme. Och bara några år efter invigningen monterades också in el. Så för många rekryter var det en vinstlott att komma till det moderna regementet.

Men vi var inte där för att beundra byggnaderna, utan för att få en guidad tur på muséet, som låg på andra våningen i Soldathemmet.

Utdrag ur Wikipedias historia om I16: År 1816 fick samtliga regementen ett ordningsnummer, där Västgöta-Dals regemente tilldelades № 16.[7] I och med indelningsverkets upphörande genom 1901 års härordning, beslutades att Västgöta-Dals regemente skulle lämna sina rotar i Västergötland och omlokaliseras till Halland. Med denna påfallande förändring kom regementet den 1 januari 1902 att anta namnet Hallands regemente (№ 16). Vid samma tid överfördes en av regementets tre bataljoner till Skedalahed, sju km öster om Halmstad, där tidigare Hallands bataljon övats.

Från 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom Armén. För Hallands regemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 16. Justeringen av beteckningen gjorde för att särskilja regementena i de olika truppslagen.

Vår guide, Sofia, berättade kunnigt om inrättandet av regementet och Caj inföll med olika anekdoter till lyssnarnas förtjusning.

Världskrig och en brudklänning heter ju utställningen, vilket man blir lite fundersam på. Men när guiden berättade kärlekshistorien om hur den amerikanske flygaren och Halmstadsflickan Kerstin fann varandra i Halmstad 1944 och hur svårt det var att få tag i material till en bröllopsklänning, förstod man lite mer av den lite udda historien på Garnisonsmuséet. Sofia berättade att flygaren fann på råd vad gäller tyget till bröllopsklänningen genom att helt enkelt använda en fallskärm för ändamålet! Vid denna tid, i slutskedet av kriget, hade man kommit på det nya slitstarka materialet Nylon, som även användes i fallskärmar. Att brudklänningen finns på muséet har vi Kerstin att tacka för, då hon skickade den till Garnisonsmuséet från Amerika, dit paret flyttade.

Men det var en mobiliseringens tid i Sverige under andra världskriget och även vi gubbar inte var med vid den tiden, så var det ändå många minnen som väcktes till liv. För mycket av det som användes under krigets tid levde kvar långt efter. T.ex. var det flera som hade cykel-tolkat och några hade upplevt lite av ransoneringkorten m.m.

Det var inte bara militären som mobiliserade, utan även ett hemvärn samt också kvinnor som engagerades i olika uppgifter. På muséet finns det även spöken, sägs det, och ta mig sjutton om inte jag fått med en sådan i Lottauniformsmontern!

Lite ostädat rum kanske, men det gör ju inget då man mörklade fönstren! Det gjordes med allehanda material. T.o.m. tidningspapper.

Alltså! Fanns det så fina toastolar under kriget? Knappast, väl.

Redan då fick vi hit flyktingar från krigen runt om. Det var soldater, finska barn och också krigsflyktingar från övriga Europa.

Krigstroféer?

Likt 91an gör vi honnör för dessa män o kvinnor som var med. Det var mycket umbäranden och ransoneringar. Vi får hoppas vi slipper uppleva något liknande igen.