Första anhalten blev Café Lyran i Bredäng, en av Stockholms södra förorter. Inte visste så många av oss att vi skulle få kaffe och god fralla i detta gamla "träslott" från 1867, som sedan mång år fungerat som sommarcafé för många och många musikevenemang ägt rum. Vi som ville kunde gå upp i tornet, 65 trappsteg, och se ut över en av Mälarens vikar och bebyggelsen runt omkring.

Nöjda med förmiddagskaffet for vi vidare mot Stockholm och Djurgården, där vi fick en skön promenad upp till Prins Eugens Valdemarsudde. Här fick vi vandra runt och se fina utställningar i slottet, bl.a. en mäktig fotoutställning av den svenska fotografen Helene Schmitz med motiv från Island och lför oss välbekanta <Hälleskogsbrännan, bilder från den stora skogsbranden i Västmanland 2014. I de mindre utställningsrummen fanns utställningen "Målaren som fotograf" där många av våra kända konstnärer i början av 1900-talet visade fotografisk skicklighet.

Hela miljön på Valdemarsudde är så intressant där väggarna är fyllda av konst av de stora som var samtida med prins Eugen. Den första som möter oss är Strömkarlen av Ernst Josephson och sen kommer många på rad av Anders Zorn, Carl Larsson med flera. Blomsterarrangemangen är stora även denna tid på året. Alla fina grafiska blad är också sevärda och tiden går fort när det är mycket att se. Nu hann vi inte ut i parken och se skulpturerna, det får bli en annan gång.

Lunchen åt vi på restaurang Ebenist vid Stortorget i Gamla stan, mitt emot Börshuset där Svenska Akademin håller sina möten. Efter en skön och avkopplande stund åkte vi med bussen till Hallwylska palatset där vi fick en guidad tur i flera av de 40 rummet i det som Vilhelmina von Hallwyl från början skapade för eftervärlden.

Isac Gustav Claesson arkitekt på 1880-talet ärvt anlitades av Vilhelmina von Hallwyl, dotter till ägaren av Voxna – Ljusne skog, att bygga palatset på Hamngatan 4, som kom att bestå av 40 rum och kök, vintertid hade de haft tillgång till 7 slott o herrgårdar. 1898 flyttar de in i huset som kostade 1,5 milj kronor, (Dramaten kostade 800 000 kronor att bygga). Döttrarna var gifta och utflyttade till olika slott. Då Vilhelmina von Hallwyl från början bestämt att allt skulle katalogiseras blev det 78 inbundna band, bara 2 band för kök och vinkällare. Studenter anlitades för detta arbete.

Att arbeta i sågverket i Ljusne tufft jobb och många hade en utsatt tillvaro. Här i huset arbetade 10 anställda personer, de hade pensionsförsäkring, sjukförsäkring, fickkontantgåva till jul som motsvarade 4 månadslöner. Huset var modernast i landet, hade glödlampor, varmt och kallt vatten, vattentoalett men även torrdass, kaklat tak i köket stora 2 st bolinderspisar, ville inte ha gas, farligt, ogifta bodde i huset, gifta fick lägenheter på stan. Vi fick se magnifika rum, överbelamrade rum med vapen, porslin, silver mm. Översta våningen innehöll en omfattande konstsamling, dit gick trappa utan ledstång, personalen fick använda hiss men själv gick Vilhelmina i trappan dagligen, bra för hälsa och motion, levde till hon blev 86 år.

Gruppen som guidades runt av en kunnig guide avtackades av Karl Beijbom med orden att vi fick del av hans "kunskap, berättarglädje, charm och espri".

Nöjda och fyllda av intryck gick vi till den väntande bussen utanför kungliga hovstallet för hemresa. I bussen fick reseansvariga varmt tack för fint program och bussföraren tack för bra och trygg körning.

Snart väntar fler reseäventyr.

Barbro Broman