Fredagscaféet den 3 maj 2024 ägde rum på Skromberga Akademi i Ekeby. Där berättade Jan-Erik och Ulla Hedin intressanta fakta och intrikata historier om hur det gick till när 1 056 000 klinkerplattor specialutvecklades och specialtillverkades för Sydney Opera House.

Storstaden Sydney saknade en arena för stora arrangemang och 1954 tillsattes en kommission för att utreda och starta upp ett projekt för detta. En arkitekttävling utlystes 1956 och 233 bidrag kom in. Vann gjorde den danske arkitekten Jörn Utzon (som fick 5000 pund i pris) med en spektakulär skapelse vars tak såg ut som segel. 1958 började han tillsammans med Skrombergaverken utveckla materialet som skulle täcka taket. Det skulle spegla stadens nattljus och tåla värme och stark sol, men fick inte blända trafiken på land och till sjöss. Mycken tid och möda fick läggas ner för att man skulle “komma rätt”. Det blev en klinker där leran var inblandad med lite grövre chamott och med en nästan genomskinlig vitgrå glasyr. Detta för att få fram en platta som bröt ljuset på rätt sätt. Väl där skulle man klara av att skapa formen på seglen och ta fram en metod att sätta fast plattorna. Kommer någon ihåg “svampen” utanför Ekeby Badhus? Den ingick i testandet.

Man beräknade att bygget skulle kosta 7 milj. dollar - notan slutade på 102 miljoner! Och byggnadstiden beräknades till 4 år - det tog 14! Man började bygga 1959 och totalt var 10 000 byggnadsarbetare involverade. Den förste som uppträdde där var Paul Robeson som 1960 klättrade upp på byggnadsställningarna och sjöng Ol´Man River när arbetarna åt lunch.

Mellan 1963 och 1967 levererades totalt 25 000 m2 klinker som skickades från Skromberga till Sydney med båt och bildade 2 200 sektioner på taket. Var de som jobbade med tillverkningen medvetna om vad de bidrog till? Knappast - det var bara “vanligt jobb”, enligt Ulla och Jan-Erik.

Den 20 oktober 1973 invigdes operahuset av Drottning Elizabeth II. Dagen innan sjöng vår egen Birgit Nilsson där! Och 2007 sattes Sydney Opera House upp på UNESCOs Världsarvslista.

Att det var stort för Skrombergaverken att få vara med om att bidra till detta bygge råder det inget tvivel om. Fast man blir lite sur ibland för att Skromberga inte nämns - det brukar vara att klinkerplattorna är tillverkade i Sverige. Ofta nämns Höganäs - men sällan Skromberga och Ekeby.

Vi tackar Jan-Erik och Ulla så mycket för deras intressanta berättelse och bildspel. Det blev mycket uppskattat.

Sen fikade vi och kunde titta på den fina utställningen som finns på Skromberga Akademi.

Text och bild: Titti Nilsson