På grund av den eländiga coronasituationen med alla restriktioner vad gäller fysiska möten inomhus hade vi blivit tvungna att avstå från det planerade månadsmötet i augusti. Men nu var det dags att träffas, och det blev en promenad i Lärkstan under Johan Haages eminenta guidning.

Förhandsintresset var stort, och med tanke på att vi inte ville ha för många deltagare samlade samtidigt, så ordnade vi två tillfällen samma dag. För många blev det ett glatt återseende med andra SPF:are, som man inte sett på flera månader. Vädret var soligt men blåsigt, men när man promenerar håller man sig varm, och vår guide var mån om att vi skulle stå i solen när vi gjorde uppehåll här och där.

Lärkstan, byggt under 1900-talets två första decennier, är en mycket speciell del av Östermalm. Här fick nämligen arkitekten Per Olof Hallman, inspirerad av österrikiska idéer, fria händer att utforma ett konstnärligt bostadsområde som tog hänsyn till den kuperade terrängen, i motsats till omgivningarna med sina raka och nedsprängda boulevarder och gator. Han ville skapa "en stad i staden". Det skulle också vara påkostat och exklusivt, för tanken var att man vill behålla penningstarka personer i staden och stoppa utflyttningen till Djursholm och Saltsjöbaden.

Lärkstan är egentligen inte en officiell benämning med fastställda gränser, men normalt räknar man med att området avgränsas av Odengatan, Valhallavägen, Karlavägen och Uggleviksgatan.

Vi samlades utanför Engelbrektskyrkan, som ligger högt upp på berget och syns i olika vinklar i Lärkstan. Kyrkan stod färdig 1914. Johan uppmärksammade oss på vilken märkvärdig byggnad det är. Arkitekten Lars Israel Wahlman ville att man skulle känna att kyrkan växte fram ur berget, och det gör den med sin granitgrund. En speciell sak är att kyrktornet kröns av en graciös krona. Det skulle symbolisera att kyrkan och församlingen sågs som Kristi brud. "Det här var före Knutby", påminde Johan oss om.

Vi vandrade vidare ner till Bragevägen, inte bara Lärkstans utan kanske hela Stockholms vackraste gata, enligt mångas uppfattning. Det som är karaktäristiskt för Lärkstan är att husen är byggda som villor, ursprungligen som enfamiljshus. I Villastaden strax intill med bl.a. Villagatan hade man snart rivit villorna och byggt mer inkomstbringande flervåningshus med många lägenheter på de dyrbara tomterna. Det ville Hallman förhindra genom att göra tomterna i Lärkstan mycket små och införa regeln att varje hus bara fick innehålla ett enda kök med undantag för mindre lägenheter för portvakten. Dessutom kunde det finnas små dubbletter utan kök, där bättre bemedlade ungkarlar kunde bo. De åt förstås ute på restaurang.

Trots dessa restriktioner blev en del hus så småningom kontor och speciellt populära som ambassader. Längst upp på Bragevägen fanns exempelvis tidigare Östtysklands ambassad. Vid murens fall fick Tyska skolans lågstadium flytta dit. Vilken fin omgivning de barnen har!

Husen var redan när de var nya dyra ,och ett köp krävde en förmögenhet, antingen genom att man själv var rik industrialist som t.ex. korkfabrikör Wicander eller gift sig till sin rikedom. I dag är det personer som kallas finansmän eller rika deckarförfattare som Lisa Marklund som har råd att köpa ett hus i Lärkstan. Men om de tar vara på husen och renoverar dem varsamt är det ändå glädjande att husen får vara bostäder, helt enligt den gamla planen.

Det finns en äldre del av Lärkstan med gator som t.ex. Tyrgatan och en något yngre del med framför allt Bragevägen. I den äldre delen är inte det ena huset det andra likt. Charmigt tycker vi, "oroligt" löd den samtida kritiken. Vid byggandet av den nya delen tog man fasta på det och gjorde husen lite mer enhetliga.

Vi avlutade promenaden med att snabbt ta oss förbi Stockholms fulaste hus, f.d. Arkitektskolan, för att se på den södra delen av Danderydsgatan, även den planlagd av Hallman och med liknande byggnader som i Lärkstan. När man passerat valvet till den här delen av gatan är det som att komma in i en annan värld, fjärran från stadens larm. Så skildes vi åt efter att förstås ha applåderat vår utmärkta guide.

Birgitta Agazzi