Vi tog förmiddagskaffe och nybakad ostfralla på kafé Tammerfors. Sedan delade vi in oss i två grupper varav en fick "göra sta´n" och den andra besöka Dr. Westerlundska gården.

Ernst Westerlund

En guide berättade att Ernst Westerlund som ibland kallas Arbetsterapins fader var det fjärde av fem barn till kyrkoherden i Öregrund Per Vilhelm Westerlund. År 1858 avlade Westerlund studentexamen. Därefter studerade han medicin vid Uppsala universitet och avlade medicine kandidatexamen 1863 och medicine licentiatexamen 1867.

Stadsläkare i Enköping

Som nyexaminerad sökte han vikariat i Enköping som stadsläkare. Redan i början av 1868 blev Westerlund ordinarie stadsläkare efter en omröstning. Till att börja med hade Westerlund bara patienter från Enköping men inom kort från hela landet.

Det var som nervläkare han blev riktigt berömd. Westerlund botade patienter som andra läkare misslyckats med och han hade insikter om psykiska sjukdomar. Medan andra läkare avfärdade patienter som inbillningssjuka tog Westerlund sig an dem och tog deras lidande på allvar. Han förstod sambandet mellan kropp och själ.

När ryktet om hans behandlingar började spridas kom patienter från hela landet men även från Finland, Norge, Danmark, Ryssland och flera länder i Västeuropa samt ända från Sydafrika. Westerlund kallades för underdoktor. Efter en noggrann undersökning kunde han snabbt ställa diagnos och bestämma behandling.

Han använde sig av regimterapi, vilket innebär att han gav varje patient en regim, en (styrelse, ledning, styre, styrande) att leva efter. Genom det medicinska vi-tilltalet upplevde patienterna att han var delaktig i deras sjukdom. Med sin starka personlighet lyckades han förstärka viljan att bli frisk. Westerlund skrev inga journaler utan höll allting i huvudet men kunde göra notiser i anteckningsböcker eller almanackor.

Det tog ett tag för Westerlund att bli accepterad av andra läkare, som ej litade på hans metoder och kallade honom charlatan. Men till slut vann hans metoder läkarkårens erkännande. År 1901 utsågs han till medicine hedersdoktor vid Lunds universitet och 1920 till teologie hedersdoktor vid Uppsala universitet.

Efter den informationen gjorde vi en rundvandring på gården

Så var det dags för lunch.

Vad är en resa/utflykt värd om man inte får utrymme för shopping. Så därför åkte vi till Iitala outlet i Örsundsbro. Med fyllda kassar drog vi vidare till nästa mål som var hemligt.

J.P. Johansson-museet

Tillbaka till Enköping så var målet J.P. Johansson-museet. Där möttes vi av en medlem i J.P. Johansson sällskapet som berättade historien om uppfinnaren.

Johan Petter "JP" Johansson, född 12 december 1853 i Södra Härene sockeni nuvarande Vårgårda kommun, död 25 augusti 1943 i Enköping.

Under hela sin barndom arbetade Johansson som vallpojke. Senare blev han hantlangare på en torvfabrik, rallare när järnvägen Stockholm-Westerås-Bergslagen byggdes och tre års praktik på Munktells Mekaniska Verkstad i Eskilstuna.

Enköpings Mekaniska Verkstad och skiftnyckeln

År 1886 bestämde han sig för att starta ett eget företag och flyttade till Enköping och öppnade Enköpings Mekaniska Verkstad. Där uppfann han rörtången vilken patenterades år 1888. Bara något år senare kom han med sin andra och mest kända uppfinning skiftnyckeln, som patenterades år 1892. Samma år slöts avtal med B A Hjorth & Co och genom dem såldes J.P. Johanssons verktyg till hela världen. B A Hjorth & Co fick ensamrätt på försäljningen år 1902. Skiftnyckeln gjorde succé, efterfrågan ökade och efter att verkstaden byggdes ut ökade också produktionen. Uppfinnandet fortsatte och "JP" gjorde sin sista patenterade uppfinning 1940.

Efter informationen gjorde vi en rundvandring på museet.

Sedan var det dags för återresa till Köping. Deltagarna tyckte att de fått vara med om en innehållsrik dag och lärt sig mycket om två olika personer som verkat i vårt närområde.

Leif Hoffstedt