Månadsmötet 2024-04-05
Hej seniorer, då är SPFs datasystem uppdaterat och vi kan återgå till våra publiceringsrutiner. Här kommer protokollet från Månadsmötet 2024-04-05, något försenat men datasystemet är inte bara uppdaterat, det är också förnyat och sådana arbeten tar tid.
Förändringarna märktes tydligt eftersom mitt gamla lösenord inte fungerade. Även det behövdes förnyas och uppdateras!
Månadsmöte SPF Flyingebygden 5/4 2024 Närvarande: 24 pers.
Ordföranden hälsade alla välkomna och meddelade
* att vi får chans att besöka Stures trädgård/park i Västra Vemmenhög, datum kommer senare.
* Den 22/5 kommer vi att åka med buss från Dalby taxi till Ikea museet i Älmhult. Om vi blir 19 pers blir kostnaden 500:- per pers. Mejl är utskickat .
* Därefter berättade Anita om KPR- konferensen som var på Medborgarhuset i Eslöv den 20 mars med titeln , ”Åldrande i en föränderlig värld”. Professor Stefan Javinge, Forsknings-och undervisningschef vid Lunds universitet, talade om Framtidens terapier - nutidens möjligheter. Andra ämnen var: Tillit till välfärdsteknologin med docent Gunilla Carlsson. Välfärdsteknologins konsekvenser med doktorand Samantha Swärdh. Åldrande, makt och status med professor Håkan Jönsson. En mycket givande konferans tyckte Anita, Christin, Barbara och Lisbeth från vårt SPF Flyinge.
Därefter uppkom det diskussion om att vi, i SPF avdelningarna ute i byarna, inte får lika mycket uppmärksamhet av politikerna, som de inne i själva Eslöv. Vi behöver kanske ställa mer och tydligare krav?
Efter kaffet kom Ylva Floreman och berättade om sin bok, ”Jag är inte död - jag är bara gammal”
. ….................... …......................
Eva Nilbecker sekr. Margareta Holmgren ordf.
Webbredaktörens kommentarer:
Ylva Floreman är författare och journalist till yrket och beskriver i sin bok hur det som ensambarn var att se till att sin demenssjuka far och viljestarka mor fick en bra ålderdom. Det blev en kamp mot kommun och myndigheter som orsakade att hon själv "gick i väggen". Det är ingen självklarhet, att vi som äldre ska bli lyssnade på även om vi är fysiskt svaga men har ett klart intellekt. Det är heller ingen självklarhet att det finns utbildad personal runt oss om vi blir dementa. Sista kapitlet i boken heter : Kära beslutsfattare. Jag citerar delar av författarens sista sammanfattning i detta kapitel:
Hur understår det våra beslutsfattare - på alla nivåer och under så lång tid - att inte bädda för att äldrevårdspersonal har adekvat utbildning!...........(Hopp i texten)......Har inte personalen bra så har inte heller de gamla det. Och vice versa Äldrevårdens brister speglar personalens miserabla arbetsförhållanden...............Höj statusen. Utbilda. Organisera. Avbyråkratisera. Börja nu! - (Slut på citatet)
Boken är inte bara en "klagosång" utan lyfter också fram den värme och omtanke/kärlek som dagligen kommer de äldre och även anhöriga till del. Den är också lärorik. Vi behöver kanske förbereda oss så att vi vet vilka rättigheter vi har. Tidigare i år fanns det en artikel i Seniorer med rubriken: Mänskliga rättigheter - nu också för äldre. Intressant läsning! Sök på titeln på Google så hittar ni den.