Svar till debattartikel 7/8

Svar på debattartikel 7/8

Är Socialdemokraterna beredda att hjälpa till?
KOMMENTAR
... till inlägget "Så bryter vi ensamheten för 70+", VLT den 7 augusti.
En välformulerad debattartikel, fattas bara det med era positioner. Det mesta kan inte ifrågasättas men jag gör det ändå. Syftet med mitt svar är att visa att det finns många fler ensamma människor än de som omfattas i artikeln.
Först undrar jag vad definition på ensamhet är? Är det en person som inte bor ihop med någon? För mig är det en känsla och då innebär det att vem som helst kan känna sig ensam.
Det finns människor som känner ensamhet trots att de har familj, vänner, olika aktiviteter, reser i landet och är väldigt sociala men när kvällen kommer smyger sig känslan av en stor tom ensamhet över dem. Bra att ha med sig utifrån era råd och förslag till åtgärder.
Ja, vi har tagit ansvar och stannat hemma, åtminstone de flesta av oss.
Ja, det är tufft att inte få träffa barn och barnbarn och inte få ägna sig åt sina vanliga aktiviteter, det vet vi redan, vi som har barn och barnbarn.
Ja, man ska tänka positivt, det försöker vi göra hela tiden, vi som kan.
Ja, det går att träffa sina nära och kära ute, det försöker vi göra redan, om de bor i närheten.
Ja, vi måste hålla ut, det har vi försökt göra och vi vet att vi måste fortsätta med det.
Ja, vi måste hjälpas åt att ta hand om varandra, och det försöker vi seniorföreningar göra i ännu större utsträckning än normalt.
Jag kan berätta mer om ni kontaktar mig.
Ja, vi kan resa runt i landet, och det har flera av oss också gjort, vi som har möjlighet och tillgång till bil. Där är vi överens och det var egentligen inte något nytt. De flesta 70+ och styrelser för äldreorganisationer gör redan detta.
Ingen är fullkomlig och vi når inte alla, vi missar säkert några som skulle behöva vårt stöd. Vi vet inte om det finns medlemmar i ett parförhållande, som ändå känner sig oerhört ensam, om de inte själva kontaktar oss och ber om hjälp.
Har man en sjuk partner som kanske inte är till något stöd, eller det går att ha diskussioner med, så kanske man är ensam med sina tankar.
Det finns säkert medlemmar som inte bor ensam men ändå känner sig ensam. De kanske bor där grannar inte förmår ställa upp för varandra.
Vi i SPF Seniorerna Hamre ska försöka att starta mer uppsökande verksamhet i höst. Med "riktig" samverkan skulle vi kunna hjälpas åt att göra mer för att hitta de personer som behöver en insats men som inte är ansluten till någon förening (ekonomin).
Är S-partiet beredd att hjälpa till med medlemsavgifter? De personerna kanske är friska och inte behöver prata med sjukvården, kanske klarar sig själva i sitt boende utan stöd från kommunen. De kanske är rädda för smittan och inte vågar prata när de är i affären, prata som kanske är det de behöver allra mest.
Hur menar ni att vi ska kunna samverka för att nå de som kanske är de i gruppen 70+ som mår allra sämst och känner sig mest ensam av alla, men som ingen känner till. De som inte tycker att livet är värt att levas längre.
Jag kan säga en sak utifrån era glada tillrop, de personerna har väldigt svårt att se positivt på situationen, jag lovar.
Hur tänker ni att nå dessa personer med olika lösningar för att öka it-tillgängligheten? Inom omsorgen skriver ni, då är vi där igen, de personer som jag beskriver ovan vet ni ju inte om att de finns, hur ska ni då nå dem?
Jag har inget svar eller förslag på lösning men jag önskar av hela mitt hjärta att jag hade det, för jag känner på mig att det är fler personer än varken ni eller jag vet. Så, fundera gärna ut hur vi ska samverka för att nå de och hör av er.
Ulla Elfvendahl
Ordförande SPF Seniorerna Hamre