Hälsning från styrelsemedlem i SPF Bollnäs

Ledamot Marianne Qvarnström, utbildningsansvarig för vår förening.
 

SPF seniorer!

Nu är det verkligen mörkt, kolsvart känns det som. Vädermässigt kan man ju inte göra något åt det.

Istället får man väl försöka göra något åt det innehållsmässigt, försöka hitta ljuspunkter som gör att dagarna känns lite ljusare och håller oss sysselsatta.

Goda råd är ju våra tidningar väldigt generösa att dela med sig av. Tog mig tid att bläddra i en tidning och här är ett axplock :

Har magen blivit större än bysten ? Träna dig stolt och stark !

”De där älsklingsbyxorna som alltid suttit som en smäck går knappt att knäppa. Du känner inte längre igen din egen kropp i spegeln. Oavsett om du har gått upp i vikt eller inte så har kroppen liksom ändrat form, främst gäller det kroppens mittparti. Allra oftast magen”.

Efter det följer en massa råd och tips.

Tyvärr verkar det som alla goda råd bara riktas till oss kvinnor, hur kan det komma sig ?

Har ni  någon gång sett en artikel som t ex ” Nu är det snart dags att komma i badbyxorna”.

Kan mammorna rädda världen ?

De har på kort tid skapat en klimatrörelse på fem kontinenter. I Sverige kallar de sig Rebellmammorna.

De skulle säkert bli jätteglada för ett tillskott av pigga pensionärer, av båda könen kanske.

Bind ihop hösten/vintern

Passa på att pynta med allt som naturen kan erbjuda.

Var försiktig när du går i skogen, plötsligt snavar man på en rot och pladask ligger man där. Kanske bäst att stanna hemma.

Höstens godaste långkok.

Medan grytan puttrar på spisen kan man kanske unna sig något sött och gott.

På spaning efter lugnet.

Unna dig att åka på spa.

Tillåter pensionen det ?

Nu får det räcka. Har vi kommit upp i sådan aktningsvärd ålder som vi SPF: are har så vet vi nog själva hur vi på ett enkelt och ej för ansträngande sätt ska förgylla vår vardag.

Ett sådant tillfälle ges på onsdag 27 nov då vi tillsammans får avnjuta en god julsmörgås samt gå på amaryllisutställning.

Väl mött!

Bollnäs 24 11 18

Marianne Qvarnström

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                       

Hej på er SPF:are!

Här kommer en hälsning från styrelsen 4 mars 2024.

 

Nu träder vi in i den första månaden vår. Alldeles underbart förstås – men vintern har blivit en

bättre kompis med åren. Den låter mig vila och bjuder på ”bara vara” - tid i soffan med tv och en chokladbit.

Men nu känner de flesta av oss i hela kroppen hur motorerna börja stånka och dra igång. Allt fint som ska komma och allt levande som ska gro och växa.

Ljuset får oss att öppna upp samtidigt som höstens och vinterns mörker omsluter oss, manar oss till ett lugnare tempo.

 

Vissa händelser i livet gör bestående intryck. Jag har ett minne som är starkt kopplat till mörker.

För väldigt många år sedan fick jag förmånen att två gånger följa med min make till Kuba genom hans arbete.

Kubanska staten hade beställt ett antal mejerier av Alfa Laval som skulle byggas och startas upp. Den andra perioden tillbringade vi 17 mil norr om Havana i en stad med namnet Pinar del Rio.

Det tropiska klimatet gjorde att det var mycket varmt och ljust på dagarna men också mycket varmt och mörkt om nätterna.

Första tiden bodde vi i väntan på en egen lägenhet, i ett kubanskt hyreshus. Bara det en upplevelse.

Vi var många människor i huset som skulle dela på vatten och el och ibland tog det tyvärr slut.

Den här speciella kvällen hade jag lyckats duscha och skulle försöka sova.

Lyset fungerade inte och det var kolsvart i rummet. Efter några timmar hördes ett svagt och konstigt ljud och plötsligt kände jag något som jag då upplevde som jättestort, landa på min bara mage.

För att göra historien kort så hade en riktigt stor och fet kackerlacka landat på min mage. Enligt maken fick den en mycket snabb död på grund av en hjärtattack, till följd av mitt gallskrik.

Tog en tid efter detta innan jag kunde förlika mig med mörker. Inställningen till kackerlackor kvarstår dock.

 

Var rädda om er och gå ut och möt den kommande våren!

 

Marianne Qvarnström

 

 

 

 

 

 

 

 

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         

Hej på er SPF:are!

Här kommer en hälsning från styrelsen 4 mars 2024.

 

Nu träder vi in i den första månaden vår. Alldeles underbart förstås – men vintern har blivit en

bättre kompis med åren. Den låter mig vila och bjuder på ”bara vara” - tid i soffan med tv och en chokladbit.

Men nu känner de flesta av oss i hela kroppen hur motorerna börja stånka och dra igång. Allt fint som ska komma och allt levande som ska gro och växa.

Ljuset får oss att öppna upp samtidigt som höstens och vinterns mörker omsluter oss, manar oss till ett lugnare tempo.

 

Vissa händelser i livet gör bestående intryck. Jag har ett minne som är starkt kopplat till mörker.

För väldigt många år sedan fick jag förmånen att två gånger följa med min make till Kuba genom hans arbete.

Kubanska staten hade beställt ett antal mejerier av Alfa Laval som skulle byggas och startas upp. Den andra perioden tillbringade vi 17 mil norr om Havana i en stad med namnet Pinar del Rio.

Det tropiska klimatet gjorde att det var mycket varmt och ljust på dagarna men också mycket varmt och mörkt om nätterna.

Första tiden bodde vi i väntan på en egen lägenhet, i ett kubanskt hyreshus. Bara det en upplevelse.

Vi var många människor i huset som skulle dela på vatten och el och ibland tog det tyvärr slut.

Den här speciella kvällen hade jag lyckats duscha och skulle försöka sova.

Lyset fungerade inte och det var kolsvart i rummet. Efter några timmar hördes ett svagt och konstigt ljud och plötsligt kände jag något som jag då upplevde som jättestort, landa på min bara mage.

För att göra historien kort så hade en riktigt stor och fet kackerlacka landat på min mage. Enligt maken fick den en mycket snabb död på grund av en hjärtattack, till följd av mitt gallskrik.

Tog en tid efter detta innan jag kunde förlika mig med mörker. Inställningen till kackerlackor kvarstår dock.

 

Var rädda om er och gå ut och möt den kommande våren!

 

Marianne Qvarnström