Ute i Europa 1917 pågick ett fruktansvärt krig. Det var gulaschbaronernas tid, personer som tjänade stora pengar på att leverera mat till centralmakternas arméer. I Sverige blev det svår livsmedelsbrist. Ransoneringar infördes, och i Stockholm köade man för sina matinköp. På Södermalm blev det bråk i maj 1917 då kvinnorna ville komma åt undangömd potatis i affärerna. Händelsen går under namnet "potatisupproret". Det var då som staden delade ut 10 kg sättpotatis och upplät bergskrevorna i Tanto till odling. Det som nu är prunkande koloniträdgårdar var från början nästan bara berg, och idoga odlare har släpat dit jord i 100 år.

På 1880-talet hade Albert Lindhagen tagit fram Södermalms stadsplan med en boulevard av fransk modell: Ringvägen. Denna avgränsade de södra delarna från de centrala och norra delarna av Södermalm. Därigenom kom området söder om Ringvägen att behålla sin gröna karaktär. Albert Lindhagens dotter Anna Lindhagen var ledamot i Stockholms stadsfullmäktige under krigsåren. Hon var drivande kraft i koloniträdgårdsrörelsens framväxt. Anna var också starkt intresserad av att bevara bebyggelsen på Södermalm, och det är henne vi har att tacka för att små röda husen finns kvar där. Hon kom att vara tongivande i Stockholms Skönhetsråd ända fram till sin död 1941.

Tanto är inte bara koloniträdgårdar. I Tantollunden fanns fram till 1961 en friluftsteater. Där spelades sommartid, bl.a. "Söderkåkar" med Julia Caesar.

Tillsammans med Stellas livfulla och historiskt insiktsfulla berättelse fick vi se ett stort antal bilder. Ett litet axplock: gulaschbaroner, ångspårvagnar, Eugens Janssons målningar från Södermalm, Vincent van Goghs "potatisätarna", ransoneringskort, Anna Lindhagens minnesmärke på Fjällgatan, kälkåkare i Tanto, Stellas kolonilott, Ekermanska malmgården, Söderkåkarensemblen.

                                                     Inger Öhman