34 SPF-medlemmar har nyligen varit på resa till Vilnius i Litauen. Den negativa bild som många fått av detta land genom filmer och tv-serier, kriminalitet, misär och elände kom helt på skam. Ett vackert land med många sevärdheter och mycket god mat och gott öl är det.

Duktiga guider som pratade både svenska och norska gav en heltäckande bild av landets brokiga och tidvis blodiga historia. Efter murens fall gick Litauen snabbt med i NATO och EU och har Euro som sin valuta. Men landet är fattigt och stora delar av den yngre befolkningen studerar och jobbar utomlands. En sjuksköterska får tio gånger högre lön och hon jobbar i Norge istället för i hemlandet. Vilnius skonades helt från bombningar under Andra världskriget och har därför fantastiska byggnader från olika tider kvar i huvudstaden Vilnius. En del av staden är hypermodern tack vare kapital från de nordiska länderna. Litauen är det största av de tre baltiska länderna med sina tre miljoner invånare. De flesta bor i Vilnius. Bussresan från Riga gick genom stora fält med säd, grönsaker, fruktträd och blomsterodlingar. På de nyplöjda fälten gick flockar med storkar som var sugna på mask innan den långa flygturen till Afrika. Förutom storkarna är det många härar som klivit runt på Litauens platta mark. Man kan förstå att nationalism finns. Litauer av idag vill helst tänka på storhetstiden på 1200-talet då Mindaugas, Litauens förste och ende krönte kung, enade landet. Under många år bildade Litauen union med Polen och man hade ett rike som på 1500-talet sträckte sig ända ner till Svarta havet. Då byggdes det medeltida slottet Trakai på en ö, ett slott som idag är renoverat i gammal stil. Korskullen, ett område med oräknerliga kors har blivit ett pilgrimsmål för människor från hela världen. Under Sovjettiden försökte regeringen ta bort korsen, men snart restes nya. Davidsstjärnan, judarnas symbol, finns där och när gruppen från Sala var där kom flera muslimska unga kvinnor för att hedra kullen. Korskullen och staden Vilnius är uppsatta på UNESCO:s världsarvslista.

Det var 34 belåtna SPF-are som klev av bussen vid Mikaelsgården efter resan.

Birgitta Alenius text och foto