En resa i Arns fotspår.

Ett gäng glada personer från Norra Mo med omnejd var ute på en trevlig bussresa den 15:e juni.

Kl. 08,00 startade bussen från Bottnaryd med Edgar vid ratten. Vädret såg väl inte så där lovande ut från början. Men det skulle nog ordna sig ändå. Regn behövdes ju efter en torrperiod.

Färden gick mot Mullsjö - Falköping och efter någon timma hamnade vi i trakten av Hornborgasjön.

Hos Göran och Linda Löfwing skulle vi stanna till en stund. Här fanns mycket att titta på. Alla väggar var dekorerade med konstverk tillverkade av Göran. Kaffebordet stod också dukat för oss. Linda Löfwing berättade om hur det gick till när de startade sin verksamhet. Linda bakar och lagar mat och Göran målar. Mycket motiv från naturen, djur och fåglar. Här fanns det möjlighet att köpa med sig ett konstverk hem.

Från Löfwings Ateljé fortsatte resan utmed Slafsan/ Hornborgaån. Nu hade vår guide mött upp och han informerade om platserna som vi passerade. Hornborgasjön dikades ut för ett antal år sedan, men är nu återställd till ursprungligt skick. Den är mest känd för sitt rika fågelliv. Speciellt på våren, när tranorna rastar här, kommer det mycket besökare till platsen. Hornborgasjön är en av Europas viktigaste våtmarker. Sjön har en enorm betydelse som rast- och häckplats för en mängd fågelarter.

Vi var på väg till Varnhems klosterkyrka. Där mötte kyrkans guide och vi fick en grundlig undervisning om vad som hänt här. Varnhems kloster var ett katolskt cistercienskloster för munkar i Varnhem. Idag återstår endast kyrkan från 1100-talet omgärdad av ruiner. Birger Jarl och ytterligare 4 medeltidskungar ligger begravda här. Magnus Gabriel De la Gardie restaurerade kyrkan på 1600-talet då den fick sin praktfulla barockstil. Vi hade med oss delar av vår egen kör på resan. De passade på att prova akustiken under de höga valven med att stämma upp i "En vänlig grönskas rika dräkt".

Därefter fortsatte resan mot Kinnekulle. Vi stannade till vid ett naturreservat och promenerade in under höga träd där marken var bevuxen med ramslök. När vi sedan skulle äta middag på Kinnekullegården serverades ramslöksoppa, vilken smakade väldigt gott. Vi fick också äta potatis och pannbiff eller fisk, vilket som önskades. God mat och trevlig plats att stanna på.

Resan fortsatte på Kinnekulle. Vi besökte Flyhovs hällristningsområde öster om Husaby kyrka. Hällristningarna upptäcktes 1889 av en tillfällighet. Två pojkar som passade djur rev bort en grästuva och upptäckte då en figur inhuggen i berget. Hällristningarna är från bronsåldern. Denna hällristningsplats är den största i Västergötland. Var det Arns fotspår vi såg?

Vi besökte också Lasse i Bergets grotta. Här bodde Sveriges sista grottmänniska - Lars Eriksson med sin fru Inga för 100 år sedan. Det är ofattbart att någon kunde bo på det sättet. De bodde här i närmare 30 år. Lasse var en person som drevs av en enorm frihetslängtan, äventyrslusta och en passion för jakt. Det finns en hel del att läsa om Lasse i Berget på nätet. Sök på Lasse i Bergets grotta.

Efter detta vände bussen hemåt igen. Men än var inte resan slut. Vi skulle göra ett besök på Falbygdens ost och sedan dricka em.kaffe på Mössebergsgården. Där hade de verkligen ansträngt sig för vår skull. Vi fick en fantastiskt god macka till kaffet och tips om vad man kan göra i Falköping med omnejd. Det får bli på nästa resa för nu bar det iväg hemåt.

På hemvägen tog vår chaufför oss med på småvägar förbi Sandhem, Margreteholm och Ryfors. Sedan blev det bjurbäcksvägen med ett stopp vid Korphults kvarn. Där möttes vi av Kerstin Gustafsson, som berättade om kvarnen och vad de hade tagit reda på om händelser där på platsen.
Intressant för oss som bor nära men ändå inte känner till historien.

Så var vi hemma igen och tackar researrangörerna för en väl planerad och genomförd resa.

På återseende och fortsatt trevlig sommar!

2016-06-19

alj