Början av varje år är den tid då många av oss funderar på om vi ätit för mycket och rört oss för lite.Det är den tid då flest köper kort på olika gym eller anmäler sig till träningsgrupper, jag själv inräknad.

Det senaste året har vi dessutom i allt större omfattning fått ta del av rapporter om hur träning gör oss friskare, förlänger livet och motverkar eller förbättrar ett flertal olika sjukdomstillstånd. Det är träning som motverkar demens, depression, diabetes, hjärtsjukdom och övervikt.

Samtidigt tänker jag på alla de som har funktionshinder och sjukdomar som gör att de inte kan träna eller ens gå. Det finns även de som inte tycker om att träna och känner motstånd mot begreppet.

Att träning generellt har en positiv effekt på vår hälsa är uppenbart, om än ingen garanti mot sjukdom eller evigt liv. Men jag vänder mig mot det idag ensidiga användandet av ordet "träning". För i denna träningens tidevarv har det nästan smugit in sig något negativt i att inte träna. "Den som inte tränar tar inte ansvar för sin hälsa, är en sämre människa, den får skylla sig själv om den drabbas av sjukdom".

Det finns även något begränsande i ordet träning, som att det är något specifikt målinriktat och tidsbegränsat. Vardagsmotionen, som promenaden till busshållplatsen, städningen, tvätten, skotta snö eller en avkopplande skidtur hör man sällan talas om i samband med begreppet träning. Nej, det räknas nog inte dit, men kan ändå ha nog så positiva effekter som träning, och dessutom vara förenade med så väl nöje som nytta.

Vardagsmotionen hör man sällan talas om i samband med begreppet träning.
Istället vill jag därför slå ett slag för betydelsen av att vi rör på oss. I det sammanhanget ingår då allt där vi använder våra muskler. För ju mer vi använder musklerna desto mer behåller de sin funktion och lederna sin rörlighet. Rör vi riktigt mycket på dem, kan de även hos oss äldre bli både starkare och snabbare. För de med sjukdomar och besvär som gör att de inte kan röra sig normalt, är det extra viktigt att de använder och rör de muskler de kan, för att motverka ytterligare funktionsinskränkning.

När man talar om att röra sig finns det tre områden som är av speciell vikt för oss äldre – att öva och upprätthålla balans, styrka och kondition. Anledningen till detta hänger främst ihop med att muskelstyrkan i kroppen efter 30-årsåldern minskar med 5-10 procent per tio år och allra snabbast minskar benstyrkan, något man inte minst märker när patienterna ska resa sig ur besöksstolen.

Det som idag uppmärksammas allt mer för att motverka sjukdom och ohälsa är vikten av att öva och upprätthålla muskelstyrkan. Att förstärka muskelstyrkan, styrketräning, innebär att man under ett kort moment utsätter musklerna för en maximal belastning – en rörelse som du bara orkar utföra enstaka gånger innan du vilar och som bör upprepas ett par gånger i följd. Det ökar inte bara muskelstyrkan utan även snabbheten i musklerna, vilket är av stor betydelse för balansen.
För att på bästa sätt förbättra konditionen bör man om möjligt ett par gånger i veckan promenera, städa, åka skidor eller liknande under 30 minuter i en sådan takt att man nästan blir svettig eller att pulsen ökar 40-50 procent.

Man kan även betänka uttrycket Mens sana in corpore sano – en frisk själ i en frisk kropp. Men egentligen lyder citatet "Du skall bedja för en frisk själ i en frisk kropp", det vill säga ödmjukt se det som en gåva.

p.s Jag återkommer till ämnet träning i samband med Seniorens kryssningsresa i mars. I övrigt kan jag hänvisa till en utmärkt sammanställning ni finner på internet: FYSS 2015 – FYSS. Där finns mycket information och råd om träning för äldre.

HÄLSA & MEDICIN | DOKTOR MAGNUS ERIKSSON

Från Senioren Nr. 1 2018