Det första vi ser när vi kommit ner i ateljén, är en brännugn för hennes alster. Längst ner ligger några fredsfåglar som barnen på flyktingboendet i Kila från Ukraina under ledning av Helena gjort. På golvet står en ganska stor skulptur av en liten familj som håller om varandra. Den är inte färdig ännu och det ser ut som de kommande vuxnas ansikten är en mun som skriker.
-De ska få sina ansikten snart, säger Helena.
Kriget i Ukraina påverkar henne.
Huset, byggt 1927, där hennes ateljé finns är det anrika bageriet och konditoriet som drevs av familjen Milberg. Där fordom bakades bullar och andra godsaker, bränns nu Helenas stengodsskapelser.
Så många vackra prydnads-och bruksföremål finns både högt och lågt i ett ganska litet utställningsrum i anslutning till ateljén.
Helena visar hur hon drejar. En stor klump av lera, som ska räcka till flera koppar sätts på drejskivan och hennes händer formar leran lätt.
-Den här klumpen kallas klös, berättar hon.
Vi får veta att stengodslera bara finns i ett stråk i Skåne.
-Det råder brist på den fina leran nu. Den finns bara i ett stråk mellan Wallåkra och Höganäs i Skåne.
Spf-gruppen delade upp sig i två grupper för att få plats. En grupp fikade i Fiket i Färnebo medan den andra gruppen besökte Helena Eriksson.
Det går att ringa henne och boka tid om man vill göra ett studiebesök där.

Birgitta Alenius