Påskön med alla sina statyer som vi hört talas o sedan Thor Heyerdahl var där 1955-1956 var fängslande att höra från Eva Mebius som varit där personligen. Det var 1722 som den första man vet som kom till Påskön, Rapa Nui, sedan blev det mera känt när James Cook kom dit 1770. Det är en provins till Chile och hela ön blev världsarv 1995. Ön ligger 370 mil väster om Chile, stor som Värmdön eller Tjörn, 24 km lång och 12 km bred. Huvudstaden heter Hungaloa, har mycket turister, många mellanlandar på väg till Tahiti.

Urbefolkningen är duktiga på att snida, de odlar ananas, vattenmelon och sötpotatis. Många arbetar som turistguider och man visades underjordiska vulkaner, finns tre på ön.

Från början fanns ca 700 – 800 invånare på ön, men av olika anledningar fanns endast ca 100 urinvånare kvar i slutet av 1800-talet. Idag finns det ca 7 - 8000 invånare på Påskön varav hälften är urinvånare.

De berömda stoderna är ca 1000 till antalet men bara 300 är stående. De är mellan 3,5 – 7 m höga och väger ca 20 ton. Den största är 10 m hög och väger 80 ton. Tekniken de använde för att resa stoderna var med både rep och rullning, det behövdes 225 män för att flytta en stod. De är ofta vända mot havet och de flesta tillverkades i norra delen av ön och transporterades långa sträckor. Imponerande! På flera ställen på ön finns vildhästar som tycker om att gnugga sig mot stoderna och det gör att man fått göra är inhägnader, för att skydda dem mot hästarna. Ofta har stoderna olika färg på kropp och mössa och det är olika bergarter, detta har krävt mycket arbete at få mössan på huvudet.

Nästa anhalt var att komma till Antarktis och där var klimatet ett helt annat. De kom till Kap Horn och vädert var bra, där det oftast är dimmigt. Resan genomfördes med Hurtigruttens båt Nordnorge, resan pågick i 16 dygn och det fanns ca 300 personer med på båten, som mest gick på nätterna och på dagarna gjordes olika stopp. Efter 35 timmar kom de från Sydligaste spetsen av Sydamerika till Antarktis, de fick åka iland med gummibåtar då fartyget inte kunde gå nära. Eva Mebius berättade om Roald Amundsen och Scott som tävlade om att komma först till sydspetsen och det var Amundsen som segrade och vann med fem veckor.

Här fick de se olika arter av pingviner som åsnepingvin, hakremspingvin och adeliepingvin. De fick ej tillfälle att se kejsarpingvinerna. Pingvinerna matas av båda föräldrarna, och det tar tid innan de kan hoppa i vattnet. Ungar som inte klarar hoppen blir mat för sjölejon och måsar.

Runt dem fanns enorma isberg som lossat, men där man ändå bara såg ca 10% av isbergen, det mesta fanns under ytan.

Leif Hoffstedt framförde allas varma tack för ett fängslande och intressant föredrag och överlämnade en present. Därefter sedvanligt kaffe och lottdragning där vi hade fått ett par fina bokvinster av Karin Hammarlund, den ena om Påskön och den andra om Antarktis.

Barbro Broman