När vi träffade vår eminenta konstguide Marie Andersson förra gången i april för en promenad på Kungsholmen var det iskallt, regnigt och blåsigt. Nu den 27 maj var det totalt motsatt väder: blå himmel, strålande sol och varmt! Och gudomlig grönska! Marie sa att med tanke på hur det var i april så var det förbjudet att klaga på vädret den här gången. Det var väl varmt, men gudskelov fanns det nästan alltid skugga att söka under något träd. 

Marie hade lagt upp det så att vi började med äldre konstverk och avslutade med samtida konst.

Vi startade vid den stiliga blå port som står som ett minne av att Djurgården en gång var en inhägnad kunglig jaktpark. Det var Karl XI som inrättade den. Det fanns flera grindar och portar, och vakterna där hade tillstånd att bedriva utskänkning av mat och dryck för att få en extra inkomst. En sådan servering låg i närheten och den hette just Blå Porten. Men den brann ned och på platsen uppfördes ett nytt hus, Villa Lusthusporten. (Som bekant finns det i dag en annan restaurang längre bort intill Liljevalchs, som tagit över namnet Blå Porten.) 

Villa Lusthusporten byggdes ursprungligen 1873 som ett bostadshus. Under världsutställningen 1897 användes huset som ett presscenter. Senare köptes det av korkhandlaren Wicander. År 1940 donerades det till Nordiska museet, och Institutionen för folklivsforskningen hade länge lyckan att få hålla till där. I dag är det Felix Herngrens produktionsbolag som får njuta av den vackra byggnaden.

Men tillbaka till porten. Den som står där nu är från 1848. Den bär Oscar I:s monogram. Den har flyttats fram och tillbaka under åren: till Nobelparken, sedan till Frescati. År 1967 kom den på rätt plats igen. 

Ganska nära på Kaptensudden en bit bort finns en staty förställande Gunnar Wennerberg av Carl Eldh. Den hade kommit på andra plats i en tävling i Uppsala. En svenskamerikansk förening, som ogillade valet, tog resolut beslutet att beställa Eldhs staty och skänkte den till Minneapolis. Inte nog med det, grosshandlaren John Josephson beställde också en kopia och skänkte den till Djurgårdsförvaltningen. Wennerberg var inte bara poet och upphovsman till Gluntarna utan även en betydelsefull ämbetsman och politiker.

 
 
Vi passerade den överdådiga rhododendrondungen och kom fram till statygruppen ”Idyll” av Christian Eriksson. Den förställer ett naket kärlekspar. Kvinnan, som skulptörens dåvarande hustru Jeanne de Tramcourt suttit modell till, sitter hopkrupen intill mannen. De blickar drömskt framåt. Lite skvaller: När Jeanne skilt sig från Eriksson, inledde hon ett förhållande med prins Wilhelm och bodde resten av sitt liv ihop med honom under titeln ”värdinna”. Hur som helst denna staty stod tidigare passande nog på Kärleksudden, och månget par har förlovat sig där intill statyn. Men 2007 fick en idiot för sig att det skulle var kul att halshugga mannen. Huvudet hittades aldrig. Den skickliga skulptören Peter Linde kunde senare efter bilder återskapa huvudet. Statyn kunde åter visas, men nu fick det bli på en ny plats, eftersom man redan hade satt upp annan staty på Kärleksudden. Mer om det längre fram.

Vi tittade in på uteserveringen till Godthem. Där kunde vi bese en byst föreställande operasångaren Carl Johan Uddman av okänd konstnär. Han lät uppföra Godthem som sin privatbostad, och det finns två förklaringar till villans namn: Den ena hänför sig till att Uddman ofta använde uttrycket ”Gott” (då stavat godt). Den andra att han svarat ”Gått hem” en gång då han mot ovanligheten inte hade åkt vagn hem utan promenerat. Inget behöver vara rätt utan det skall mera tolkas så att Uddman på sin tid var en populär person, som man gärna spann historier om.

Vi vandrade vidare till Framnäs udde med statyn av Jenny Lind av Erik Rafael Råberg. Det är som Marie framhöll en av de få statyer av en namngiven kvinna. Hon var enormt älskad och vida berömd. Ja det rådde ren Lind-hysteri i Europa och USA runt ”Näktergalen från Sverige” som hon kallades.

Så kom vi fram till Kärleksudden och där numera sedan 2016 finns en ny staty, ”Kvinnan i fredsarbetet” av Peter Linde i stället för det älskande par som stod där tidigare. Den här statyn framställer en kvinna med fredssymboler. På en sida av sockeln finns en relief av Inga Thorsson och på en annan Alva Myrdal, båda kvinnor som varit verksamma i fredsarbete.

Nu hade vi kommit till nutida konst. Kronprinsesseparet blev inspirerade av ett besök i Umeå skulpturpark och ville ha ett liknande projekt i Stockholm. De lät bilda en stiftelse 2019, Prinsessan Estelles Kulturstiftelse (Preks). Målet är att helst varje år sätta upp en staty i Rosendalsområdet, allt bekostat av donerade medel. 

Där står nu ”Hoop-La” av Alice Aycock, som kom på plats 2020. Marie pekade ut hur detta verk i stål förändras när man ser på det ur olika vinklar. Än som en berg-och-dalbana, än som en vind eller våg, än som en ros. Fint placerad mot vattnet står ”Life Rings” av Elmgreen & Dragset, som kom 2021. Det är 49 livbojar i vitt och rött staplade på varandra. Det ser vingligt ut men varje boj håller fast i en annan. Man förstår tanken.

Ett stycke längre bort står 2022 års staty, ”Wind Sculpture in Bronze I” av Yinka Shonibare. Det ser ut som ett fladdrande tygstycke målat i typiskt västafrikanskt mönster. Nära det står förra årets ”Osagd” av Charlotte Gyllenhammar En mystisk figur höljd i en kåpa, som döljer även ansiktet, tornar upp sig. Kroppen ser ut som en trädstam. Lite skrämmande och väldigt effektfull mot omgivningen av vackra bokar som bildar en lövsal runtom. Dagen efter vårt besök skulle årets skulptur komma på plats, men det var än så länge hemligt när vi var där.   

Ett stycke längre bort står 2022 års staty, ”Wind Sculpture in Bronze I” av Yinka Shonibare. Det ser ut som ett fladdrande tygstycke målat i typiskt västafrikanskt mönster. Nära det står förra årets ”Osagd” av Charlotte Gyllenhammar En mystisk figur höljd i en kåpa, som döljer även ansiktet, tornar upp sig. Kroppen ser ut som en trädstam. Lite skrämmande och väldigt effektfull mot omgivningen av vackra bokar som bildar en lövsal runtom. Dagen efter vårt besök skulle årets skulptur komma på plats, men det var än så länge hemligt vilken det skulle bli när vi var där.Med det avlutade vi konstpromenaden, tackade Marie och önskade henne en trevlig sommar. Vi vara några som fortsatte till Rosendals trädgård för att få oss något till livs. 

Birgitta Agazzi