Hur vill vi bo på äldre dagar?

Omställning på äldre dagar
 
Vi är väl många som sätter ett värde i att få bo i ett eget boende så länge som möjligt. När barnen flyttat ut kan dock det egna boendet kännas väl stort och tomt. Är man frisk och har ekonomi kan det kännas befriande att sälja den stora villan och flytta in till staden med dess utbud av teatrar, konserter och annat glatt och trevligt. Eller varför inte flytta utomlands till varmare trakter och behålla sommarstugan eller en liten lya i hemlandet. Det kan vara skönt att vara fri och resa och slippa tänka på gräsklippning och snöskottning.
Många är vi som valt att stanna kvar i den stora bostaden nu när vi har tid att njuta av att pyssla om hem och trädgård. Och billigast bor man ofta i den egna villan. Problemen uppstår först när det är dags för en större reparation. Då kan det vara svårt för en pensionär att få låna i banken. Och visst har villaboendet varit till välsignelse för oss äldre när pandemin hindrat oss från att röra oss fritt i samhället. Vi har kunnat träffa barn, barnbarn, vänner och bekanta ute i våra villaträdgårdar, grilla korv med barnbarnen på julafton osv. Vad skönt att vi inte lurades att köpa den där tvåan/trean på åttonde våningen. Det kan vara svårt att på äldre dagar återgå till villaboende igen när man en gång lämnat.
Ingen vet hur ålderdomen kommer att gestalta sig. Kanske blir man dement och mår gott av att röra sig och gå i trappor, kanske får man en stroke och blir rullstolsbunden och kan absolut inte gå i trappor. Kanske partnern försvinner i sjukdom eller död och man som anhörig får dra ett tungt lass eller blir ensam. Det går inte för den enskilde att planera för sin framtid.
Kommunen har ett stort ansvar att ta hand om sina äldre, som under ett långt liv arbetat, deltagit i samhällsfunktionerna och betalat skatt till kommunen. Det kan kanske vara skäl att påminna om att kommunen får tillbaka ca en fjärdedel av inbetald Robin Hood-skatt i kostnadsutjämning på grund av den stora andelen åldrande befolkning i kommunen. Så det är inte på våra äldre som kommunen skall spara.

Det egna hemmet
 
Vad kan då kommunen erbjuda sina äldre den dag de behöver hjälp. Billigast för kommunen blir givetvis att de äldre bor kvar i sin egen miljö och får hjälp av anhöriga, RUT-tjänster eller hemtjänst. Många gånger fungerar det alldeles utmärkt. Det är därför inte förvånande att kommunen framhäver en sådan lösning som det bästa (enda?) alternativet. Man bortser dock ifrån att ett sådant alternativ kan skapa en enorm ensamhet hos den äldre och en tung arbetsbörda för de anhöriga. Det blir lätt en kvinnofälla, inte för att männen skulle vara mindre drabbade den dag ohälsa drabbar den enskilda, utan för att det statistiskt är mannen som drabbas först i en parrelation.
Många anhöriga, som ömt vårdar sina äldre i hemmet riskerar att själva gå under. Dock kan det dröja väldigt länge innan en flytt till ett serviceboende av någon form aktualiseras. Orsakerna till detta kan vara värda att fundera över. Kanske vill man inte överge sin partner, kanske finns det ekonomiska orsaker. Kanske räcker inte pensionen till för både eget boende och omsorgsboende för partnern (vet man t.ex. om att man kan begära om bostadstillägg, se www.pensionsmyndigheten.se/ansokbt, eller tel 0771 776 776. Gäller för den som har en kostnad på minst 4.000 kr för bostad och mindre än 14.000 kr i inkomst efter skatt. Värdet på huset räknas inte, ej heller tillgångar på bank mindre än 100.000 kr. Maximalt kan man få 6540 för par/3270 för ensamstående).
 
