Även aprils månadsmöte ägde rum på Zoom och det var riktigt många som var med!

Vår föreläsare Ola Gäverth, journalist på SVT, berättade livfullt om Carl Larsson. Ola  är själv uppvuxen i Sundborn – hans släkt har bott där sedan generationer. Ola har också varit mångårig guide på Carl Larssons Sundborn.

Carl Larsson föddes 28 maj 1853 och bodde de första åren på Prästgatan 53 i Gamla stan. Pappan var kusk. Han drack mycket och lämnade familjen. En yngre bror dog. Mamma Johanna flyttade med Carl till Grev Magnigatan – på den tiden var det fattigkvarter där.

En lärare upptäckte tidigt att Carl hade konstnärliga talanger och han kunde börja på Konstakademien. Så roligt var det dock inte. Han fick måla av och träna i modellskolan. Tidigt började han göra illustrationer till böcker, som H.C. Andersens sagor, Topelius "Fältskärns berättelser" och Viktor Rydbergs "Singoalla".

Hans första kärlek var Wilhelmina Holmgren. Deras förhållande ses inte med blida ögon av Wilhelminas familj. Wilhelmina blir gravid, barnet dör, hon blir gravid igen, men Wilhelmina dör, liksom även detta barn. Det måste ha varit ett svårt slag för den unge Carl.

Han söker stipendium och kommer till svenska konstnärskolonin Grez-sur-Loing. Här målar han akvarell, bl.a. den kända vallmomålningen. I Grez träffar han Karin Bergöö och de blir förälskade. Carl skriver till hennes far, Adolf Bergöö, och anhåller om hennes hand. Carl och Karin gifter sig 1883 i Adolf Fredriks kyrka.

Karins två fastrar bor i Sundborn. Carl blir förtjust i stället som påminner honom om Grez. Svärfar Adolf köper huset och dit flyttar Carl och Karin 1888. Till Adolfs minne finns en staty av honom i Sundborns trädgård.

Karin och Carl fick 8 barn. I början bodde man på Sundborn bara sommartid, men senare året om. Under årens lopp kom huset att byggas till flera gånger, allteftersom familjen blev större. Paret var noga med att den ursprungliga byggnaden skulle vara kvar och att nya delar skulle byggas i den nya tidens stil och visa tidens gång.

Karin hade ett stort intresse för inredning och stilmässigt var hon långt före sin tid. Hennes smak präglar Sundborn. Ola visade oss en bild av gungstolen ritad av henne och som finns med på tavlor. En lite klumpigt charmig möbel, som snickaren skämdes för. Ikea härmade senare gungstolen, men tyvärr finns den inte längre i deras sortiment.

Carl hade mörka perioder. Bl.a. oroade han sig för barnen. Det går en å alldeles nära huset i Sundborn. Carl oroade sig att barnen skulle drunkna i den och byggde ett staket. Men på hans akvarell från ån fick staketet inte vara med. Det störde tydligen det konstnärliga intrycket! I ån byggdes också ett litet kraftverk, som levererade el till huset. Än idag levererar Falu Energi el till 7 glödlampor gratis till Sundborn.

Det var under en mörk tid för Carl som Karin uppmuntrade honom att måla interiörer från hemmet i Sundborn. Det blev en stor mängd målningar som finns i alla svenskars hjärtan. Ola visade också på ett mycket specifikt stildrag hos Carl Larsson: han har svarta konturer runt föremål och personer, och de är kraftigare runt det som skulle framhävas. Så tecknas också Kalle Anka, påpekade Ola. De här mörka konturerna syns väldigt tydligt på många tavlor från Sundborn.

Carls pappa Olof kom tillbaka till familjen. Han finns med på flera målningar från Sundborn. Carl köpte en bostad i närheten till sin mor och far. Han köpte också ett hus i Falun till sina barn, så att de skulle kunna bo där under skoltiden.

Ett av barnen, Ulf, dör 18 år gammal, i brusten blindtarm. Carl hamnar i en stor svacka i livet.

Carl kom till en början inte överens med prosten i församlingen. Men de kom så småningom varandra närmare, och då lät Carl och Karin döpa alla sina barn. Också denna händelse finns på en målning. Carl smyckade sedan kyrkan i Sundborn. Den är en pärla väl värd att besöka. Carl målade porträtt till församlingshemmet av potentater i Sundborn – även ett porträtt av sig själv på begäran av församlingen.

August Strindberg och Carl Larsson träffades i Grez. Båda var revolutionärer och hetlevrade och konflikter saknades inte mellan dem. Till slut övergick vänskapen i fiendskap. En mer bestående nära vän blev Anders Zorn., som han träffat redan på Konstakademien. Deras vänskap varade livet ut.

Under Olas föredrag fick vi titta på många bilder av Carl Larssons målningar. De flesta av dessa tavlor är välkända för oss alla och vi gladdes åt att se dem. Ola slutade sin presentation med de två stora målningar som Carl gjorde till Nationalmuseums trapphall: Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523" och "Midvinterblot".

År 1919 dör Carl Larsson av stroke. Han sista ord lär ha varit: "Hämta Karin, jag tror jag dör."

Inger Öhman