SPF Seniorerna Tre Äss, Borås var den 10/4 ute på en hemlig resa.

När de sista stigit på bussen i Borås var alla spända på att se åt vilken håll färden skulle gå. Eftersom bussen svängde ut på R40 i ostlig riktning kunde några alternativ uteslutas, men inte förrän chauffören svängde av mot Ulricehamn började en del kanske ana vartåt det lutade. Vid det gamla stationshuset med sin mycket speciella utformning, som sägs ha inspirerats av arkitekturen vid Trolleholms slott, kom guiden Ann-Margret Hilding ombord och hon ledde och informerade oss sedan under resten av färden. Nu började nog många ana att det skulle bli en resa på temat "Gårdarna runt sjön".

Vår kunniga guide började med att berätta lite om Ulricehamns historia. Staden som tidigare hetat Bavasund och Bogesund fick år 1741 namnet Ulricehamn för att blidka drottning Ulrika Eleonora att ge staden samma handelsrättigheter som grannstaden Borås. 1788 brann en stor del av staden ner men byggdes upp igen med hjälp av donationer och insamlade medel.

Färden fortsatte via Tvärred och Hulu. När vi sedan passerade Dannike fick vi veta att byn Dannike enligt legenden i stort sett utplånades av digerdöden på 1300-talet, glömdes bort och växte igen. Först ett par hundra år senare upptäcktes kyrkogrunden och man uppförde en ny kyrka på platsen från den gamla.

Vid Forsa kvarn berättade guiden att dammen där reglerar vattennivån i Åsunden, som ska ligga på ca 163 m ö h. Efter att ha svängt av vid flera vägvisare som pekade mot Torpa stenhus var nog de flesta rätt säkra på var första stoppet skulle bli.

Väl framme vid Torpa intogs först kaffe och fralla i caféet innan det var dags att bese själva slottet. Nordanvinden var isande kall och minst lika kallt var det inne i det ouppvärmda slottet med sina tjocka stenväggar.

I Torpa stenhus, som är en av Sveriges bäst bevarade medeltidsborgar, visades kyrkan med sina mästerligt utförda träsniderier, de två stora salarna – Riddarsalen och Kungssalen samt en del mindre rum och vi fick veta mycket om husets historia och om dess funktion som gränsfäste i krigen mot Danmark. Några av de människor som ägt och bebott slottet presenterades också.

Vi fick bl.a. höra om Katarina Stenbock, Gustav Vasas tredje hustru som blott 17 år gammal hämtades härifrån av den betydligt äldre kungen och om Gustaf Otto Stenbock som fick skulden för Sveriges tillkortakommanden i striderna mot den danska flottan, där bl.a. regalskeppet Kronan gick under.

Som på alla gamla slott sägs det finnas spöken - minst tre. Den inmurade flickan, gråa frun och även Gustaf Otto Stenbock påstås spöka här.

Efter visningen av det fascinerande men mycket kylslagna historiska huset var det skönt att komma tillbaka in i den varma bussen och tina upp en smula. Resan fortsatte förbi Hofsnäs herrgård och guiden underhöll oss under färden med att berätta om Birgit Sparre som gjort trakten känd genom sin romansvit om "Gårdarna runt sjön". Vi fick höra om hennes livshistoria, hur hon aldrig fick reda på vilka hennes föräldrar var, hur hon adopterades av det barnlösa greveparet Sparre på Sjöred och hur hon och hennes mor flyttade till Åsundsholm när fadern dog. Vi passerade hennes barndomshem Sjöred och for vidare till Åsundsholm, där en smaklig buffelunch väntade till allas glädje, för nu kändes det som om det var det dags att fylla på lite näring.

Efter lunchen passerade vi Götåkra, som en gång varit centrum för kardtillverkning och Attorp, känt för sitt prisbelönta Limousinekött. På en liten smal väg, där man höll på att gräva för fiber och där bussen knappt kunde passera den stora grävmaskinen, tog vi oss sedan fram till ännu ett historiskt hus, Källebacka säteri i Marbäck, som en gång varit ett av traktens första gästgiverier.

Första våningen på det vackra gula trähuset uppfördes i slutet av 1600-talet och den övre våningen tillkom i mitten av 1700-talet, bekostad av pengar från kaparverksamhet (dåvarande husfruns far var den berömda kaparen Lars Gatenhielm, känd som Lasse i Gatan). En hel del av inredningen i huset är fortfarande intakt, t.ex. de gamla kakelugnarna som står på träben och några stora hörnskåp som stått kvar på sin plats sedan påbyggnaden stod klar.

Annat är smakfullt återskapat och huset är nu förklarat som byggnadsminne. Vi blev visade övervåningen där en del av interiören, bl.a en praktfull himmelssäng förekommit i Colin Nutleys Änglagårdsfilmer.

Nedervåningen tjänar som bostad åt nuvarande ägarfamilj. I ett rödmålat uthus med vällingklocka på taket finns ett magnifikt gammalt U-format utedass med sju hål och väntbänkar. Här kunde man i gångna tider inte bara uträtta sina behov utan även idka social samvaro, något som kanske känns underligt idag men hörde till vanligheterna förr.

På tillbakavägen mot Ulricehamn fick vi utpekat för oss dungen där Bredgårdsmannen, ett ca 9500 år gammalt och ovanligt välbevarat skelett från äldre stenåldern hittades på Bredgårdens marker i Marbäck 1994.

När vi passerade Skottek fick vi en livlig skildring av slaget på Åsundens is den 19 januari 1520 även kallat Slaget vid Bogesund. Drabbningen ägde rum i höjd med Skottek, som fått sitt namn efter den. Den svenske riksföreståndaren Sten Sture d.y. med sin undermåligt beväpnade bondearmé sårades dödligt och förlorade mot den danska armén som bestod av erfarna legosoldater. Efter det låg vägen öppen för danskarna och kung Kristian II (tyrann) att ta sig till huvudstaden och lägga under sig makten.

Väl framme i Ulricehamn svängde bussen upp mot Lassalyckan, där vi fick utpekat för oss de olika idrottsanläggningar som finns där uppe innan det var dags för eftermiddagskaffe med äpplekaka och vaniljsås på Hotell Lassalyckan. Guiden berättade för oss om det gamla kurhotellet som tidigare legat där, en enormt pampig byggnad, som sades vara norra Europas största träbyggnad men som revs 1981, då det varit stängt några år p.g.a. brister i brandsäkerheten. Hotellet hade under åren många prominenta gäster som Selma Lagerlöf, Gustav Mannerheim och Ernst Rolf.

När bussen kört tillbaka nerför backen var det dags att ta adjö av vår duktiga guide och tacka henne med en applåd för allt hon berättat om under dagen. Även busschauffören fick senare en applåd liksom Caisa som ordnat resan. På hemvägen körde chauffören den gamla vägen hem första biten så att han fick tillfälle att utöva lite egen guidning i sina hemtrakter och peka ut var Nitta busstrafik ligger. Nöjda och glada med dagen (förutom kanske med det iskalla vädret) tog vi adjö av våra medresenärer allteftersom de gick av vid de olika stoppen. En ny chans för oss att träffas blir redan tisdag 16/4 på månadsmötet i Sandhult.

Text: Anja Jonsson; bild Anja och Lars-Erik Jonsson