Vilka andra möjligheter finns det då och hur vill vi äldre se problemen lösta:
 
Privata boenden
 
För den, som redan flyttat ut från kommunen finns möjligheten att komma tillbaka genom att köpa eller hyra på den öppna marknaden antingen i det normala bostadsbeståndet eller i de privata seniorbostäderna (55+, t.ex. Svalnäs, Gandvik, Sikreno) som finns i kommunen. Många av kommunens egna invånare föredrar också ett sådant alternativ.

Kommunala boenden
 
Äldreboenden

För kommunens äldre finns en kö, som man kan ställa sig i vid fyllda 70 år för att efter kötid bli tilldelad en lägenhet efter fyllda 75 år (denna regel är under revidering, förslag fyllda 80 år). Biståndsbedömda går före i kön.
I kommunen finns totalt 202 lägenheter i de kommunala äldreboendena, varav 101 lägenheter i flerbostadshusen Kevinge äldreboende (99 st.) och Stockholmsvägen i Stocksund (2 st.) och 99 lägenheter i radhusform på Gripvägen, Fafnervägen, Hallongränd, Alvägen/Rosenvägen och Mejramgränd. De boende betalar gängse hyra och eventuell service/hemtjänst tillkommer separat.
Idag står 572 personer i kön till de kommunala äldreboendena. Längst är kön till Kevinge äldreboende (465 personer eller 81 %). Varför inte fler väljer den till synes attraktiva boendeformen radhus kan vara värt att närmare reflektera över. En förklaring kan vara att radhusen är dåligt underhållna. Husen, byggda på 1970-talet, är uppvärmda med direktverkande el och är dragiga och dåligt isolerade, vilket ger dyra och oförutsägbara uppvärmningskostnader. Hyran är kallhyra. Upprustning är därför nödvändig. För tillfället pågår diskussion om framtida status för radhusen i Enebyberg och en opinion för bevarande och upprustande av radhusen som äldreboenden är under uppsegling.

Trygghetsboenden
 
För tillfället pågår en diskussion om att göra om Kevinge äldreboende till trygghetsboende (se separat artikel). Det kan vara skäl att påminna om att när huset byggdes på 1990-talet, så var det fråga om ett serviceboende, som sedan successivt avlövades på sin service och till slut även förlorade sin receptionist. Huruvida det nu är fråga om att enbart återanställa en receptionist/aktivitetssamordnare eller om ytterligare insatser tillkommer är under diskussion. Givetvis kan dagens valfrihetssystem försvåra en återgång till ett fullt utvecklat serviceboende/trygghetsboende.
För radhusen kan det också vara läge att fundera över huruvida även dessa skulle kunna omvandlas till servicebostäder/trygghetsboenden.

Vård- och omsorgsboenden
 
Kräver biståndsbeslut. Erbjuder vård upp till sjuksköterskenivå. Läkare besöker boendet en gång i veckan. Annebergsgården, Stocksundsgården, Klingsta och Storkalmar ägs och drivs av kommunen. Tallgården och Lärkträdet ägs av kommunen men drivs av Blomsterfonden, som också äger och driver Svalnäs. Odinslund ägs av Stena Fastigheter och drivs av Vardaga.
Inför valet 2018 utlovades ett vård- och omsorgsboende och ett korttidsboende på Ginnungagap i Djursholm och ett vård- och omsorgsboende på det tidigare rivna äldreboendet på Solgården i Nora. Som det ser ut idag kommer dessa vallöften inte att kunna hållas.
Det råder brist på vård- och omsorgsboenden i kommunen. Korttidsboenden saknas helt. Må vara att vissa platser stått tomma under pandemin. Danderyds vård- och omsorgsboenden har klarat sig bra från smitta, vilket ger ett gott betyg för personalen. Platserna börjar nu fyllas och det är angeläget att nya boenden tillkommer. Till gagn för sköra och ensamma äldre och för deras anhöriga. Det säger sig självt att ett vård- och omsorgsboende har bättre möjlighet och tillgång till medicinsk utrustning och kompetens än det egna hemmet.

Anita Enflo
2021-11-16