Gitarristen, låtskrivaren och sångaren Andreas Nilsson lever numera helt på sin musik. Han kallar sig helst skogscowboy, gillar att vara ute i skog med lägereld och det är kring vildmark och ensamhet flera av hans visor kretsar. Han inledde med Gösta Linderholms Frihet och Alltid på väg och Jag vill hem igen. Andreas har Alf Robertssons som sin förebild och framförde dennes Balladen om Nisse Karlsson. Lite sorgligt blev det med Dan Anderssons Gunnar Wägner och låten om en ung man som blev skjuten i bröstet och vädjade till en främling att sitta vid hans sida för inom kort skulle han dö. För att nu nämna några ur repertoaren. Andreas ser likhet mellan cowboys och flottare och avslutade sitt trivsamma framträdande med en countryinspirerad tolkning av Flottarkärlek.  

Efter fikat med smörgås och tårtbit som fikagrupp Örträsk ordnat med var det dags för ordföranden i Osteoporosföreningen Clas Axelsson att visa bilder och berätta om benskörhet, den tysta sjukdomen. Skelettet är levande vävnad och förnyas vart sjunde år; byggstenar kalcium, D-vitamin och proteiner. Men efter 30 år byggs det inte upp längre. Många drabbas av sjukdom i det porösa delen av benet, uppbyggnaden avstannar och ger benskörhet. En fraktur är det första symtomet, vid den andra frakturen görs bentäthetsmätning.  Ärftlighet spelar roll, likaså kön då kvinnor har ökad risk efter menopaus och män först efter fyllda 80 år. Sverige har mest benskörhet i hela världen och Västerbotten mest benskörhet i Sverige, oklart varför. Behandling veckotablett i fem år, infusion i tre år eller injektion tills vidare.

text

Aina Nygren