I Storbritannien vet bankkunderna vilka banker som har lägre banksäkerhet och inte kompenserar sina kunder vid bankbedrägeri. Dessa uppgifter är dock sekretessbelagda i Sverige med konsekvensen att bankkunderna inte kan lämna banker av säkerhetsskäl. Riksdagen och regeringen måste nu ta bort sekretessen, då den gör det omöjligt för kunderna att välja bank utifrån banksäkerheten och ökar penningflödet till den organiserade brottsligheten.  

Bankkunderna drabbades av bankbedrägerier för runt 1,8 miljarder kronor år 2023. Bedrägerierna skadar de enskilda offren och brottsvinsterna går på grund av bristande banksäkerhet rakt ner i fickorna på den organiserade brottsligheten. Dessutom låter bankerna nästan fullt ut bankkunderna stå för förlusten, då dagens lagstiftning tyvärr lägger ansvaret för bankbedrägerierna på bankkunderna när de har lurats av bedragare att godkänna transaktionerna.

Säkerhetskulturen och möjligheterna att upptäcka misstänkta transaktioner skiljer sig åt mellan bankerna, liksom i vilken mån kunderna kompenseras vid bankbedrägerier. Finansinspektionen har som tillsynsmyndighet all information om hur omfattande bankbedrägerierna är för respektive bank och i vilken mån de kompenserar kunderna. Informationen är dock sekretessbelagd. Så om just din bank har lägre banksäkerhet och struntar i att kompensera sina bankkunder, får du inte veta det.  

Finansinspektionen hindras av sekretesslagen (30 kap 4 § punkt 1) från att offentliggöra informationen, då bankerna riskerar att kunderna lämnar dem om den bristande banksäkerheten offentliggörs. Det märkliga är att bankkunderna förlorar pengar på att inte kunna undvika de sämsta bankerna i säkerhetshänseende, men det är inget som sekretesslagen tar hänsyn till. 

När det gäller restauranger som har undermålig livsmedelshantering gäller en annan sekretessbestämmelse. Enligt sekretesslagen (30 kap 27 §) får uppgifter lämnas ut trots att det kan skada restaurangernas ekonomi, då det finns ett allmänintresse utifrån hälsoaspekt. Så restauranger som orsakar magsjuka, skyddas inte av sekretesslagstiftningen, till skillnad från banker med osäkra bankkonton, bristande säkerhetssystem och undermåliga kundservice. 

Konsekvensen av sekretessen blir att bankerna bryr sig mindre om banksäkerhet. När banksäkerheten är sekretessbelagd går det ju inte att konkurrera med banksäkerhet, till förfång för bankkunderna. Hög banksäkerhet bör vara en grundförutsättning för att alls bedriva bankverksamhet. 

Det finns exempel på hur det kan fungera bättre. Storbritannien präglas av en sund transparens vad gäller bankbedrägerier. Där offentliggör bankerna hur många bankbedrägerier de relativt sett drabbas av i förhållande till hur mycket transaktioner som görs vid respektive bank och även i vilken mån de kompenserar bankkunderna. 

Bland bankerna i Storbritannien varierar det hur stor andel av deras kunder som kompenseras fullt ut vid bankbedrägerier. Den bank som ligger lägst kompenserar bara 6 procent av sina kunder fullt ut vid bankbedrägeri medan den bank som ligger högst kompenserar hela 94 procent av sina kunder fullt ut. I Storbritannien varierar bankbedrägerierna bankerna emellan, från 23 till 348 pund per en miljon pund i transaktioner. Men hur det ser ut i Sverige kommer varken bankkunder eller media att få veta förrän riksdag och regering ändrar sekretesslagen. 

Vi anser att riksdag och regering måste göra undantag för ett allmänintresse av stor vikt i 30 kap 4 § punkt 1 sekretesslagen, så att bankkunderna kan informera sig och välja de banker som är säkrast för dem i bankbedrägerihänseende. Bankbedrägerierna är en del av en samhällshotande verksamhet. Nu måste politiken agera och förändra sekretesslagen så att också vi i Sverige kan välja banker med hög säkerhet och samtidigt försvåra för brottsligheten. Slutligen anser vi att bankerna – utöver de uppgifter som bankerna redan idag redovisar till Finansinspektionen – även ska redovisa hur många bedrägerier som de lyckas stoppa.

Debattartikeln har skrivits under av:
Cecilia Reuter, förbundsordförande, Villaägarnas Riksförbund
Christina Heilborn, förbundssekreterare, FUB
Eva Eriksson, förbundsordförande, SPF Seniorerna
Johan Landehag, ordförande, Småföretagarnas Riksförbund
Johanna Hållén, generalsekreterare, Sveriges Konsumenter
Liza di Paolo-Sandberg, förbundsordförande, SKPF Pensionärerna
Tobias Adielsson, näringspolitisk expert med fokus på brott mot företagare, Företagarna
Åsa Lindestam, ordförande, Pensionärernas riksorganisation

Klicka här för att öppna debattartikeln på DI.se