Det var ingen konst att fylla listan på deltagare till konstvisningen på Stockholms handels­högskola. Tvärtom, förutom att vi fuskade lite och var för många, så fanns det en lång kölista. Vi hade en förhoppning om att få ytterligare en visning, men tyvärr är Handels så överhopad med önskemål om visning just nu att det inte var möjligt. Vi får se om vi kan få en visning nästa termin för dem som står på kölistan. 

Men vi kan meddela att det ordnas allmänna visningar utan förhandsanmälan första tisdagen varje månad, antingen kl. 12:30-13 eller kl. 17:00-17:45. 

Vi som hade tur att få plats på vår visning möttes i entrén av guiden Nino. Vi fick höra lite om huset. Den ursprungliga byggnaden med ingång från Sveavägen är från 1925 och ritades av Ingvar Tengbom. Under 2000-talet utökades huset med ytterligare en byggnad utmed Kungstens­gatan, och en del byggdes till mot Observatorielunden. Byggnaderna bildar nu en fyrkant runt en stor ljus innergård med inglasat tak. Väggen till Kungstensgatan ser ut som en frodig växtvägg. På denna innergård kan studenter och personal mötas, läsa och äta. Tillbyggnaden åt bak­sidan har försetts med en entré, och gatan utanför har döpts till Bertil Ohlins gata. Bertil Ohlin var en viktig person i högskolans historia. Han låg bakom gruppen Stockholmsskolan, han var professor vid högskolan och fick 1977 Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. (Krångligt namn på det som brukar kallas ”Nobelpriset i ekonomi”.)

Stora institutioner brukar ha konstutsmyckning, men det som är speciellt med Handels är den ambition som ligger bakom konsten där. Idén är att skapa en vacker och inspirerande miljö och att involvera studenterna och forskarna i upplevelsen och skapandet. Alla inbjuds till möten och samtal om konsten, ibland med konstnären. Som det inte vore nog med det så finns också ett skönlitterärt initiativ. Studenterna och personalen får sju böcker gratis, de delas in i grupper med en gruppledare och får gratis fika under mötena när de diskuterar böckerna. Allt är välorganise­rat med särskilda avdelningar som ägnar sig åt konsten och litteraturen. Det finns också en studentgrupp, som ägnar sig åt konsten och som fungerar som guider på de öppna visningarna.

Bakom dessa satsningar ligger tanken att det är utvecklande för studenterna att kombinera humaniora med de ekonomiska ämnena. Nino berättade att Handels utbildningsambition sam­manfattas i förkortningen FREE, som står för Fakta- och vetenskapsbaserad, Reflekterande och självmedveten, Empatisk och kulturellt känslig, Entreprenöriell och ansvarstagande.

Överallt möter man konsten, i korridorer och i salar. Man har siktat in sig på modern, samtida konst. Vi hann naturligtvis inte se allt, tiden räckte inte till. Dessutom var en del salar stängda på grund av tentamen. Här nämner jag för övrigt bara en del av det vi såg. Den som vill veta mer kan förutom att gå på en visning gå in på nätet, där finns det gott om information. Klicka här.  

Vi gick in i den stiliga aulan, som ligger i rotundan i den äldre delen av huset. På väggarna såg man stora bilder av ögon. Konstverket kallas ”From the Eyes of the Painter” (Från konstnärens ögon) utfört av Ylva Snöfrid. Hon hade suttit utanför Handelshögskolan med en spegel och målat av sitt öga och det som avspeglas i ögat av omgivningen.   

  
Därefter gick vi in i ett rum kallat ”The Lighthouse Room” (Fyrtornsrummet) som bestod av en yttre del med avbildningar av fyrar runtom i världen av Martin Wickström. Där finns också studie- och sittplatser. 

  
Den inre delen av rummet är ett runt rum, som till det yttre påminner om ett fyrtorn, men när man kommer in tycker man sig vara i en samekåta eller en indiantipi, med en lägereld i mitten och med bekväma stolar runt om. Det har blivit ett populärt ställe att vara på för de skönlitterära läsecirklarna. Bakom det hela ligger arkitektkontoret Sweco Architects.

