Resorna gick oftast från Göteborg och kajen var full av anhöriga som tog avsked. Resan gick till östra England först och sedan tog man sig till Liverpool för resan över till USA. 1875  fanns strikta regler invandringen. Redan vid köpet av biljett skulle friskintyg visas upp. Vid ankomsten till USA så lade båten till vid Ellis Island där tull, polis och läkare fanns på plats. Om någon inte klarade kraven för att komma in i landet fick rederiet transportera tillbaka dessa till Sverige igen utan ersättning.

Man sökte jobb direkt och det kunde för männens del var som ex järnvägsbyggare eller jordbruksarbetare. För kvinnorna var det ofta en plats som hembiträde. Att ha en ”Swedish housemaid” var status. De hade gott rykte och var väl ansedda. Kvinnorna fick också arbete på stora kontor och det första dessa köpte var en snygg klänning och en hatt. De skickade foton hem till släkten i Sverige och då visade klädseln att de hade framgång.

Åsa lyfte fram några personer som vi fick följa, bl a familjen Eriksson där 4 av 5 bröder emigrerade. Man sökte sig till sina landsmän,  gifte sig och fick barn, ofta 10 barn eller fler. Dessa bröder fick sammanlagt 39 barn.

De flesta som utvandrade blev kvar men var 5:e återvände till Sverige. De flesta utan några pengar men ungefär 20% hade pengar och köpte då en bättre gård eller startade företag.

1929 blev det tvärstopp för invandringen till USA. Den stora depressionen slog hårt med arbetslöshet som följd. De svenska emigrantfartygen användes till annat. ”Kungshamn” användes för soldattransporter, ett annat fartyg till fångutväxling. 
Kontakten med USA fick också till följd att utbytet inom film och musikbranschen ökade t ex var Louis Armstrong i Göteborg och Greta Garbo blev omåttligt populär i USA.

Efter föredraget blev det kaffe med dopp och mycket prat och skratt. Mer information om vårens filmer, cirklar, en resa till Bergslagen i maj och vårens IT-caféer.