Hemlig resa 9/5 2018

I god tid före halv nio samlades 78 ressugna medlemmar i SPF
för att kasta sig ut i det okända – en hemlig resa var arrangerad
av Margareta Persson! Gissningarna haglade tätt, när vi styrde
kosan åt tranemohållet, och resan fortsatte sedan mot Nittorp
och Ljungsarp. Jönköping var ett hett tips, men det kom av sig
när vi svängde av mot Bondstorp. På slingriga vägar tog vi oss
fram till resans första stopp, vilket visade sig vara i Malmbäck.
Vi parkerade utanför frikyrkans lokal, och där fick vi hembakt
fralla och en god mjuk kaka till kaffet.
Därefter flyttade vi oss in till gudstjänstlokalen, där
Malmbäcks egen Elvis drog igång en hel liten show. Han sjöng
och skojade om vartannat, och vi sjöng med och vi skrattade oss
halvt fördärvade. Nöjda och belåtna kunde vi sedan återvända
till matsalen, där vi trakterades med fläskytterfilé, potatisgratäng
och grönsaker, såväl färska som kokta. Alla lät sig väl smaka,
och måltiden avslutades med blåbärspaj och kaffe.
Så väntade bussarna på oss och färden gick till Gnosjö, där vi
besökte två industrimuseér. Det ena utgjordes av Hylténs gjuteri,
som efter nästan 100 år stängdes den 23 december 1974, varvid
alla gick hem och lämnade lokalerna som de var. De har
alltsedan dess stått orörda. Vi fick oss av guider berättat om
mannen som grundat företaget och hans entreprenörskap.
På andra sidan gatan fanns ett museum, som var baserat på
maskiner från ett flertal metallföretag, bl a ett tråddrageri, och
där fick vi se, hur en del maskiner fungerade. Man fick själv
prova på att tillverka bakformar för mandelmusslor och
kaffesilar, och vi fick beskåda spiktillverkning och
gemframställning bland annat. I de lokalerna fanns det dessutom
möjlighet att sitta ner vid ett kaffebord, och Margareta Persson
hade bakat både kanelbullar och korintkakor. Jättegott!
Nöjda och belåtna intog vi så våra platser i bussen och
returfärden mot Svenljunga inleddes. Resekommittén
överraskade med att ge varje deltagare en lott, och sedan
fördelades priser skänkta av ICA i Svenljunga till fem lyckliga
vinnare i varje buss. Uppskattat! På frågan om någon mer
hemlig resa i framtiden önskades, var svaret ett rungande ja. Vi
får väl se vad som händer.
Den här gången behövde vi ha två bussar för att få med
samtliga intresserade resenärer, och dessa framfördes av Kjell
Eriksson och hans kollega Jonny Persson, som vanligt på ett
föredömligt sätt. De, liksom Margareta, tackades med varma
applåder. 

Vid pennan Ingegerd Barsenholt