Så var det dags för visning av konsten på hotell- och konferensanläggningen Vår Gård i Saltsjö­baden. Lite småkrångligt är det att ta sig dit nu, eftersom Saltsjöbanan är avstängd och håll­platsen för ersättningsbussen ligger långt bort Slussen. Men alla deltagare hittade dit i tid.

Vår Gård ligger så vackert vid Baggensfjärden. Vår guide Fanny berättade att anläggningen vuxit fram under flera decennier, men att dess äldsta tid sammanfaller med grundläggandet av Saltsjö­badens som en badort för överklassen på 1890-talet. Där byggde bl.a. bröderna Thiel varsin paradvilla på ett område, som de kallade Vårgård. Strax intill lät John Bernström, vd för Separa­tor AB, uppföra Villa Skärtofta, ritad av Gustaf Lindgren. Efter flera ägarbyten köpte Kooperativa förbundet (KF) dessa villor och delar av området 1924 och då fick det sitt nya namn, Vår Gård. En av de Thielska villorna, Ackevillan, revs. Den ståtligaste, Bikupan, står kvar men ingår i dag inte i Vår Gård-anläggningen. Syftet med förvärvet var att skapa en kursgård för KF-anställda. Man inredde t.o.m. en övningsbutik. Efter hand har anläggningen byggts till under 1950- och 1960-talet. Den har också ändrat inriktning. Från kursgård för KF-anställda till allmän kon­ferensanläggning. I dag hålls det fortfarande konferenser här men det är också ett vanligt hotell med fina restauranger och det vill också vara ett kulturcentrum i Saltsjöbaden. I år firar det 100 år.

Det är lite påfallande att en organisation KF med sin koppling till arbetarrörelsen tog över just Villa Skärtofta, som byggts av en person som var mycket fientligt inställd till arbetarnas fackliga kamp. Fanny förmodade att han inte skulle vara så förtjust om han visste det. Kanske han roterar lite i sin grav, men en sak bör han vara nöjd över. Villa Skärtofta hålls i prima skick, och de änd­ringar som gjorts för att omvandla från privatbostad till den nya verksamheten är gjord med var­sam hand. 

Med förvärvet av dessa villor följde en hel del konst, och ansvariga för Vår Gård har förstått att förvalta och utveckla konstsamlingen, som i dag är en de största privata samlingarna i landet.

Solglitter.

Liv – död –liv.

Vi samlades i entrén till den nya avdelningen och gick ut i trappuppgången till plan 2. På nedre planet fanns en liten fontän med statyn ”Solglitter” eller ”Najad på delfin” av Carl Milles. Bredvid på väggen hänger tavlan ”Liv – död –liv” av Sven X-et Erixson. Man ser en liten flicka som ligger och vilar intill en damm. Det är faktiskt en förstudie till den stora fresken i Heliga korsets kapell på Skogskyrkogården.

Räcket i trappuppgången är också ett konstverk, utfört i smidesjärn av Christer Sjögren. Det visar olika djurliv på olika plan, längst ned fiskar och andra vattenvarelser, nästa plan är det land­levande djur och högst upp fåglar. På första avsatsen ser vi en typisk tavla av Olle Bærtling med trianglar i starka färger. 

På nästa avsats ser vi en halvhög skulptur ”Clown på hjul”. Länge visste man inte vem som gjort den, men en besökare kunde berätta att det var Helge Johansson, och att den finns i en större upplaga i Eskilstuna och även i Trelleborg.

Bærtling.

Mer trappräcke.

  
Vår Gård har Sveriges största samling av Axel Törneman, en av våra första modernister. Vi såg bl.a. ”Bacchuståget”. Vi kunde också se ett kvinnoporträtt av Albin Amelin, som inte var i hans vanliga färgstarka stil, men där vi kunde känna igen blommorna. 
 

Bacchuståget.

Amelin.

De flesta konstnärerna på Vår Gård är svenska, men det finns en icke-svensk. Inte vem som helst, utan Chagall. ”La Création de l’Homme” kallas hans tavla. Inte så stor, men ändå. Den stals en natt 2000. Turligt nog var tjuvarna ena riktiga klåpare. De la ut tavlan på nätet till försäljning och åkte fast genom att man kunde spåra deras IP-adress. Och konstverket är som sagt åter på sin plats. 

