Ett unisont jubel i busken

för Frilufsare på Åholmen

  • JUBEL I BUSKEN – sedan förra året hade Ann-Christine (vit jacka) bokat in Frilufsarnas besök på Åholmen, där hon inte varit sedan 1970-talet. Karin (gul tröja) jublade också. Foto: Roger Stark
  • 28 Frilufsare klara för strövtåg. Foto: Leif Korsman
  • Ett hav av vitsippor på dess bästa tid.
  • Fika i solskenet – bättre kunde det inte bli. En toppendag, helt enkelt.
  • JUBEL I BUSKEN – sedan förra året hade Ann-Christine (vit jacka) bokat in Frilufsarnas  besök på Åholmen, där hon inte varit sedan 1970-talet. Karin (gul tröja) jublade också.   Foto: Roger Stark
  • 28 Frilufsare klara för strövtåg.  Foto: Leif Korsman
  • Ett hav av vitsippor på dess bästa tid.
  • Fika i solskenet – bättre kunde det inte bli. En toppendag, helt enkelt.

Vårklädsel, ”snabba skor” och solsken i blick hos 28 Frilufsare från SPF Seniorerna Eskilstuna var det när Åholmen invaderades. Mindre än två mil från Eskilstuna ligger detta naturreservat, som trots ringa avstånd ändå krävde att vi lämnade Sörmland för att via Kvicksundsbron hamna i Västmanland. Vi samåkte i bilar.

Denna utflykt började Ann-Christine prata om redan förra året: ”jag har inte varit där sedan 1970-talaet”, sa hon. Det visade sig att det var flera av Frilufsarna som inte varit på Åholmen på mycket länge. Några inte alls. Så det blev ett unisont jubel i busken, inte minst när hon och Karin tog plats på två av de utsågade stolar som finns utmed promenadsträckan.

Det var Eva Wallin som ledde oss runt. Hon bor på, för detta ändamål, rätt sida av Kvicksundsbron. Medan vi tog vår matsäck passade hon på att berätta en del av Åholemen historia, samt dess geografiska läge. ”Det går at köra liten båt ifrån Blacken i Mälaren in till denna naturpärla”, sa hon. Strax före fikastunden hade vi även hunnit ta en liten avstickare till vattnet vid Mellansundet.

Så som det var sagt blev det den här gången ett lugnt strövande gäng. Nåväl, vi brukar inte dra upp hastigheten i vanliga fall heller, men nu var det förbestämt att ströva långsamt och hinna prata med varandra. Så blev det, vi tog det lugnt att hann både samtala och lyssna på kvittande bofinkar och talgoxar, samt titta njuta av hav av fint blommande vitsippor. Det fanns även en del blåsippor kvar, men de tibast vi såg hade snarast blommat över. Svalört och sibirisk nunneört visade sig också.

Efter fikastunden vid Linnéhuset informerade Frilufsarledaren Leif Korsman om den konstutställning han ska ha på Galleri Boussard på Köpmangatan. Start och vernissage lördagen 11 maj klockan 11. Mång av sina akvarellmålningar har han hämtat från Frilufsarnas promenader.

Å så traskade vi vidare och fann liljekonvaljer som snart också vill visa sig från sin bästa sida. Högst på topp var de Frilufsare som klev upp på tempelruinen, men den utlovade grottan hittade vi inte. Kanske måste vi till Åholmen igen för att leta.

Vill du veta mera om Åholmen?
(Hämtat från anslagstavla)
Parkens historia börjar med Gustaf Reuterholm som ägde Stora Ekeby säteri där Åholmen ingick. Inspirerad av Linné anlade han 1760 en plantage med olika växter, bland annat träd och örter. När Johan Adam von Gerdten ägde Åholmen på 1800-talet omvandlades området till romantisk park. Parkens slingande stigar förde besökaren till små sittplatser, falska runstenar, tempelruiner och även en grotta. 1913 donerades Åholmen till staten och området fridlystes. Från 1999 ansvarar Statens Fastighetsverk för tillsyn och förvaltning.

Text: Roger Stark