Hans Dahlman är känd som nyhetsuppläsaren Lelle Printer i programmet "På Håret", som sändes i Sveriges Radio 1982-2000.

Med sin sedvanliga trovärdighet började han hos oss med dagens nyhetsuppläsning med rubriker om livet som senior: Pensionärerna överväger militanta och antidemokratiska metoder: senil ohörsamhet. – Begravningar i innerstaden är för dyra, i fortsättningen måste de förläggas till kranskommunerna. – Från aktiv dödshjälp till passiv hemhjälp. – Pensionerna kostar för mycket: Magdalena Andersson säger dock att det inte finns någon parlamentarisk majoritet för att sänka medellivslängden.

Han pekade på att framgången med programmet nog var kontrasten mellan den officiella framtoningen och det vansinniga i budskapet. Sedan fick vi påminnelser om vår barndoms radioprogram. I Hans barndomshem stod radion alltid på. Grammofontimmen inleddes eller slutade med en marsch, t.ex. "Södermanlands regementes marsch". På söndag förmiddag spelades symfoni, och sedan kom gudstjänsten. Dagliga inslag då var Efterlysningar, Lediga platser, Smågrisnoteringar. Nu blott ett minne. Men morgonandakten och klockspelet i Stadshustornet finns fortfarande kvar, liksom Dagens dikt.

Karusellen började sändas 1951 med Lennart Hyland som programledare. Den sändes från Karlaplansstudion, alltid direktsändning. Där sjöng Snoddas "Flottarkärlek", Frufridagen lanserades och män fick lära sig att koka ägg. Frukostklubben med Sigge Fürst startade redan 1946 och pågick till 1978. Den sändes 680 gånger. Där var Kaffe-Petter med – han som lät som han svirat. Det var buktalaren Curt Randelli som gjorde Kaffe-Petter.

Hans imiterade också Gösta Knutsson, som talade i näsan och var lite akademisk.

I Barnens brevlåda med farbror Sven har många svenska barn sjungit och hälsat hem. Vår egen stjärna Lillebil Björkman berättade att hon varit med. Hon hade sjungit "Blinka lilla stjärna där". De här programmen sändes från studion på Kungsgatan 8 – alltid direktsändning. För barnen fanns också Kalle Stropp, Grodan Boll och Nicke Lilltroll, liksom Mästerdetektiven Kalle Blomkvist.

Paussignalen måste vara obegriplig för dagens ungdomar, men viktig för att markera att radioutsändningen var igång. En tid var det melodin "Storm och böljor tystna ren". När P2 startade valdes Povel Ramels "Underbart är kort" som paussignal.

Genom radion lärde vi också känna andra av Povels oförglömliga sånger som "Gräsänklingsblues", "Titta det snöar" och många andra. Det var härligt att få njuta av denna radionostalgi. Hans Dahlmans förråd av radiominnen verkar outtömligt, men lokalen behövdes av andra, så vi måste till slut säga tack och adjö.

                                                                                  Inger Öhman