Tove Janssons berättelse om mumintrollens tillkomst

Jag var kvinnlig klubbmästare i studentkåren vid Stockholms högskola på 1950-talet. Vi anordnade bl a seminarieluncher i Kårhuset på Holländargatan med barnboksförfattare varav en var Tove Jansson. Det var väldigt spännande att få träffa henne, hon var en stor idol.

Tove Jansson var mycket vänlig och rolig men det som var mest spännande var att hon berättade för oss om hur mumintrollen fått sitt utseende och namn.

Utseendet hade de fått så här: På utedasset på Blidö där de tillbringade sina somrar hade Tove och hennes bror Lars ett block där de förde filosofiska diskussioner med varandra. En gång hade Lars gjort henne helt svarslös med ett citat av Kant. Då hade hon ritat ett svar, en ful gubbe med stor näsa, ungefär som hemulerna nu ser ut. Under hade hon skrivit ”Immanuel Kant”.

"Mooooomintroll"
Namnet Mumintroll hade hon fått av sin morbror Einar Hammarsten. Tove bodde hos honom i Stockholm då hon i början av 1930-talet studerade vid Konstfack (då Tekniska skolan). Tove hade ovanan att skåpäta på nätterna och det gillade inte hennes morbror. Så han sade att Tove skulle hålla sig borta från skafferiet ”för där bor det troll, mooooomintroll!” Efter det hade hon kommit på att kalla sina stornästa troll för Mumintroll, men också gjort dem vänligare och sötare.

Så en dag så där 50 år senare, då jag flyttat till Norr Mälarstrand, såg jag plötsligt vårt hus i ett TV-program. De visade våra balkonger och sade: ”I det här huset bodde Tove Jansson i Stockholm”. Jag blev jätteförvånad när jag förstod att det var här mumintrollen uppstått! Jag satte igång att forska i husets historia och hoppades förstås att Tove Jansson bott i vår våning. Det visade sig att huset ägts av Karolinska Institutet där Einar Hammarsten var professor i kemi och farmaci. Men han hade inte bott i vår våning utan några trappor längre ner.

Jag fick senare låna en novellsamling, ” Meddelande”, av Tove Jansson, med en novell om hennes tid i vårt hus. Där kan man läsa att hon inte bodde i professor Hammarstens våning utan i ett uthyrningsrum på vinden. Tove Jansson har alltså en gång i tiden ofta sprungit förbi vår dörr, ner till morbror och mumintrollen!!

(Teckningen ritade Tove till min svåger Håkan, men den har vi sålt).

Text: Birgitta Jonsson