Dardel. Ingen idyll precis.

Badande i Alassio.

På en vägg hänger en Nils Dardel, som heter ”Den trevliga sommarsöndagen”.  Vid första ögon­kastet ser det ut som en trevlig utflykt. Men tittar man närmare på den är ser man mindre idylliska saker: en man svingar en katt i luften, en annan man piskar en häst, några pojkar skjuter pilar mot en katt, någon som hetsar en hund mot en katt, en pojke rycker en flicka i flätan, en man verkar inleda en kurtis med en kvinna som går arm i arm med en annan man, några män verkar sova ruset av sig, ett småbarn sitter ensamt och övergivet.

Då är ”Badande i Alassio” i sju tavlor av Isaac Grünewald desto trivsammare. Fullt med strand­aktiviteter och glada badande, bland dem Isaac själv, iförd badmössa.  Han har också gjort en nakenstudie av en kvinna (förstås) som sitter i ett fjällandskap. "Modell vid Lapporten" kallas den. Verkar kallt!

Modell vid Lapporten.

Ser ut som Hjertén, men är en Grünewald.

  
  
I en smal korridor hänger ett stort verk av Stig Lindberg på ena väggen, ”Handeln genom tiderna”. I keramik förstås. Där kan man följa utvecklingen av handeln. Man ser köpslåendet om en stackars flicka, som tydligen var värd tre oxar och sex hönor.

Flicka till salu.

En del av priset.

  
  
Vidare vikingar på köp- och plundringsfärd. Två köpmän har blivit osams och den ena hugger helt sonika huvudet av den andra. Men det finns också de som kommer överens och bekräftar det med ett handslag. Fanny på­pekade att det kan verka som om detta praktfulla konstverk fått en undanskymd placering.  Men tanken var att huvudingången skulle ligga där. Så blev det inte men i stället leder den ut till den förbindelsegång som finns mellan den nya anläggningen och Villa Skärtofta. 

Här gör man upp med svärd.

Här gör man upp med handslag.

  
På en vägg hänger ett femtiotal tavlor broderade i petit point av Nils Lindgren. Motiven är häm­tade från Bibeln med en humoristisk knorr. 

Lots hustru förvandlas till en saltstod.

Villa Skärtofta är något alldeles extra. Det var det redan när det byggdes. Träklädda väggar, över­allt utsirade, stuckaturer, och mängder med konst. Huset utrustades med dåtidens alla moderni­teter, t.o.m. en hiss. Den var till för att ägaren, John Bernström, som inte precis var någon jovia­lisk person, skulle slippa att möta sin tjänstepersonal i trapporna. Från ett galleri brukade han stå och hålla söndagspredikan för sitt hushåll som stod i hallen nedanför. 

Härifrån predikade Bernström för sitt hushåll.

Ett överdåd i utsmyckningar.

 
  
I dag används huset för restaurangverksamhet, och man kan välja mellan olika salar. I hallen hänger en målning "Erik XIV:s kärlekssaga med Karins Månsdotter" av J.A.G. Acke. Den fanns från början i Ackevillan, den som revs, och flyttades då till Villa Skärtofta. Det var förlagan till en väv­tapet i ett slott. Det blev inget av de planerna. Men i stället har Vår Gård på senare tid låtit väva upp den och nu hänger den i en av matsalarna på Vår Gård.

Överst syns förlagan till vävtapeten. Under ser man Harald Elldin, en gång rektor för Vår Gård. Bernström skulle inte ha gillat att han hänger här.

Nu finns vävtapeten uppvävd.

 
Det hela är imponerande och vi kan vara så tacksamma att den eländiga covidpandemin inte drabbade Vår Gård på samma sätt som den gjorde med många andra konferensanläggningar, som fått lägga ned. Verksamheten i dag verkar i stället blomstra och därför kan man både som gäst och utomstående få njuta av all denna fantastiska konst.

Vi tackade vår kunniga och trevliga guide, och många dröjde sig kvar för att på egen hand se mer och också fika i kafeterian i entrén. 

Birgitta Agazzi