Handels inbjuder alltså konstnärer till att göra om klassrum efter sina egna idéer. Men rummen skall samtidigt kunna fungera som klassrum, så där finns alltid bord, stolar och skrivtavla. Hittills har 10 rum skapats om på detta sätt. Fler är på gång. Det mest omtalade är det som kallas ”Testamentet”, där Marie-Louise Ekman fått fria händer. Det sägs likna både en studio och en utställning. Tyvärr kunde vi inte få kika in, för det var upptaget. 

Inne Ekmans klassrum. Foto: Handelshögskolan.

  
Men vi fick se ett annat fantastiskt fint rum, omskapat av den brittisk-nigerianska konstnären Yinka Shonibare. 

Från Shonibares klassrum.

 

I sin konst vill han förmedla hur kolonisering och globalisering har påverkat nationell identitet. Hans favoritmotiv är de färgrika batikmönster som har kommit att förknippas med Afrika, trots att de har en annan bakgrund. Holländska fabriker var inspirerade av indonesiska textilier och massproducerade sådana för europeiska kunder på 1800-talet. Det föll inte så väl ut, men man upptäckte en ny marknad i Afrika, där tygerna som sagt har kommit att uppfattas som genuint afrikanska. I klassrummet fanns gott om referenser till detta. Vi som var med på konstvand­ringen på Djurgården i våras minns att konstnären också finns representerad i Prinsessan Estelles skulpturpark med ”Windsculpture in Bronze 1”.

I en korridor finns videoinstallationen kallad ”Black Bullets” (Svarta kulor) av den dansk-trinidadiska konstnären Jeannette Ehlers, som anknyter till temat om kolonisation. Just det här konstverket är inspirerat av den haitiska revolutionen 1791, som faktiskt resulterade i världens första svarta republik. Videon visar en oändlig rad människor som långsamt vandrar ut i vattnet och försvinner en och en.

I en annan korridor kunde vi se den manshöga skulpturen ”World Maker” (Världsskapare) av Lotta Hannerz. Mannen tittar lite nedstämd ned, han håller upp en liten handdocka i form av en apa, som inte heller ser glad ut. Hur skall det tolkas med tanke på titeln? Att det inte är så lätt att skapa en värld? Konstnären ger oss fria händer att förstå den.

 En annan svensk konstnär på Handels är Ulrika Sparre, som finns lite överallt, oftast i form av texter, bl.a.  ON A CLEAR DAY I CAN SEE FOREVER på en banner uppspänd på balkongen över huvudentrén. Hon har också skapat ”Antennstenar”, som är just det och som söker kontakt … med vad?

Slutligen måste jag bara nämna den vackra korridor som kallas ”Graceland” med stolar form­givna av Mats Theselius. Där kan studenter slå sig ned och läsa. Varje stol är donerad av någon person, som fått sitt namn ingraverat på stolsryggen. 

Det ser så otroligt rofyllt ut, och man önskar man vore 20 år och fick gå på Handels. Tänk att sitta i ett klassrum och vila blickarna på t.ex. Yinka Shonibares konst medan man lär sig national­ekonomi eller marknadsföring. Sedan gå och sätta sig läsa i Graceland, varefter man går till sin studiecirkel i The Lighthouse efter att först ha hämtat kaffe och bulle i kaféet. 

Nino berättade att kostnaden för all denna konst och inredning inte tas ur skolans normala budget utan helt och hållet kommer från donationer från privatpersoner eller organisationer. Jag gissar att ju mer värdefull och prestigefylld konst som finns där, desto mer lockande är det både för donatorer och konstnärer att vara med och bidra.

Att skaffa donatorer och intressera konstnärer kräver förstås ett hårt och målmedvetet arbete. Äras den som äras bör, nämligen Lars Strannegård, som ligger bakom både konst- och litteratur­initiativet. Han har med sig ett konstintresse sedan ungdomen och verkar vara extra duktig på att driva detta arbete samtidigt som han är rektor för Handelshögskolan.

Och tack Nino för kunnig och trevlig guidning!

Birgitta Agazzi